Det är inte alltför länge sedan en ledande svensk samhällsvetare varnade mig för att lägga ned för mycket tid på någonting som med all sannolikhet kan vara en dagslända. Det handlade då både om Piratpartiet och om min fallstudie om Sverok. Det här inlägget handlar om Piratpartiet, som man ju verkligen inte ska utgå ifrån kommer att bli en del av den etablerade politiken i Sverige. Men det är å andra sidna inte poängen. Skälen att intressera sig för Piratpartiet är snarare att de kan representera en ny konfliktdimention i politiken (som t.ex. Ulf Bjereld har varit inne på), men också ett nytt sätt att organisera sig, eller snarare ett möte mellan ett gammalt och ett nytt sätt.
Ett parti med regler som att då tre medlemmar är eniga om en kampanj så är det bara att köra är i någon mening både ett parti och en svärm- eller nätverksorganisation. Ett nätverk av aktiva som försöker verka på den parlamentariska arenan blir naturligtvis tvunget att anpassa sig och verka med till buds stående medel. Man kan då fråga sig hur präglat de blir av att använda dessa och spela på den existerande spelplanen. Vilka normer och arbetssätt dominerar i en hybridorganisation? Vågar vi hoppas på en förnyelse av demokratin? Ju mer jag funderar på saken destå rimligare verkar det att ägna tid åt att följa Piratpartiet trots att det egentligen inte hör till det som jag får betalt för att göra.
En intressant källa just nu tycks vara Mattias Bjernemalms blogg, även om han just nu känner sig en smula avgränsad från händelsernas centrum, nyligen överförd till ett kansli i Bryssel. Redan det är dock en fråga: vilken betydelse kommer heltidspolitikerna och politrukerna i den europeiska huvudstaden att ha för utvecklingen i detta vårt nyaste parlamentsparti? Ur mitt perspektiv är bloggen också intressant eftersom Bjernemalms demokratisyn tycks präglad av mer traditionella svenska organisationer som Uppsala Universitets Studentkår och Sverok. Ung Pirat, som han har varit med om att bygga upp, verkar också mer traditionellt till sin uppbyggnad än vad Piratpartiet i sig verkar vara.
Jag fastnar t.ex. för det här inlägget och diskussionen i kommentarsfältet. Hur hanterar man konflikter i uppbyggnadsskedet av en organisation (då man inte tycker sig ha tid, men då de i allmänhet är som mest avgörande för organisationens framtid? Hur viktigt är egentligen riksdagsvalet 2010 för Piratpartiets framtid? Redan det faktum att man ställer frågan antyder att man representerar någonting nytt i ett politiskt system som blir alltmer fokuserat på opinionsmätningar och där fokus på nästa val ofta ter sig direkt långsiktigt. Eller innebär det bara att man resignerar inför ett val där man har betydligt sämre chanser än i EU-valet?
Klart rekommenderad läsning i alla fall. Sedan får vi se om det i framtiden kommer att uppfattas som en kuriositet från 00-talet (ungefär som vi uppfattar Ny Demokrati i krisens tidiga 90-tal) eller som början till någonting nytt.
Kommentarer