söndag, april 15, 2007

Latinets återkomst

Enligt den brittiska tidskriften The Spectator har påven nu gjort en del klargöranden om sin allmänna inriktning. I encyklikan Sacramentum Caritas utgår han från nattvarden för att förtydliga kyrkans hållning i ett antal frågor. Den fysiskt transsubstationen är enligt påven någonting katolska kyrkan delar med de ortodoxa, men inte med protestanterna. Mässans mirakel förutsätter enligt påven närvaron av en präst, och protestanterna förnekar som bekant prästvigningens sakrament. Han inskärper också att katolska präster inte är tillåtna att förrätta nattvarden för icke-katoliker, frånskilda och omgifta personer.

En annan nyhet är att latinet nu återinförs i internationella mässor. Dessa är som jag ser det ett klokt steg bort ifrån Andra Vatikankonciliets införande av folkspråken i mässan. Man behöver bara se på katolska kyrkan i Sverige för att inse problemet: Kyrkan håller på att falla sönder i en serie språkliga och nationella samfund, dvs. upphöra att vara verkligt katolsk, i meningen allmän. Att katolska kyrkan på 1970-talet satte igång att stödja nationalismen genom att erkänna dess nationalspråk känns mer än lovligt senkommet. Om man har ett neutralt språk som dessutom är väl förankrat i traditionen, varför skall man då inte använda det?

5 kommentarer:

kyrksyster sa...

Det fanns väl en anledning till att man införde folkspråket... nämligen att mässan skulle vara begriplig även för lekmännen.

Nu är det ju inte så enkelt att avgöra om Svenska kyrkan är protestantisk eller evangeliskt katolsk eftersom vi ännu står i den apostoliska successionen och i den ekumeniska trosbekännelsen. Men i Svenska kyrkan bekänner vi Kristi närvaro i, med och under gestalt av bröd och vin. Det är Kristi kropp och blod samtidigt som det förblir bröd och vin.

Skillnaden handlar enbart om ordböjningar eftersom katoliker också inser att det är bröd och vin de mottar - inte kött och blod.

Prästvigningen kallas inte sakrament eftersom vi har stora krav på vad ett sakrament är. Det ska ha ett tydligt Jesusord att peka på, det ska ha ett fysiskt tecken och det ska ha en en andlig gåva att ge.

Återigen en fråga om ord och benämningar. Prästerna i Svenska kyrkan är lika mycket vigda, lika mycket ställda i en obruten kedja som de katolska prästerna..

Den nye påven är en katastrof för det ekumeniska arbetet. Han är en katastrof för evangelisationen i de länder där katoliker är i minoritet, han skapar klyftor istället för gemensam front.

Tobias Harding sa...

Jag anar att det märks att jag inte läst teologi, om än filosofi och religionshistoria, det senare visserligen med en c-uppsats relaterad till katolsk kyrkohistoria, men absolut inte till bibeln. När det gäller svenska kyrkan så händer det att jag lyssnar på predikningar och jag konfirmerades i den en gång i tiden, men jag kan tyvärr inte hävda att jag känner mig särskilt insatt i dess förkunnelse. Förtydliganden på den punkten är alltså bara välkomna.

Jag har dock svårt att tro att skillnaden bara skulle handla om ordböjningar. Påven - som oavsett vad man i övrigt anser om honom måste erkännas vara en mycket bildad man - anser uppenbarligen inte det. Att hans tolkningar i det här fallet är direkt anti-ekumeniska (åtminstone till de lutherska och övriga protestantiska kyrkorna) tycks stå bortom allt rimligt tvivel.

I den klassiska thomistiska transsybstationsläran anser man ju - som namnet antyder - att hostians substans förändras genom mässans mirakel, även om förvandlingen inte är materiell. De thomistiska synsätten har ju försvagats i och med just Vatican II, så jag vet inte om det här är hela kyrkans uppfattning, men en glidning bortifrån de mer långtgående tolkningarna av Vatican II tycks ju å andra sidan vara vad som pågår.

När det gäller latinet är det naturligtvis så, men problemet för en världsvid kyrka är naturligtvis att alla lekmän inte förstår samma språk.

Jakob E:son Söderbaum sa...

Kyrskyster:

"Nu är det ju inte så enkelt att avgöra om Svenska kyrkan är protestantisk eller evangeliskt katolsk eftersom vi ännu står i den apostoliska successionen och i den ekumeniska trosbekännelsen."

Många såväl andliga som världsliga män vänder sig säkerligen i sin grav vid detta påstående. Jag tror nog också att både Katolska kyrkan och Svenska kyrkan skulle betrakta ståndpunkten som heresi. Eller åtminstone en grov villfarelse.

Den svenska reformationen under 1500-talet och Gustav Vasas brott med Rom och inrättandet av statskyrkan är ett komplett brott från den apostoliska successionen "enligt alla spelets regler".

Möjligen kan man ifrågasätta om Svenska kyrkan är protestantisk, men den är på intet sätt katolsk.

Att Svenska kyrkans trosbekännelse omfattar "en helig allmännelig kyrka" är i och för sig märkligt med tanke på protestantismens bejakande av statskyrkorna. Det torde dock snarare vara avsett att syfta på "en sammanhållen kristenhet" än på "en helig, katolsk och apostolisk kyrka" (som det står i den katolska trosbekännelsen).

I dagens SvD finns f.ö. en bra understräckare med titeln "Förstå hur katoliker tänker": http://www.svd.se/ego/339/http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_15371638.asp

Tobias Harding sa...

Nu är det i och för sig så att svenska kyrkan själv menar sig fortsätta den apostoliska successionen.

Jakob E:son Söderbaum sa...

Harding: "Nu är det i och för sig så att svenska kyrkan själv menar sig fortsätta den apostoliska successionen."

Jag har i och för sig hört att Svenska kyrkan menar att dess prästvigningar är legitima därför att man vigs av en biskop som i sin tur har vigts av biskopar ända tillbaka till första början. Men det är ändå inte riktigt samma sak. Dessutom har man (inte oväntat) frångått det katolska ritualiet vid prästvigningen.

Om det är detta ni avser med att Svenska kyrkan skulle stå i apostolisk succession så är jag i och för sig beredd att köpa det.

Men att påstå att det inte är "så enkelt" att avgöra om Svenska kyrkan är protestantisk eller evangelisk katolsk p.g.a. detta (eller p.g.a. något annat), är en kolossal villfarelse.