Ibland tar publicering oerhört lång tid i akademiska sammanhang. Det är nu runt sju månader sedan jag lämnade in min artikel om svenska kulturpolitikers inställning till IT under nittiotalet till Nordisk kulturpolitisk tidskrift. Det är över ett halvår sedan den granskades av lämpliga vederbörande och accepterades. Däremot har den ännu inte publicerats och kommer heller inte att publiceras förrän om några månader.
Det här är tämligen frustrerande. Inte därför att det rör sig om någon orimlig väntetid utan därför att artikeln är en lätt redigerad version av ett paper jag la fram på en konferens förra sommaren (tillgängligt här). Jag drar mig för att tänka på hur det skulle ha varit om jag hade försökt skriva om ett aktuellt ämne (vilket jag i och för sig lär göra i något annat sammanhang eftersom jag lägger fram ett paper om aktuella svenska språkkonflikter på en konferens i sommar). Nu har det inte bara hänt ett par saker man gärna skulle ha tagit hänsyn till. Jag har också lärt mig en hel del och skulle inte ha skrivit samma artikel om jag hade skrivit den idag. Jag börjar med andra ord inse att det kan finnas en poäng med att skriva tjugo texter om samma sak, vilket ju är just vad de flesta massproducerande akademiker brukar göra, även om man ofta misstänker att det snarare rör sig om utsikten om ökande publikationsstatistik o.d. än om verkligt nya tankar.
Det här är tämligen frustrerande. Inte därför att det rör sig om någon orimlig väntetid utan därför att artikeln är en lätt redigerad version av ett paper jag la fram på en konferens förra sommaren (tillgängligt här). Jag drar mig för att tänka på hur det skulle ha varit om jag hade försökt skriva om ett aktuellt ämne (vilket jag i och för sig lär göra i något annat sammanhang eftersom jag lägger fram ett paper om aktuella svenska språkkonflikter på en konferens i sommar). Nu har det inte bara hänt ett par saker man gärna skulle ha tagit hänsyn till. Jag har också lärt mig en hel del och skulle inte ha skrivit samma artikel om jag hade skrivit den idag. Jag börjar med andra ord inse att det kan finnas en poäng med att skriva tjugo texter om samma sak, vilket ju är just vad de flesta massproducerande akademiker brukar göra, även om man ofta misstänker att det snarare rör sig om utsikten om ökande publikationsstatistik o.d. än om verkligt nya tankar.
Kommentarer