tisdag, februari 27, 2007

Knutpunkt

Förra helgen hade jag nöjet att besöka det samnordiska lajvkonventet/konferensen Knudepunkt i Danmark (Knutpunkt heter det när det äger rum i Sverige). Lajv, eller levande rollspel är en verksamhet som fascinerat, eller åtminstone roat, mig i runt tio års tid. Det är inte förvånande att många människor idag dras till möjligheten att för en stund få vara någon annan i en annan värld. Det kan onekligen uppfattas som eskapism att sträva bort från världen. Distanseringen kan emellertid också innebära ett avstånd från vilket man kan se verkligheten ur ett nytt perspektiv (en sanning som framstår som självklar när den uttalas om litteratur). Det är onekligen så att de flesta rollspel – både levande och andra – fokuserat på sökande efter den tänkta autenticiteten och enkelheten i världar inspirerade av medeltiden, eller kanske ännu hellre av Tolkiens och andras tolkningar av medeltiden och dess mytologi.

Knutpunkt är i alla händelser ett intressant evenemang där lajvare, arrangörer och akademiker som studerar verksamheten träffas och diskuterar den (årets skriftliga inlägg finns nu tillgängliga här). Det hela är en spännande blandning av medeltidsintresserade, ungdomsledare, anarkister, akademiker, dataspelskontruktörer och åtskilliga andra. I Sverige och Finland pågår tämligen påkostade utvecklingsprojekt där Interaktiva institutet och andra försöker hitta nya sätt att kommersialisera det hela i spelindustrin eller åtminstone använda verksamheten som testyta för mer eller mindre kommersialiserbara tekniska lösningar, så som till exempel i spelet Prosopoeia, där det intressant (ironiskt?) nog är samma människor som gör detta och som försöker gestalta politisk radikalism på vänsterkanten i samma uppsättning. I Norge och Sverige fortsätter nämligen intresset för formen som konstnärligt/politiskt uttrycksmedel. ”Politisk” är i de här sammanhangen närmast uttalat synonymt med ”vänster”.

I Danmark går utvecklingen i en helt annan riktning. Där har tydligen en mindre explosion ägt rum på senare år när det gäller lajv som fritidsverksamhet för barn och ungdomar. Nu finns det till och med en dansk högstadieskola profilerad på lajv. Jag måste erkänna att jag tog det hela på lite större allvar efter att ha lyssnat på dem. Det ligger en hel del i att man lär sig att interagera med andra människor genom övning, inte genom passiv inlärning. Det är viktigare att lära sig hantera information än att lära sig den utantill. Att motivera elever är heller inte helt lätt. Å andra sidan finns det i modern pedagogik en ruskig förmåga att underskatta vikten av grundläggande faktakunskap för att kunna orientera sig inom olika områden. Något av det viktigaste man måste känna till med nya pedagogiska metoder är vilka sorters kunskap de är olämpliga för att lära ut. Det har åtminstone i Sverige funnits en långtgående övertro på nya metoder även där de inte är lämpade. Det kan dock vara att man har en mer ballanserad syn på det hela i Danmark.

Någon påpekade att den moderna människans tidsanvändning återigen börjar bli mer anpassad till den här typen av tidsanvändning. Fram tills helt nyligen kännetecknades vår tidsanvändning av en tilltagande fragmentarisering. Dagens ungdomar (vilka de nu är) tycks däremot utan problem kunna ägna sig åt att spela dataspel i pass längre än de flestas arbetsdagar. Långfilmerna blir allt längre. Vi kanske inte skall förvåna oss över att ett mendium som i Sverige ofta kan vara oerhört tidskrävande och som fokuserar på långdragna upplevelser tycks ha framtiden för sig. Det är rätt intressant. Utvecklingen kan mycket väl ha vänt. Till det bättre tycks det.

Inga kommentarer: