Frågan om grunderna för en borgerlig politik har på sistone diskuterats allt mer i svensk press, en borgerlig idédebatt som går utöver frågan om hur Alliansen ska kunna vinna nästa val. Jag har själv varit inne på den här frågan tidigare. Å ena sidan finns borgerligheten som separat klass knappast längre, inte heller vore det rimligt att försöka bygga en ickesocialistisk politik på en sådan klass (och borgerlighetens enande faktor har länge varit självbeskrivningen som just ickesocialistisk). Å andra sidan kan de värden som traditionellt uppfattats som borgerliga fortfarande ha mycket att bidra med till en politisk diskurs i Sverige. Jag tror att det man framförallt måste ta fasta på är det som alltid upprört med den så kallade småborgerligheten: försvaret av rätten att leva i privatlivet istället för i de stora politiska sammanhangen. Detta skulle kunna leda till ett fokus på utbildning som personlig utveckling, staten som försvarare av den enskildes rätt, småskaliga lösningar framför storskaliga, och förmåga att alltid utgå ifrån den enskilda personen. Annorlunda uttryckt skulle man kunna hävda att det handlar om att se det ideella civila samhället och privatlivet och därmed utmana den nu etablerade svenska starka relationen mellan stat, industri och stora organisationer. Frågan är hur många som kommer att dra - eller våga dra - de slutsatserna.
Tidigare inlägg:
Konservativt program
Borgerliga värderingar: Vilka är de?
Tidigare inlägg:
Konservativt program
Borgerliga värderingar: Vilka är de?
Kommentarer