Fortsätt till huvudinnehåll

Knutpunkt

Förra helgen hade jag nöjet att besöka det samnordiska lajvkonventet/konferensen Knudepunkt i Danmark (Knutpunkt heter det när det äger rum i Sverige). Lajv, eller levande rollspel är en verksamhet som fascinerat, eller åtminstone roat, mig i runt tio års tid. Det är inte förvånande att många människor idag dras till möjligheten att för en stund få vara någon annan i en annan värld. Det kan onekligen uppfattas som eskapism att sträva bort från världen. Distanseringen kan emellertid också innebära ett avstånd från vilket man kan se verkligheten ur ett nytt perspektiv (en sanning som framstår som självklar när den uttalas om litteratur). Det är onekligen så att de flesta rollspel – både levande och andra – fokuserat på sökande efter den tänkta autenticiteten och enkelheten i världar inspirerade av medeltiden, eller kanske ännu hellre av Tolkiens och andras tolkningar av medeltiden och dess mytologi.

Knutpunkt är i alla händelser ett intressant evenemang där lajvare, arrangörer och akademiker som studerar verksamheten träffas och diskuterar den (årets skriftliga inlägg finns nu tillgängliga här). Det hela är en spännande blandning av medeltidsintresserade, ungdomsledare, anarkister, akademiker, dataspelskontruktörer och åtskilliga andra. I Sverige och Finland pågår tämligen påkostade utvecklingsprojekt där Interaktiva institutet och andra försöker hitta nya sätt att kommersialisera det hela i spelindustrin eller åtminstone använda verksamheten som testyta för mer eller mindre kommersialiserbara tekniska lösningar, så som till exempel i spelet Prosopoeia, där det intressant (ironiskt?) nog är samma människor som gör detta och som försöker gestalta politisk radikalism på vänsterkanten i samma uppsättning. I Norge och Sverige fortsätter nämligen intresset för formen som konstnärligt/politiskt uttrycksmedel. ”Politisk” är i de här sammanhangen närmast uttalat synonymt med ”vänster”.

I Danmark går utvecklingen i en helt annan riktning. Där har tydligen en mindre explosion ägt rum på senare år när det gäller lajv som fritidsverksamhet för barn och ungdomar. Nu finns det till och med en dansk högstadieskola profilerad på lajv. Jag måste erkänna att jag tog det hela på lite större allvar efter att ha lyssnat på dem. Det ligger en hel del i att man lär sig att interagera med andra människor genom övning, inte genom passiv inlärning. Det är viktigare att lära sig hantera information än att lära sig den utantill. Att motivera elever är heller inte helt lätt. Å andra sidan finns det i modern pedagogik en ruskig förmåga att underskatta vikten av grundläggande faktakunskap för att kunna orientera sig inom olika områden. Något av det viktigaste man måste känna till med nya pedagogiska metoder är vilka sorters kunskap de är olämpliga för att lära ut. Det har åtminstone i Sverige funnits en långtgående övertro på nya metoder även där de inte är lämpade. Det kan dock vara att man har en mer ballanserad syn på det hela i Danmark.

Någon påpekade att den moderna människans tidsanvändning återigen börjar bli mer anpassad till den här typen av tidsanvändning. Fram tills helt nyligen kännetecknades vår tidsanvändning av en tilltagande fragmentarisering. Dagens ungdomar (vilka de nu är) tycks däremot utan problem kunna ägna sig åt att spela dataspel i pass längre än de flestas arbetsdagar. Långfilmerna blir allt längre. Vi kanske inte skall förvåna oss över att ett mendium som i Sverige ofta kan vara oerhört tidskrävande och som fokuserar på långdragna upplevelser tycks ha framtiden för sig. Det är rätt intressant. Utvecklingen kan mycket väl ha vänt. Till det bättre tycks det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…