Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbaka till Thermopyle

Jag tog ju som bekant filmen 300 i moraliskt försvar redan innan jag hade sett den. Någon vidare bra film är det dock inte. Den historiska ackuratessen är det som alla säkert insett inte särskilt mycket bevänt med. När det gäller skildringen av perserna är den bokstavligen inte korrekt någonstans. Det närmaste den kommer är att 1000 000 perser följde Xerxes till Thermopyle, vilket är vad Herodotos skrev (men siffran är förmodligen överdriven och namnet grekiserat). De lakoniska replikerna gör sig å andra sidan bra till den serietidningsartade stilen. De flesta riktigt bra replikerna är för övrigt också Herodotos, inte Frank Miller. Slutsatsen är förmodligen att det är en god idé att använda den sortens klassiska citat i historiska actionfilmer. Vikingatida sagacitat skulle antagligen också funka. Även skildringen av uppfostran i Sparta funkar bra i den medvetet nyanslösa stilen. Dock har nyanslösheten gått väl långt när alla som är goda också snygga, vältränade och unga medan ondingar kan kännas igen på sin grå vårtiga hy, sina missbildningar, vassa tänder eller på att de uppfyller alla upptänkliga klichéer av homosexuella. Alla gamla människor är dessutom antingen direkt onda eller bara allmänt mesiga. Stridsscenerna är visserligen ofta bra, men räcker inte för att uppehålla intresset filmen ut. 300 män försvarar ett bergspass mot blandade halvmänskliga monster är faktiskt inte ens särskilt nydanande som datorspel, än mindre som film, och så värst mycket annat händer inte. Då föredrar jag nog när actionfilmer är åtminstone något mer realistiska och nyanserade … som till exempel Sagan om Ringen, Kill Bill eller Batman Begins.

Kommentarer

Anonym sa…
Kan bli svårt med realism när filmen faktiskt baseras på en serie och inte på herodotos berättelser som grund....det ska vara klart vilka som är onda och goda och det ska vara överdrivet. Det är det som gör filmen vacker. Skulle inte bli lika skräckinjagande om "the immortals" var ett gäng adoniskopior med superdisciplin? Dem ska göra bort sig, ställa sig under likhögen och vara fula, det bidrar till upplevelsen.

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…