Fortsätt till huvudinnehåll

Filologins roll i samhället

Nietzsche var aldrig särskilt bebägen att inordna sig själv i akademiska fack. Av eftervärlden beskrivs han ofta som filosof. Det här är ett av de få tillfällen där han uttalar sig i sin yrkesroll:

Då jag själv är klassisk filolog till professionen måste jag medge att jag inte vet vilken funktion den klassiska filologin skulle kunna ha i vår tid om inte den att ha en otidsenlig effekt, dvs. verka mot tiden och därigenom förhoppningsvis påverka en kommande tidsålder.
(Friedrich Nietzsche 1998: Otidsenliga betraktelser).

Kanske gör jag hans profession en björntjänst genom att ta upp detta argument i en tid och ett land där den är på utdöende. Detta utdöende diskuteras förtjänstfullt av Thomas Steinfeldt, professor Luzern och skribent vid bland annat Süddeutsche Zeitung och - lustigt nog - Expressen.

Kommentarer

rasmus sa…
Skriver inte herr Nietzsche rätt ofta - och rätt dubbeltydigt - om filologrollen i den vevan?
Förresten är det väldigt kul att alla de otidsenliga betraktelserna har utkommit i nyöversättning i år. Långsamt tar sig nyutgåvan av hans samlade verk sig framåt. (Ser fram emot svensk översättning av den hittills oöversatta sista boken av Den glada vetenskapen!)
6:32 fm
Anonym sa…
läste den där artikeln i Expressen. Håller med. Han är inte den första som har yttrat sig om problemet. Min professor i exegetik under min studietid i teologi, Kalle Sandelin, yttrade något om att filologin var porten in i teologin, och nån annan port finns inte. Nåt liknande tror jag gäller för humaniora överlag.
3:58 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...
6 kommentarer
Läs mer

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...
Skicka en kommentar
Läs mer

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...
Skicka en kommentar
Läs mer