Diskussionen när det gäller fildelning oroar mig just nu på flera sätt. Jag har redan tidigare skrivit om hur den används för att legitimera urholkad rättssäkerhet.
Trots detta blir jag ber oroad än glad när politiker börjar tala om en folkomröstning om fildelning. Fördelen med folkomröstningar är givetvis att folket får direkt inflytande. Ytligt sett tycks fildelning också vara en lämplig fråga då den intresserar stora delar av folket och är tämligen lätt att förstå. Problemet är snarare att flera frågor här hänger nära samman. Av flera frågor som gäller integritet och upphovsrätt kan riksdagen i så fall välja ut frågan om fildelning för folkomröstning. Denna fråga drar då automatiskt uppmärksamheten till sig. Integritetsfrågorna blir därmed sekundära. Fokus sätts in på IPRED:s och liknande åtgärders uttalade syfte istället för på deras troliga konsekvenser för rättssäkerheten. Man försvårar därmed retoriskt för dem som samtidigt är för upphovsrätt, rättssäkerhet och personlig integritet.
Ett annat varningstecken handlar om förslagen om bredbandsskatt och liknande. Flera debattörer menar att kulturskaparna bör få sin ersättning av staten (finansierad med särskilda skatter) istället för via upphovsrättsliga ersättningar. Vi skulle alltså omöjliggöra en imaterialrättslig marknad till förmån för ett kulturpolitiskt ersättningssystem? Vilka skulle få tillgång till ett sådant system? De etablerade kulturyttringar som idag försvarar upphovsrätten eller de nya som etableras på nätet? Hur skulle pengarna fördelas? Vem skulle fördela dem och på vilka grunder? Skulle man, så som idag är fallet med författarnas biblioteksersättning, enbart betala svenska upphovsmän eller skulle skatten användas för att finansiera kulturskapare över hela världen? Allt detta skulle bli politiska frågor. Hur skulle detta påverka kulturens förhållande till politiken?
Personligen anser jag att möjligheten att sälja och köpa imateriella rättigheter på en marknad är en nödvändighet i ett samhälle som i allt högre grad baserar sig på intellektuell produktion. Upphovsrätten behövs. Därmed inte sagt att kreatörerna behöver skyddas fullt så lång tid som idag, 50 år efter upphovsmannens död är en lång tid, eller att upphovsrättens försvar väger tyngre än den personliga integriteten. Men det är helt andra frågor.
Trots detta blir jag ber oroad än glad när politiker börjar tala om en folkomröstning om fildelning. Fördelen med folkomröstningar är givetvis att folket får direkt inflytande. Ytligt sett tycks fildelning också vara en lämplig fråga då den intresserar stora delar av folket och är tämligen lätt att förstå. Problemet är snarare att flera frågor här hänger nära samman. Av flera frågor som gäller integritet och upphovsrätt kan riksdagen i så fall välja ut frågan om fildelning för folkomröstning. Denna fråga drar då automatiskt uppmärksamheten till sig. Integritetsfrågorna blir därmed sekundära. Fokus sätts in på IPRED:s och liknande åtgärders uttalade syfte istället för på deras troliga konsekvenser för rättssäkerheten. Man försvårar därmed retoriskt för dem som samtidigt är för upphovsrätt, rättssäkerhet och personlig integritet.
Ett annat varningstecken handlar om förslagen om bredbandsskatt och liknande. Flera debattörer menar att kulturskaparna bör få sin ersättning av staten (finansierad med särskilda skatter) istället för via upphovsrättsliga ersättningar. Vi skulle alltså omöjliggöra en imaterialrättslig marknad till förmån för ett kulturpolitiskt ersättningssystem? Vilka skulle få tillgång till ett sådant system? De etablerade kulturyttringar som idag försvarar upphovsrätten eller de nya som etableras på nätet? Hur skulle pengarna fördelas? Vem skulle fördela dem och på vilka grunder? Skulle man, så som idag är fallet med författarnas biblioteksersättning, enbart betala svenska upphovsmän eller skulle skatten användas för att finansiera kulturskapare över hela världen? Allt detta skulle bli politiska frågor. Hur skulle detta påverka kulturens förhållande till politiken?
Personligen anser jag att möjligheten att sälja och köpa imateriella rättigheter på en marknad är en nödvändighet i ett samhälle som i allt högre grad baserar sig på intellektuell produktion. Upphovsrätten behövs. Därmed inte sagt att kreatörerna behöver skyddas fullt så lång tid som idag, 50 år efter upphovsmannens död är en lång tid, eller att upphovsrättens försvar väger tyngre än den personliga integriteten. Men det är helt andra frågor.
Kommentarer