Fortsätt till huvudinnehåll

Relegiofobi och yttrandefrihet

Maria Hagberg och Ibrahim Kakahama kräver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att yttrandefriheten skall inskränkas för imamer i landets moskéer. Nyckelresonemanget tycks vara att ” vi har religionsfrihet. Det ska vi ha, men”… Med tesen att religion skall vara en ”privatsak” tycks de mena att människor kan få tro vad de vill om den yttersta verkligheten, men bara så länge som deras moral inte påverkar hur de ser på politiken. ” I Sverige har vi en jämställdhetslag, som vi ska följa och rätta oss efter” hävdar artikelförfattarna och drar därav slutsatsen att imamerna inte ska få ifrågasätta den. Man kan fråga sig om detta bara gäller imamer och bara när de predikar, eller om det rör sig om ett generellt förbud mot att kritisera jämstäldhetslagstiftningen. Författarna kräver vidare bland annat att imamer skall förbjudas kritisera svensk arvsrätt.

Yttrandefriheten tycks just nu inte stå högt i kurs. Per Wirtén gör emellertid i senaste numret av Arena helt om och drar sent om sider slutsatsen att man måste försvara yttrandefriheten även då det gäller osympatiska människor som till exempel karikatyrtecknare i Jyllandsposten. Detta är glädjande. Tyvärr ligger det dock en hel del i det när han tycker sig se ett mönster i de ökande kraven på inskränkningar i yttrandefriheten. Exempel han nämner är Deutsche Oper, Jyllandsposten och Historiska museet i Stockholm. Det senare exemplet är kanske inte särskilt bra. Mycket av upprördheten handlade om att konstverket förekom i kontexten av en internationell konferens. Att reagera mot svenk utrikespolitik är inte riktigt samma sak som att försöka inskränka yttrandefriheten.

Ett fall han inte nämner men som förtjänar att kommas ihåg är pingstpastorn Åke Green och hur det gick till när Sverige var nära att bli först i Europa med att börja avveckla religionsfriheten för kristna. Parallellen är i själva verket rätt stark i båda fallen handlade det om att i den politiska korrekthetens namn försöka inskränka yttrandefriheten för religiösa företrädare, dvs. inordna religionsfriheten under de sekulära dogmer som idag dominerar samhället.

Vad vi måste komma ihåg är att yttrandefrihet handlar om att säkerställa att även människor vars åsikter vi inte gillar fortfarande kan komma till tals. Människor skall inte behöva se sin frihet inskränkt bara därför att människor med samma religion begår brott. Detta är en av rättssamhällets grundstenar: laglydiga människors rätt att leva sina liv och propagera för vilka åsikter de vill. Detta står på intet sätt i motsats till att bekämpa människor som faktiskt begår brott, inte så länge som detta kan fastslås i ett rättssäkert förfarande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...