Fortsätt till huvudinnehåll

Piratkapat val?


Man ska inte ropa hej förrän björnen är skjuten. Dock finns det redan ett par saker att säga om valet (Erixon ger då en betydligt bättre bild). Allting tyder på att European Peoples Party (EPP) går framåt totalt sett. Även i Sverige är det borgerliga blocket större än det socialistiska.

Moderaterna har däremot gjort ett val som i jämförelse med riksdagsvalet måste beskrivas som en katastrof. En eftervalsdebatt kring detta torde vara minst sagt behövlig. Innan det måste vi dock få reda på både hur personvalet har gått (och därmed vilka tendenser inom varje parti som stöds) och hur väljarströmmarna har sett ut. Stämmer det som SvT misstänker att de missnöjda moderaterna har gått till FP eller har de kanske gått till piraterna?

Vilka är det egentligen som röstar på piratpartiet? Jag chansar på att de inte bara är yngre utan också bättre utbildade än genomsnittet. SvT berättar bara att det är många unga män. Den uppgiften bör piratpartiet onekligen se som ett misslyckande. Givet att kvinnor i något större utsträckning än män var emot FRA-lagen så borde de ha fler väljare att hämta där.

Den bästa förklaringen till piratpartiets uppgång ges kanske av den avhoppade socialdemokraten Mika Sjöman: "Medborgarrättsfrågorna går dock före fördelningspolitik när jag nu tvingas välja." Nu återstår bara att se vilken partigrupp de vill tillhöra.

Personligen tror jag att det kommer att bli många personröster i år. Huvudsakligen därför att åsiktsskillnaderna inom flera partier tycks betydande, men också därför att kandidaterna till 18 platser i Europaparlamentet är en betydligt mer överskådlig grupp än kandidaterna i ett riksdagsval. I min egen bekantskapskrets är det många som säger vem de ska rösta på inan de säger vilket parti (de flesta nämner antingen Christofer Fjellner eller Mattias Bjernemalm, men på den punkten är de kanske inte helt representativa).

Ett sista bestående intryck är hur verkligt dålig SvT:s kompetens visat sig vara, inte minst under valvakan. Ena minuten talar de om hur den politiska debattens nationella begränsningar skapar ett lågt valdeltagande. I nästa andetag står de återigen framför ett diagram som bara visar svenska röster och pratar som om det var hela valet. Deras inbjudne kommentator Sören Holmberg får påpeka att de missat Sverigedemokraterna, som just då såg ut som att de skulle ta hem ett mandat. SvT rapportering om piratpartiet kan inte rimligen beskrivas som opartisk. Före valet var både deras och andra kommentatorer snara att påpeka att de som i opinionsundersökningar sa att de skulle rösta på piratpartiet säkert inte menade allvar. Nu hör man gång på gång att de röstar så här bara för att de inte tar valet på allvar. Dessutom kommer de här frågorna inte att vara aktuella över tid, påstår SvT:s kommentarer. När Falkvinge väl står i studion låter intervjuaren närmast aggressiv, avbryter honom, och tycker att de ska erkänna att de står till vänster nu när Sören Holmberg säger det.

Den som följt debatten det senaste året borde inte vara överraskad. Finns det något att vara överraskad över så är det att Sverigedemokraterna ligger nära 4 %, men t.o.m. det hade många väntat sig fram tills dess att vi började titta allt för mycket på de senaste veckornas oppinionsundersökningar.

(För en månad sen tänkte jag så här.)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…