Fortsätt till huvudinnehåll

Press, debattklimat och Festung Europa

Begreppet ”Fästning Europa”, ”Festung Europa” eller ”Fortress Europe” tycks nu höra till den allmänna vokabulären. Ingen tycks stanna upp och fundera på varifrån begreppet kommer. Själv hade jag nog inte insett hur etablerat det är förrän jag i SvD för några dagar sen läste en artikel som argumenterade för tesen att Sarkozy stöder Fästning Europa eftersom han går i de Gaulles fotspår. Att det rör sig om samma ursprungligen tyska begrepp framgår inte minst av att ordsammansättningen på svenska (men inte på engelska eller på tyska) är helt fel, ”europafästningen”, ”Europas Fästning” eller ”fästningen Europa” hade varit rimligare. När jag forskade lite i saken inser jag att inte heller engelskspråkiga Wikipedia, som annars är bra, tycks ha greppat begreppets ursprung (ska se om jag kan ändra det någon gång när jag har tid). En god vän tipsade dock om den här källan som redogör för uttryckets ursprung.

Vad det rör sig om är alltså att EU:s motståndare vid något tillfälle jämfört unionen med Tredje Riket genom att använda vad som ursprungligen var ett nazistiskt propagandauttryck för försvaret av det ockuperade Europa mot de allierade. Senare har begreppet trängt in i den allmänna debatten så mycket att det kan användas som en närmast neutral term av en högerorienterad svensk morgontidning. Vad som ursprungligen började som ett exempel på låg debattnivå har alltså genom allmänt låg bildningsnivå nu blivit allmängods. Må vara att språket förändras, men att blanda ihop Andra Världskrigets demokratiska segrarmakter (som t.ex. de Gaulles Fria Frankrike) med dess nazistiska förlorare (som t.ex. Goebbels) är verkligen inte snyggt.

----------------------

För att inte bara tala illa om en morgontidning som jag trots allt fortsätter att prenumerera på så passar jag även på att tipsa om en ovanligt bra bokrecension. Carina Burman visar hur man recenserar dåliga böcker på ett bra sätt: man kan bokens ämne bättre än författaren och istället för att enbart hacka på boken lyfter man upp kritiken så att den även får en mer generell prägel och visar på mer allmänna problem. Mycket bra!

Rekommenderas kan också dagen understreckare där den alltid kunnige Nicklas Lundblad diskuterar en ny bok om tillsättningar i den amerikanska högsta domstolen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…