Fortsätt till huvudinnehåll

Immaterialrätt

Trots att jargongen kan låta överdriven torde Piratpartiet har en poäng i sin fixering på en ett enda frågekomplex. Skall man starta ett enfrågeparti i den här valrörelsen är de här frågorna inte helt fel. Vad vi n talar om är att reglera ett helt nytt ekonomiskt och juridiskt område. De lagar som stiftas nu kommer att bilda grunden för framtida regleringar. De beslut som tas nu kommer att få följder så länge Internet fortfarande används. Åtminstone.

Det betyder inte att vi har bråttom. Snarare innebär det att man måste låta debatten ta sin tid och förankra de nya tankarna både nationellt och internationellt. Är det något vi kan vara säkra på så är det att vi inte idag vet hur den här marknaden kommer att se ut om tio år. Lösningen på problemen är inte en lösning vi känner till idag.

Det betyder heller inte att vi måste ta till extremer. Immaterialrätten är en av de grundläggande drag som gör det möjligt för den moderna marknadsekonomin att fungera. Det är den som är den huvudsakliga institutionella förutsättningen för att teknisk och annan utveckling skall löna sig.

På kulturområdet får den biverkningen att artister som Madonna kan leva i otrolig lyx. Det är emellertid en biverkning. Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att det är en rimlig politisk målsättning att Madonna skall få leva ett liv i lyx, eller för den delen att hennes arbetsinsats gör henne förtjänt av den. Hon arbetar säkert en hel del, men det finns alldeles tydligt folk som både arbetar hårdare och utför viktigare arbete. Det betyder inte att det är okay att stjäla hennes egendom, lika lite som Paris Hiltons livsstil är ett argument för att det skall bli en lagstadgad rättighet att bo gratis på hotell. Däremot är det en faktor mindre för lagstiftaren att ta hänsyn till.

Att smal musik med endast några få lyssnare i varje land plötsligt har fått global spridning via nätet måste därmed betraktas som en kulturell vinst.

Jag har inte lösningen. Däremot kan jag se vissa egenskaper jag skulle vilja se i det nya systemet:

1. Det kan inte vara nationellt. Det måste vara internationellt. Ingenting annat kan fungera. Problemet är globalt.

2. Immaterialrättsinnehavarnas rättigheter är inte tillräckliga skäl för att åsidosätta icke misstänkta privatpersoners rätt till egendom och privatliv.

3. Det måste vara möjligt (dvs. lönsamt) att bygga ett elektroniskt system för försäljning av film, musik etc. Detta är antagligen lösningen på problemet.

4. En ny fördelning av ersättningar bör inte följa skivförsäljningen.

5. En ny fördelning av ersättningar bör inte skötas av samma grupperingar och estetiska kriterier som den nuvarande nationella kulturpolitiken.

6. Det nya systemet måste följa på principer som är väl förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. Detta är inte en obetydlig teknisk fråga utan något som kommer att påverka mycket stora delar av mänskligheten under mycket lång tid.

Detta är något av ett dilemma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…