De senaste veckorna har de första nittiotalisterna tagit studenten. I höst möter vi dem på universitetet. Bland årets förstagågnsväljare lär finnas åtskilliga som inte ens kommer ihåg en tid utan World Wide Web, som vuxit upp med fildelningen, och som inte var födda när muren föll. Jag kan ha varit över tjugo innan Internet blev en relevant företeelse i mitt liv. Jag har vaga minnen av att vi när jag gick i lågstadiet hade övningar där det handlade om att ta sig ned i skyddsrummet på ett ordnat sätt i händelse av krig. "Krig" innebar i den kontexten helt klart ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Bilden av en värld ödelagd av kärnvapenkrig måste ha förmedlats till oss betydligt tidigare än så.
Ändå känner jag mig inte särskilt gammal. Som kontrast kan nämnas att jag och min far förra helgen satt och bläddrade i foton som min farmor lämnat efter sig. För att sätta det hela i ett perspektiv som den politiskt intresserade kan relatera till kan nämnas att när farmor var i min ålder hette Tysklands rikskansler Adolf Hitler och de demokratiska staterna var en minskande minoritet i Europa. Så sent som när jag själv gick i skolan var demokratierna i minoritet i världen. I min mammas skolatlas finns forfarande namn som Franska Ekvatorialafrika och Leopoldville.
Farmor föddes 1902. När hon växte upp i Leksand i Dalarna bar hennes mor visserligen inte huvudduk, men det lär hon ha varit i stort sett ensam om. I egenskap av inflyttad lärarhustru klädde hon sig annorlunda och måste ha varit betydligt mer främmande än vad invandrare från Irak eller Palestina är i Sverige idag. På Skansen i Stockholm hyrde man in dalmasar och dalkullor för att utgöra ett exotiskt inslag i den uppbyggda bondemiljön. När min farfarsfar, i en annan del av Sverige, skaffade bil var det den första i grannskapet. Människor samlades kring den för att titta.
Det tycks verkligen som att allt flyter. Det är lätt att skratta åt människor som tänker på Internet som en nymodighet. Men den som skrattar idag kommer snart att finna sig själv ifrånsprungen av utvecklingen; är antagligen redan ifrånsprungen utan att veta om det; för det tycks sällan vara någon som märker det. Funderar på om det inte fokus på uppenbar förändring kan innebära att man missar det som är viktigt, vare sig det förändras eller förblir konstant.
Ändå känner jag mig inte särskilt gammal. Som kontrast kan nämnas att jag och min far förra helgen satt och bläddrade i foton som min farmor lämnat efter sig. För att sätta det hela i ett perspektiv som den politiskt intresserade kan relatera till kan nämnas att när farmor var i min ålder hette Tysklands rikskansler Adolf Hitler och de demokratiska staterna var en minskande minoritet i Europa. Så sent som när jag själv gick i skolan var demokratierna i minoritet i världen. I min mammas skolatlas finns forfarande namn som Franska Ekvatorialafrika och Leopoldville.
Farmor föddes 1902. När hon växte upp i Leksand i Dalarna bar hennes mor visserligen inte huvudduk, men det lär hon ha varit i stort sett ensam om. I egenskap av inflyttad lärarhustru klädde hon sig annorlunda och måste ha varit betydligt mer främmande än vad invandrare från Irak eller Palestina är i Sverige idag. På Skansen i Stockholm hyrde man in dalmasar och dalkullor för att utgöra ett exotiskt inslag i den uppbyggda bondemiljön. När min farfarsfar, i en annan del av Sverige, skaffade bil var det den första i grannskapet. Människor samlades kring den för att titta.
Det tycks verkligen som att allt flyter. Det är lätt att skratta åt människor som tänker på Internet som en nymodighet. Men den som skrattar idag kommer snart att finna sig själv ifrånsprungen av utvecklingen; är antagligen redan ifrånsprungen utan att veta om det; för det tycks sällan vara någon som märker det. Funderar på om det inte fokus på uppenbar förändring kan innebära att man missar det som är viktigt, vare sig det förändras eller förblir konstant.
Kommentarer