lördag, april 25, 2009

Den sista människan

Jan Söderqvist får mig att samtidigt börja fundera på att läsa Fukuyama och J G Ballard. Det är pinsamt att säga, men jag hade faktiskt aldrig tänkt på Nietzschereferensen i den förstnämndes berömda boktitel The End of History and the Last Man. Som så många andra har jag tyckt att likställandet av dagens samtid med Hegels idé om historiens slut är en både banal och mer än lovligt fantasilös plattityd. Men den sista människan är ju verkligen så långt ifrån en utopi som det är möjligt att komma:

"Se, jag visar er den sista människan.
'Vad är kärlek? Vad är skapelse? Vad är längtan? Vad är stjärna?' frågar sig den sista människorna, och blinka. De hava övergivit de trakter där det var hårt att leva: ty man behöver värme. Man älskar ännu grannen och skrubbar sig mot honom: ty man behöver värme.
Att bliva sjuk och hysa misstro hålla de för syndigt; man går aktsamt fram. En dåre är den som ännu snavar på stenar och människor!
En smula gift då och då: det giver angenäma drömmar Och mycket gift giver tillsist en angenäm död. Man arbetar ännu ty arbetet är ett tidsfördriv. Men man sörjer för att tidsfördrivet icke tar på krafterna.”

1 kommentar:

Sophia sa...

Mycket pinsamt Tobias. Jag har knappt ord för det. Så är det då till slut avslöjat att du är inkvoterad i vänkretsen på grund av enbart utseende :)

Ibland kanske du ställer lite väl höga krav på dig?

Kram