Slussen

Det trodde jag aldrig, att jag skulle komma att sakna trafikkarusellen vid Slussen, men efter att ha sett planerna för ombyggnaden så inser jag att jag mycket väl kan komma att göra det.

För den som regelbundet anländer till Stockholm med tåg är detta på många sätt mötet med staden: den som plötsligt öppnar sig för en när man kommer ut ur tunneln under Södermalm och man finner sig omgiven av en storstad präglad av vatten och ljus och så väl gamla som nya byggnader. Idag så är det hela närmast ett kaos av förfallen betong. Det inger utan tvekan en storstadskänsla, men knappast den som staden rimligen borde vilja förmedla.

Bland det som har stört mig mest med den förvuxna klöverbladslösningen är att den höjer sig över staden och formligen dränker Södermalmstorg, Slussplan och själva slussen i en avgasproducerande förfallen cementlabyrint.

I den nya planen tycks Slussplan, med Karl Johan-statyn, emellertid helt försvunnen och en helt ny rad med hus har placerats in mellan Södermalmstorg och vattnet. Helt plötsligt är Södermalmstorg alltså avskuret från vyn över Gamla Stan. De båda stadsdelarna sluts emot varandra.


Som vanligt i stockholmsk stadsplanering finns heller inte ens en tillstymmelse till arkitektoniskt mod. De nya byggnaderna ser enbart tråkiga ut och ingen av dem höjer sig inte alls över stadens existerande silhuett.