Fortsätt till huvudinnehåll

In Memoriam: Greve Magnus Stenbock

Greve Magnus Stenbock var en av de mera udda människorna i våra dagars Sverige: en åldrande adelsman som levde på sitt förfallande gods Herrborum i Östergötland. Han förde ett ensligt liv enligt umgängesregler som måste ha förefallit konservativa redan vid förra sekelskiftet, omhändertagen av två hushållerskor som när de intervjuas Östgötacorrespondenten faller tillbaka på att beskriva hur snäll och trevlig han var. På äldre dar började han fylla ut sina inkomster och sitt redan omfattande umgänge genom att ta emot betalande gäster. Trots sitt ibland inkonsekventa avståndstagande från den moderna tiden verkar han sällan ha varit särskilt fördömande. Människor drogs till hans anakronistiska bubbla i tiden. Jag besökte honom själv tillsammans med några vänner för ett par år sedan. Man kände sig onekligen förflyttad en bit utanför tiden, en mycket stark upplevelse som i viss mån byggde på platsens stillhet och skönhet, men framförallt på att hela miljön accepterat grevens regler för gott uppträde, konversation och livsstil. Därmed skapades en miljö som befann sig mycket långt ifrån platser och tider som dagens Stockholm, eller i stort sett hela den moderna värld han sökte ta avstånd ifrån. Själva förutsättningen för detta var att det var han som fick råda, inte samtiden. För ett par år sedan producerade SVT en dokumentär om hans liv på godset Herborum där man fick en förvånansvärt sympatisk, om än något nostalgisk bild av honom.

Många av grevens tankar och synpunkter på tidens frågor befann sig tämligen långt ifrån vad man idag skulle uppfatta som politiskt korrekt. Då jag var ofin nog att syna böckerna i de bokhyllor som stod uppställda i den allmänna delen av Herrborum, den man hade tillgång till som hans gäst, kan jag konstatera att många av dem befann sig så långt bort att man inte ens kan beskriva dem som politiskt inkorrekta: de saknade helt enkelt den applicerbarhet som gör det avvikande kontroversiellt. Avståndet var helt enkelt för långt. Det kan heller inte ha varit så att grevens ståndpunkter någonsin varit särskilt typiska för hans samtid. Tvärtom rymde de ett stort mått en numera ovanlig form av fritänkeri. Han var t.ex. en av de västerlänningar som anammade buddistiska och hinduiska tankar långt före den österländska vågen på sjuttiotalet och senare. Med viss tillfredställelse noterade jag den lilla förgyllda buddhastatyn som stod placerad i en nisch i matsalen. I enlighet med detta var han också vegetarian, även om detta inte tycks ha varit av princip, i alla händelser tyckte han i alla fall enligt egen utsago att han kunde unna sig en att bryta mot regeln då och då. Antingen av ickevåldsprincip eller av ren excentricitet hade också tagit för vana att ta hand om katter. När jag var där hade de redan förökat sig så pass mycket att de måste ha varit någonstans mellan tretio och femtio stycken.

Nu när han är död anar jag att den miljö han skapade kommer att upplösas. Sverige är en intressant människa fattigare. Det ter sig symboliskt att han blev den siste av sin gren av ätten Stenbock.

Andra kommentarer: Östgötacorrespondenten, Norrköpings tidningar, Dexion, Söderbaum.

Kommentarer

Jag besökte också greven, gjorde till och med en liten film om honom. En på samma gång gammalmodig och radikalt modig man. Tror att det i bokhyllan också fanns en volym av Eric Stanislaus Stenbock, också ett original men på ett annat sätt...

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...