Fortsätt till huvudinnehåll

Piratkapat val?


Man ska inte ropa hej förrän björnen är skjuten. Dock finns det redan ett par saker att säga om valet (Erixon ger då en betydligt bättre bild). Allting tyder på att European Peoples Party (EPP) går framåt totalt sett. Även i Sverige är det borgerliga blocket större än det socialistiska.

Moderaterna har däremot gjort ett val som i jämförelse med riksdagsvalet måste beskrivas som en katastrof. En eftervalsdebatt kring detta torde vara minst sagt behövlig. Innan det måste vi dock få reda på både hur personvalet har gått (och därmed vilka tendenser inom varje parti som stöds) och hur väljarströmmarna har sett ut. Stämmer det som SvT misstänker att de missnöjda moderaterna har gått till FP eller har de kanske gått till piraterna?

Vilka är det egentligen som röstar på piratpartiet? Jag chansar på att de inte bara är yngre utan också bättre utbildade än genomsnittet. SvT berättar bara att det är många unga män. Den uppgiften bör piratpartiet onekligen se som ett misslyckande. Givet att kvinnor i något större utsträckning än män var emot FRA-lagen så borde de ha fler väljare att hämta där.

Den bästa förklaringen till piratpartiets uppgång ges kanske av den avhoppade socialdemokraten Mika Sjöman: "Medborgarrättsfrågorna går dock före fördelningspolitik när jag nu tvingas välja." Nu återstår bara att se vilken partigrupp de vill tillhöra.

Personligen tror jag att det kommer att bli många personröster i år. Huvudsakligen därför att åsiktsskillnaderna inom flera partier tycks betydande, men också därför att kandidaterna till 18 platser i Europaparlamentet är en betydligt mer överskådlig grupp än kandidaterna i ett riksdagsval. I min egen bekantskapskrets är det många som säger vem de ska rösta på inan de säger vilket parti (de flesta nämner antingen Christofer Fjellner eller Mattias Bjernemalm, men på den punkten är de kanske inte helt representativa).

Ett sista bestående intryck är hur verkligt dålig SvT:s kompetens visat sig vara, inte minst under valvakan. Ena minuten talar de om hur den politiska debattens nationella begränsningar skapar ett lågt valdeltagande. I nästa andetag står de återigen framför ett diagram som bara visar svenska röster och pratar som om det var hela valet. Deras inbjudne kommentator Sören Holmberg får påpeka att de missat Sverigedemokraterna, som just då såg ut som att de skulle ta hem ett mandat. SvT rapportering om piratpartiet kan inte rimligen beskrivas som opartisk. Före valet var både deras och andra kommentatorer snara att påpeka att de som i opinionsundersökningar sa att de skulle rösta på piratpartiet säkert inte menade allvar. Nu hör man gång på gång att de röstar så här bara för att de inte tar valet på allvar. Dessutom kommer de här frågorna inte att vara aktuella över tid, påstår SvT:s kommentarer. När Falkvinge väl står i studion låter intervjuaren närmast aggressiv, avbryter honom, och tycker att de ska erkänna att de står till vänster nu när Sören Holmberg säger det.

Den som följt debatten det senaste året borde inte vara överraskad. Finns det något att vara överraskad över så är det att Sverigedemokraterna ligger nära 4 %, men t.o.m. det hade många väntat sig fram tills dess att vi började titta allt för mycket på de senaste veckornas oppinionsundersökningar.

(För en månad sen tänkte jag så här.)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…