Som en trevlig biprodukt av att jag skriver bakgrundskapitel har jag börjat läsa om Fredrika Lagergrens På andra sidan välfärdsstaten (Brutus Östling 1999), en synnerligen intressant skildring av folkhemmets ursprung. Stora delar av boken behandlar Rudolf Kjellén och Ellen Key som tidiga folkhemsteoretiker. Lagergren spårar hur för dem gemensamma drag senare återfinns i välfärdsstatens utveckling; drag som organismtänkande, korporativ representation och tanken om att var och en har sin plats i samhällets organiska enhet och skall representeras i systemet med detta som utgångspunkt. Man kan tänka sig att gamle Kjellén inte helt skulle ha uppskattat hur Sverige utvecklats. Demokratin trodde han inte på. Förmodligen hade han föredragit att ha rätt i att den inte fungerar framför att ha tvingats se den överleva och styra rikets utveckling. Ändå känner man verkligen igen vissa drag av det system han i positiva ordalag beskrev som ett slags ”nationalsocialism”, ett ord som han myntade flera år innan det började användas i Tyskland. Begreppet ”folkhem” lånade han däremot från den lantmannapartistiske riksdagsledamoten från Påboda, vilket dock inte hindrade att det för många torde ha varit Kjellén som det förknippades med.
Annan spännande läsning för den som intresserar rikspolitiken för ett sekel sedan är Nils Elvanders "Harald Hjärne och konservatismen" (Almqvist &Wiksell 1961), eller varför inte Kjelléns egna texter, som till exempel ”Rösträttfrågan 1869-1909” (1915), ”Politiska essayer” (1915) eller ”Staten som lifsform” (1916).
Annan spännande läsning för den som intresserar rikspolitiken för ett sekel sedan är Nils Elvanders "Harald Hjärne och konservatismen" (Almqvist &Wiksell 1961), eller varför inte Kjelléns egna texter, som till exempel ”Rösträttfrågan 1869-1909” (1915), ”Politiska essayer” (1915) eller ”Staten som lifsform” (1916).
Kommentarer