Fortsätt till huvudinnehåll

Kulturutredningen bönhörd?


Idag presenterades inte bara budgetpropositionen utan även kulturpropositionen. Med risk för att verka insulär kommenterar jag nu den senare. Det verkar som att Kulturutredningen får igenom åtminstone några av sina viktigaste förslag:

- Delar av kulturpolitiken regionaliseras. Åtminstone i vissa regioner. En liknande politik var redan påbörjad i Västra Götaland. Nu ska mann utreda hur man går vidare. Redan 2011 ska emellertid en politik liknande den i Västra Götaland emellertid genomföras även Skåne, Halland och Gotland.

- Kungliga Biblioteket får ett samordnande ansvar för rikets bibliotek, inte minst när det gäller utveckling och decentralisering.

- En ny myndighet för analys och uppföljning på kulturområdet (särskilt viktigt om man decentraliserar makt och ansvar).

- En ny fond inrättas för stöd till nyskapande och gränsöverskridande kultur.

- Nya mål för kulturpolitiken. Det här ser ut som en kortad version av utredningens föreslagna mål. Precis som utredningen vill man stryka att kulturpolitiken ska "motverka kommersialismens negativa verkningar". Till utredningens förlslag lägger man ordet kvalitet och en prioritering av barn och unga.

- En dialog mellan staten och kulturområdets ideella organisationer ska inledas.

När det gäller de kulturella näringarna är man mer konkret än utredningen och föreslår ett relativt omfattande stödprogram.

Några myndighetssammanslagningar verkar det däremot inte bli. Istället talar man om ökat samarbete och samordning. Det är synd. Administrationen hade antagligen kunnat skötas väsentligt mer effektivt.

Inte heller tar man upp frågan om skatteavdrag för donationer till kulturella ändamål. Ordet "sponsring" nämns bara en enda gång och den nyligen avslutande utredningen om skatteinsitament för gåvor till välgörande ändamål nämns inte alls.

Ett annat ord som inte nämns alls är "fildelning".

---------------------------------------------------

Uppdatering 21:04

När man ser närmare på saken visar det sig att nästan alla de mer omfattande åtgärderna inte kommer att genomföras förrän efter valet. Under den närmaste tiden kommer ett stort antal nya utredningar tillsättas för att detaljplanera dessa förändringar, som i flera fall är tidsbestämda till att genomföras 2011. Ser man till vad som ska göras är det svårt att se hur det skulle kunna gå fortare. Det innebär emellertid att socialdemokraterna, om de vinner valet, får möjlighet att stoppa alla åtgärder de inte gillar redan innan de genomförs. Vi lär få höra mer om det under riksdagsdebatten. Åtskilliga frågor kommer fortfarande att vara olösta under valkampanjen.

Då blir det dock faktisk färre myndigheter: länsarkiven upphör att vara egna myndigheter och slås samman med riksarkivet.

Rikskonserter ska visserligen inte få statliga bidrag framöver. Vissa av deras uppgifter flyttas emellertid över till Statens musiksamlingar. Om detta i praktiken blir en sammanslagning eller nedlagd verksamhet beror alltså på hur stor del av verksamheten som flyttas. Även detta lämnas till en ny utredning.

Den så kallade kyrkoantikvariska ersättningen, dvs. det statliga bidrag som går till svenska kyrkan för att de ska ta hand om gamla kyrkobyggnader ändras inte. När medlemskapet i kyrkan går ner sjunker kyrkans inkomster samtidigt som allt fler glesbygdskyrkor inte behövs längre. Frågan om vad som ska hända med dem lär förr eller senare bli högaktuell. I och med att ersättningen förblir oförändrad lär detta bli förr snarare än senare.

Slutligen: i utredningens förslag till nya kulturpolitiska mål fanns en formulering som innebar att dessa gällde alla statliga myndigheter, inte bara de som sorterar under kulturdepartementet. Nu är den formuleringen borta. Jag förmodar att andra departement var mindre pigga på den formuleringen än kulturdepartementet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…