måndag, maj 14, 2007

Press, debattklimat och Festung Europa

Begreppet ”Fästning Europa”, ”Festung Europa” eller ”Fortress Europe” tycks nu höra till den allmänna vokabulären. Ingen tycks stanna upp och fundera på varifrån begreppet kommer. Själv hade jag nog inte insett hur etablerat det är förrän jag i SvD för några dagar sen läste en artikel som argumenterade för tesen att Sarkozy stöder Fästning Europa eftersom han går i de Gaulles fotspår. Att det rör sig om samma ursprungligen tyska begrepp framgår inte minst av att ordsammansättningen på svenska (men inte på engelska eller på tyska) är helt fel, ”europafästningen”, ”Europas Fästning” eller ”fästningen Europa” hade varit rimligare. När jag forskade lite i saken inser jag att inte heller engelskspråkiga Wikipedia, som annars är bra, tycks ha greppat begreppets ursprung (ska se om jag kan ändra det någon gång när jag har tid). En god vän tipsade dock om den här källan som redogör för uttryckets ursprung.

Vad det rör sig om är alltså att EU:s motståndare vid något tillfälle jämfört unionen med Tredje Riket genom att använda vad som ursprungligen var ett nazistiskt propagandauttryck för försvaret av det ockuperade Europa mot de allierade. Senare har begreppet trängt in i den allmänna debatten så mycket att det kan användas som en närmast neutral term av en högerorienterad svensk morgontidning. Vad som ursprungligen började som ett exempel på låg debattnivå har alltså genom allmänt låg bildningsnivå nu blivit allmängods. Må vara att språket förändras, men att blanda ihop Andra Världskrigets demokratiska segrarmakter (som t.ex. de Gaulles Fria Frankrike) med dess nazistiska förlorare (som t.ex. Goebbels) är verkligen inte snyggt.

----------------------

För att inte bara tala illa om en morgontidning som jag trots allt fortsätter att prenumerera på så passar jag även på att tipsa om en ovanligt bra bokrecension. Carina Burman visar hur man recenserar dåliga böcker på ett bra sätt: man kan bokens ämne bättre än författaren och istället för att enbart hacka på boken lyfter man upp kritiken så att den även får en mer generell prägel och visar på mer allmänna problem. Mycket bra!

Rekommenderas kan också dagen understreckare där den alltid kunnige Nicklas Lundblad diskuterar en ny bok om tillsättningar i den amerikanska högsta domstolen.

Inga kommentarer: