Fortsätt till huvudinnehåll

Kulturkamp?

Jag hör till dem som en längre tid har beklagat mig över frånvaron av kulturpolitisk debatt. Under våren och hösten drabbades vi emellertid av en hel del debatt kring Kulturutredningen och dess förslag. Denna debatt var emellertid nästan enbart organisatorisk. I bästa fall handlade den om kulturadministration. I många fall handlade den dock mer om utredningens intärna organisation och personal.

Under våren följde debatten kring de Konstfacksstudenter som såväl kulturministern som Konstfacks ledning uppenbarligen ansåg gå över gränsen. Den debatten var lite mer innehållslig. I någon mening handlade den om vad konst är och vilken dess plats i samhället är. Däremot var den knappast konstruktiv.

Under sommaren har vi hört en hel del om Hägglunds tal i Almedalen, ett tal som måste uppfattas som ett av de retoriskt bättre i de senaste årens politik, om inte annat så därför att det fortfarande ger svallvågor. Medan en del formuleringar var rätt förenklande måste man ändå konstatera att det handlade om idéer och visioner i betydligt högre grad än de flesta av dagens inlägg. Det var också ett frontalangrepp mot såväl kulturfältets etablisemang som mot den dekonstruktivistiska diskurs som dominerar mycket av både kulturfältet och humanioran.

Nu är det dags att sluta prata om frånvaron av debatt. Nu finns en gryende debatt - i form av ett ifrågasättande av kulturfältet som sådant.

Har kulturkampen kommit till Sverige?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…