torsdag, juni 08, 2006

Fildelning och kulturpolitik

En annan central fråga när det gäller fildelning är hur man skulle kunna organisera ersättningssystem om artister inte ersätts genom att sälja sina verk. Ett riktigt dåligt förslag jag uppsnappat är att man precis som man gör med kassettband skall ta ut avgifter på något (t.ex. bredbandsuppkoppling) för att kunna ersätta upphovsmännen. Ser vi på liknande system inom musiken och andra konstformer innebär detta emellertid flera allvarliga problem. Till att börja med innebär det att man förstatligar hela ersättningssystemet. Någon – någon som är utsedd av staten – måste ta ansvar för att fördela pengar till upphovsmännen. I många fall innebär detta att man koncentrerar sig på inhemska konstnärer och i första hand på sådana som uppfattas som på ett eller annat sätt bättre än andra. Upphovsmannaersättningen blir en del av kulturpolitiken. Är det bra? Är det inte bättre om konstnärer kan försöka klara sig antingen på marknaden eller i kultursfärens kvaltitetsbaserade ersättningssystem. Genererar inte det mer pluralism? Tror vi föresten att man kan lösa den här typen av problem inom ramarna för nationalstaten? Låter det verkligen rimligt?

Inga kommentarer: