Fortsätt till huvudinnehåll

Slussen


Det trodde jag aldrig, att jag skulle komma att sakna trafikkarusellen vid Slussen, men efter att ha sett planerna för ombyggnaden så inser jag att jag mycket väl kan komma att göra det.

För den som regelbundet anländer till Stockholm med tåg är detta på många sätt mötet med staden: den som plötsligt öppnar sig för en när man kommer ut ur tunneln under Södermalm och man finner sig omgiven av en storstad präglad av vatten och ljus och så väl gamla som nya byggnader. Idag så är det hela närmast ett kaos av förfallen betong. Det inger utan tvekan en storstadskänsla, men knappast den som staden rimligen borde vilja förmedla.

Bland det som har stört mig mest med den förvuxna klöverbladslösningen är att den höjer sig över staden och formligen dränker Södermalmstorg, Slussplan och själva slussen i en avgasproducerande förfallen cementlabyrint.

I den nya planen tycks Slussplan, med Karl Johan-statyn, emellertid helt försvunnen och en helt ny rad med hus har placerats in mellan Södermalmstorg och vattnet. Helt plötsligt är Södermalmstorg alltså avskuret från vyn över Gamla Stan. De båda stadsdelarna sluts emot varandra.


Som vanligt i stockholmsk stadsplanering finns heller inte ens en tillstymmelse till arkitektoniskt mod. De nya byggnaderna ser enbart tråkiga ut och ingen av dem höjer sig inte alls över stadens existerande silhuett.

Kommentarer

Anonym sa…
Håller helt med dig,
om Slussen,
Skissförslagen var inte alls i närheten av den Sluss vi har idag,
och jag som trodde att de skulle komma fram med en trevlig Piazza litet charmig, med vackra ytor att
njuta av Stockholm av och så blev den en skräck lösning,
tänk hur en 8 filig motorväg också skall passera Gamlastan på Skeppsbro sidan!

Populära inlägg i den här bloggen

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…