tisdag, december 07, 2010

Borgerlighet eller medelklassighet

Per Gudmundsson skrev tidigare denna vecka om statsministerparets utpräglade medelklassighet. Därmed sätter han fingret på någonting som under lång tid har varit utmärkande för svenska politiker. Det är inte första gången som någon förundras över svenska ministrar som själva står i snabbköpsköer och på det hela taget lever – eller åtminstone framstår – som vanliga människor. Gudmundsson verkar inte tycka att detta är särskilt machiavelliskt, men att uppföra sig på det sätt som folket uppfattar som rättrådigt är exakt vad Machiavelli tillrådde. Det anmärkningsvärda är att just vanlighet uppfattas som så rätt. Denna förväntan är någonting som Alliansen nu har tagit över från socialdemokraterna. Kontakt med arbetarklassen var en gång en central egenskap i en socialdemokratisk ledares framtoning, åtminstone om man får tro Henrik Berggren och Lars Trägårdh. För Alliansen är det medelklassen som är det relevanta. Det är också medelklassen som har blivit det normala i dagens Sverige. Frågan är emellertid om man kan eller bör bygga en politik på en föreställning om en klass snarare än på en uppsättning värderingar, vill vi ha en medelklassrörelse för att ersätta arbetarrörelsen? Snarare borde man söka efter borgerliga värderingar.

För ett par dagar sedan spekulerade jag i om detta är en strid pågår idag: striden om vad en borgerlig offentlighet impicerar i termer av praktisk politik idag. Hur kan och bör man använda skola och statliga institutioner för att trygga medborgargemenskapen? Vilka är - om några - dess grundläggande värderingar? Vilka är de stora hoten mot den borgerliga demokratin: statlig repression eller yttre våldshot? Drömmen om den socialliberala staten som skyddar medborgarnas oberoende ställs mot drömmen om oberoende från staten. Piratpartiet och Wikileaks kan ses som en del av det i vid mening romantiska – ofta anarkistiska och påstått antiborgerliga – uppror mot auktoriteter som alltid har varit borglighetens följeslagare och som ofta närts bland dess bohemer och unga. Kristdemokraterna står å andra sidan inför valet att bli civilsamhällets företrädare gentemot vad man ser som en verklighetsfrämmande ideologiserande överhet. Båda de senare grupperna betonar offentlighetens frihet från staten mer än vad borgerlighetens huvudfåra gör.

Debatten om det borgerliga samhällets grundläggande värderingar är kanske i full gång. Hur bör denna debatt inom den politiska borgerligheten förhålla sig till diskussionen om hela samhällets grundväderingar? Hur ser relationen ut mellan den politiska borgerligheten och det borgerliga samhället? I dagspolitiken handlar det dock snarare om att vinna marginalväljare, och då kan det vara viktigare att statsministern själv står i snabbköpskön än vilken politik han driver. Det hindrar inte att en god politik också kräver att man vet vilka värderingar man arbetar efter och försvarar.

(uppdaterad/förtydligad 2010-12-12, 16:14)

Tidigare inlägg:
Borgerliga värderingar: Vilka är de?

Konservativt program

Inga kommentarer: