Ägnade morgonen åt att skumma utredningen om skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, som kom för ett par dagar sedan. Jag behöver uppdaterad information för en europeisk jämförande studie om den ideella sektorn i olika länder.
Eftersom jag gärna skulle se skatteavdrag för gåvor till både ideell verksamhet och forskning så måste man säga att rapporten är ungefär så nedslående som den kan bli utan att direkt avråda. Redan i första stycket passar utredaren på att inflika att ”Enligt direktiven har mitt uppdrag varit att presentera ett förslag även om jag skulle anse att nackdelarna överstiger fördelarna.”
Senare fortsätter han med att ge begreppet ideell sektor smalast möjliga definition: ”att bedriva hjälpverksamhet bland behövande”. Utredaren verkar själv uppfatta detta som en tämligen arkaisk formulering och fortsätter med att exemplifiera med ”verksamhet med sikte på hemlösa, sjuka, handikappade, missbrukare och allmänt hjälpbehövande i Sverige och i utlandet.”
Läser man de direktiv som regeringen från början gav utredningen så får man lätt intrycket av att det handlade om någonting mycket bredare. Till utredningen fogades också experter från bl.a. Kulturdepartementet, vilket antyder att t.ex. kulturella ändamål hade kunnat inkluderas. Flera av regeringspartierna har också avdragsrätt för gåvor till kulturell verksamhet som krav i sina program och kulturpolitiska plattformar. Hade avdragsrätten utsträckts till att gälla nya politiska rörelser eller andra organisationer med samhällsförändring på programmet hade finansieringsstrukturen även på det området kanske kunnat förändras på sikt.
Regeringen ger faktiskt en bra motivering i sina direktiv till utredningen: ”Den ideella sektorns beroende av finansiering från den offentliga sektorn minskar dock dess självständighet i förhållande till det allmänna. Det finns därför anledning att undersöka om det är möjligt att underlätta för den ideella sektorn att samla in medel från andra aktörer.” Det är precis därför som vi behöver avdragsrätt för gåvor till såväl forskning och kultur som till övrig ideell verksamhet.
I dagslaget förmodar jag dock att man får vara tacksam om det blir avdragsrätt ens för gåvor till forskning, eller ens till ren välgörenhet. Dett framgår inte minst av hur död den här frågan uppenbarligen är i den allmänna debatten.
Eftersom jag gärna skulle se skatteavdrag för gåvor till både ideell verksamhet och forskning så måste man säga att rapporten är ungefär så nedslående som den kan bli utan att direkt avråda. Redan i första stycket passar utredaren på att inflika att ”Enligt direktiven har mitt uppdrag varit att presentera ett förslag även om jag skulle anse att nackdelarna överstiger fördelarna.”
Senare fortsätter han med att ge begreppet ideell sektor smalast möjliga definition: ”att bedriva hjälpverksamhet bland behövande”. Utredaren verkar själv uppfatta detta som en tämligen arkaisk formulering och fortsätter med att exemplifiera med ”verksamhet med sikte på hemlösa, sjuka, handikappade, missbrukare och allmänt hjälpbehövande i Sverige och i utlandet.”
Läser man de direktiv som regeringen från början gav utredningen så får man lätt intrycket av att det handlade om någonting mycket bredare. Till utredningen fogades också experter från bl.a. Kulturdepartementet, vilket antyder att t.ex. kulturella ändamål hade kunnat inkluderas. Flera av regeringspartierna har också avdragsrätt för gåvor till kulturell verksamhet som krav i sina program och kulturpolitiska plattformar. Hade avdragsrätten utsträckts till att gälla nya politiska rörelser eller andra organisationer med samhällsförändring på programmet hade finansieringsstrukturen även på det området kanske kunnat förändras på sikt.
Regeringen ger faktiskt en bra motivering i sina direktiv till utredningen: ”Den ideella sektorns beroende av finansiering från den offentliga sektorn minskar dock dess självständighet i förhållande till det allmänna. Det finns därför anledning att undersöka om det är möjligt att underlätta för den ideella sektorn att samla in medel från andra aktörer.” Det är precis därför som vi behöver avdragsrätt för gåvor till såväl forskning och kultur som till övrig ideell verksamhet.
I dagslaget förmodar jag dock att man får vara tacksam om det blir avdragsrätt ens för gåvor till forskning, eller ens till ren välgörenhet. Dett framgår inte minst av hur död den här frågan uppenbarligen är i den allmänna debatten.
Kommentarer
http://www.sektor3.se/2009/07/att-ge-eller-att-beskattas/