Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbaka till Thermopyle

Jag tog ju som bekant filmen 300 i moraliskt försvar redan innan jag hade sett den. Någon vidare bra film är det dock inte. Den historiska ackuratessen är det som alla säkert insett inte särskilt mycket bevänt med. När det gäller skildringen av perserna är den bokstavligen inte korrekt någonstans. Det närmaste den kommer är att 1000 000 perser följde Xerxes till Thermopyle, vilket är vad Herodotos skrev (men siffran är förmodligen överdriven och namnet grekiserat). De lakoniska replikerna gör sig å andra sidan bra till den serietidningsartade stilen. De flesta riktigt bra replikerna är för övrigt också Herodotos, inte Frank Miller. Slutsatsen är förmodligen att det är en god idé att använda den sortens klassiska citat i historiska actionfilmer. Vikingatida sagacitat skulle antagligen också funka. Även skildringen av uppfostran i Sparta funkar bra i den medvetet nyanslösa stilen. Dock har nyanslösheten gått väl långt när alla som är goda också snygga, vältränade och unga medan ondingar kan kännas igen på sin grå vårtiga hy, sina missbildningar, vassa tänder eller på att de uppfyller alla upptänkliga klichéer av homosexuella. Alla gamla människor är dessutom antingen direkt onda eller bara allmänt mesiga. Stridsscenerna är visserligen ofta bra, men räcker inte för att uppehålla intresset filmen ut. 300 män försvarar ett bergspass mot blandade halvmänskliga monster är faktiskt inte ens särskilt nydanande som datorspel, än mindre som film, och så värst mycket annat händer inte. Då föredrar jag nog när actionfilmer är åtminstone något mer realistiska och nyanserade … som till exempel Sagan om Ringen, Kill Bill eller Batman Begins.

Kommentarer

Anonym sa…
Kan bli svårt med realism när filmen faktiskt baseras på en serie och inte på herodotos berättelser som grund....det ska vara klart vilka som är onda och goda och det ska vara överdrivet. Det är det som gör filmen vacker. Skulle inte bli lika skräckinjagande om "the immortals" var ett gäng adoniskopior med superdisciplin? Dem ska göra bort sig, ställa sig under likhögen och vara fula, det bidrar till upplevelsen.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li