Fortsätt till huvudinnehåll

In Memoriam: Greve Magnus Stenbock

Greve Magnus Stenbock var en av de mera udda människorna i våra dagars Sverige: en åldrande adelsman som levde på sitt förfallande gods Herrborum i Östergötland. Han förde ett ensligt liv enligt umgängesregler som måste ha förefallit konservativa redan vid förra sekelskiftet, omhändertagen av två hushållerskor som när de intervjuas Östgötacorrespondenten faller tillbaka på att beskriva hur snäll och trevlig han var. På äldre dar började han fylla ut sina inkomster och sitt redan omfattande umgänge genom att ta emot betalande gäster. Trots sitt ibland inkonsekventa avståndstagande från den moderna tiden verkar han sällan ha varit särskilt fördömande. Människor drogs till hans anakronistiska bubbla i tiden. Jag besökte honom själv tillsammans med några vänner för ett par år sedan. Man kände sig onekligen förflyttad en bit utanför tiden, en mycket stark upplevelse som i viss mån byggde på platsens stillhet och skönhet, men framförallt på att hela miljön accepterat grevens regler för gott uppträde, konversation och livsstil. Därmed skapades en miljö som befann sig mycket långt ifrån platser och tider som dagens Stockholm, eller i stort sett hela den moderna värld han sökte ta avstånd ifrån. Själva förutsättningen för detta var att det var han som fick råda, inte samtiden. För ett par år sedan producerade SVT en dokumentär om hans liv på godset Herborum där man fick en förvånansvärt sympatisk, om än något nostalgisk bild av honom.

Många av grevens tankar och synpunkter på tidens frågor befann sig tämligen långt ifrån vad man idag skulle uppfatta som politiskt korrekt. Då jag var ofin nog att syna böckerna i de bokhyllor som stod uppställda i den allmänna delen av Herrborum, den man hade tillgång till som hans gäst, kan jag konstatera att många av dem befann sig så långt bort att man inte ens kan beskriva dem som politiskt inkorrekta: de saknade helt enkelt den applicerbarhet som gör det avvikande kontroversiellt. Avståndet var helt enkelt för långt. Det kan heller inte ha varit så att grevens ståndpunkter någonsin varit särskilt typiska för hans samtid. Tvärtom rymde de ett stort mått en numera ovanlig form av fritänkeri. Han var t.ex. en av de västerlänningar som anammade buddistiska och hinduiska tankar långt före den österländska vågen på sjuttiotalet och senare. Med viss tillfredställelse noterade jag den lilla förgyllda buddhastatyn som stod placerad i en nisch i matsalen. I enlighet med detta var han också vegetarian, även om detta inte tycks ha varit av princip, i alla händelser tyckte han i alla fall enligt egen utsago att han kunde unna sig en att bryta mot regeln då och då. Antingen av ickevåldsprincip eller av ren excentricitet hade också tagit för vana att ta hand om katter. När jag var där hade de redan förökat sig så pass mycket att de måste ha varit någonstans mellan tretio och femtio stycken.

Nu när han är död anar jag att den miljö han skapade kommer att upplösas. Sverige är en intressant människa fattigare. Det ter sig symboliskt att han blev den siste av sin gren av ätten Stenbock.

Andra kommentarer: Östgötacorrespondenten, Norrköpings tidningar, Dexion, Söderbaum.

Kommentarer

Jag besökte också greven, gjorde till och med en liten film om honom. En på samma gång gammalmodig och radikalt modig man. Tror att det i bokhyllan också fanns en volym av Eric Stanislaus Stenbock, också ett original men på ett annat sätt...

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li