Det är mycket just nu. Trots flera idéer lyckas jag inte blogga om allt som känns intressant.
De senaste dagarna har jag varit upptagen med en internationell forskarkonferens på Ersta Sköndals Högskola på temat religionen och det civila samhället, ett ämne som är nog så aktuellt, och som inte minst i Sverige länge lämnats alltför obeaktat i det vetenskapliga studiet av civilsamhället.
Bland annat diskuterades skillnaderna mellan USA och Europa när det gäller det civila samhället. Många var eniga om att Tocquevilles iakttagelser står sig än idag, inte minst den att det är pluralismen i ett samhälle där kyrkorna grundats av invandrargrupper oberoende av (och ofta misstänksamma mot) staten som skapat ett USA där religionen samtidigt kan vara stark och skild från staten (även om detta inte hindrar att detta läge ofta utmanats).
När det gäller det svenska civilsamhället tror jag att de internationella gästerna tog med sig två bestående intryck. Dels att den muslimska minoriteten lyckats inordna sig väl i det svenska organisationslivet i nära samarbete med staten (vilket vi fått flera exempel på), och dels att det faktum att Svenska Kyrkan nödtorftigt skiljts från staten inte har skilt den från de politiska partierna. Att detta inte är kontroversiellare än det är tycks ha överraskat många. Det kan mycket väl anses stå i konflikt med religionsfriheten (dvs. med religionsutövningens frihet gentemot staten). Minst överraskad, men inte mindre ogillande, var kanske en av de norska gästerna. I Norge har man nämligen just infört ett liknande system.
Nej jag tänker inte rösta i kyrkovalet, men det får jag å andra sidan inte heller. Jag är inte medlem, och detta är ett av skälen.
(Bild: Alexis de Tocqueville, civilsamhällesforskningens fader)
Kommentarer