Fortsätt till huvudinnehåll

Utredningen om skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet

Ägnade morgonen åt att skumma utredningen om skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, som kom för ett par dagar sedan. Jag behöver uppdaterad information för en europeisk jämförande studie om den ideella sektorn i olika länder.

Eftersom jag gärna skulle se skatteavdrag för gåvor till både ideell verksamhet och forskning så måste man säga att rapporten är ungefär så nedslående som den kan bli utan att direkt avråda. Redan i första stycket passar utredaren på att inflika att ”Enligt direktiven har mitt uppdrag varit att presentera ett förslag även om jag skulle anse att nackdelarna överstiger fördelarna.”

Senare fortsätter han med att ge begreppet ideell sektor smalast möjliga definition: ”att bedriva hjälpverksamhet bland behövande”. Utredaren verkar själv uppfatta detta som en tämligen arkaisk formulering och fortsätter med att exemplifiera med ”verksamhet med sikte på hemlösa, sjuka, handikappade, missbrukare och allmänt hjälpbehövande i Sverige och i utlandet.”

Läser man de direktiv som regeringen från början gav utredningen så får man lätt intrycket av att det handlade om någonting mycket bredare. Till utredningen fogades också experter från bl.a. Kulturdepartementet, vilket antyder att t.ex. kulturella ändamål hade kunnat inkluderas. Flera av regeringspartierna har också avdragsrätt för gåvor till kulturell verksamhet som krav i sina program och kulturpolitiska plattformar. Hade avdragsrätten utsträckts till att gälla nya politiska rörelser eller andra organisationer med samhällsförändring på programmet hade finansieringsstrukturen även på det området kanske kunnat förändras på sikt.

Regeringen ger faktiskt en bra motivering i sina direktiv till utredningen: ”Den ideella sektorns beroende av finansiering från den offentliga sektorn minskar dock dess självständighet i förhållande till det allmänna. Det finns därför anledning att undersöka om det är möjligt att underlätta för den ideella sektorn att samla in medel från andra aktörer.” Det är precis därför som vi behöver avdragsrätt för gåvor till såväl forskning och kultur som till övrig ideell verksamhet.

I dagslaget förmodar jag dock att man får vara tacksam om det blir avdragsrätt ens för gåvor till forskning, eller ens till ren välgörenhet. Dett framgår inte minst av hur död den här frågan uppenbarligen är i den allmänna debatten.

Kommentarer

Erik Wagner sa…
Läs gärna om vår rapport som vi låtit Lars Trägårdh och Johan Vamstad skriva:

http://www.sektor3.se/2009/07/att-ge-eller-att-beskattas/

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…