söndag, juni 25, 2006

Immaterialrätt

Trots att jargongen kan låta överdriven torde Piratpartiet har en poäng i sin fixering på en ett enda frågekomplex. Skall man starta ett enfrågeparti i den här valrörelsen är de här frågorna inte helt fel. Vad vi n talar om är att reglera ett helt nytt ekonomiskt och juridiskt område. De lagar som stiftas nu kommer att bilda grunden för framtida regleringar. De beslut som tas nu kommer att få följder så länge Internet fortfarande används. Åtminstone.

Det betyder inte att vi har bråttom. Snarare innebär det att man måste låta debatten ta sin tid och förankra de nya tankarna både nationellt och internationellt. Är det något vi kan vara säkra på så är det att vi inte idag vet hur den här marknaden kommer att se ut om tio år. Lösningen på problemen är inte en lösning vi känner till idag.

Det betyder heller inte att vi måste ta till extremer. Immaterialrätten är en av de grundläggande drag som gör det möjligt för den moderna marknadsekonomin att fungera. Det är den som är den huvudsakliga institutionella förutsättningen för att teknisk och annan utveckling skall löna sig.

På kulturområdet får den biverkningen att artister som Madonna kan leva i otrolig lyx. Det är emellertid en biverkning. Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att det är en rimlig politisk målsättning att Madonna skall få leva ett liv i lyx, eller för den delen att hennes arbetsinsats gör henne förtjänt av den. Hon arbetar säkert en hel del, men det finns alldeles tydligt folk som både arbetar hårdare och utför viktigare arbete. Det betyder inte att det är okay att stjäla hennes egendom, lika lite som Paris Hiltons livsstil är ett argument för att det skall bli en lagstadgad rättighet att bo gratis på hotell. Däremot är det en faktor mindre för lagstiftaren att ta hänsyn till.

Att smal musik med endast några få lyssnare i varje land plötsligt har fått global spridning via nätet måste därmed betraktas som en kulturell vinst.

Jag har inte lösningen. Däremot kan jag se vissa egenskaper jag skulle vilja se i det nya systemet:

1. Det kan inte vara nationellt. Det måste vara internationellt. Ingenting annat kan fungera. Problemet är globalt.

2. Immaterialrättsinnehavarnas rättigheter är inte tillräckliga skäl för att åsidosätta icke misstänkta privatpersoners rätt till egendom och privatliv.

3. Det måste vara möjligt (dvs. lönsamt) att bygga ett elektroniskt system för försäljning av film, musik etc. Detta är antagligen lösningen på problemet.

4. En ny fördelning av ersättningar bör inte följa skivförsäljningen.

5. En ny fördelning av ersättningar bör inte skötas av samma grupperingar och estetiska kriterier som den nuvarande nationella kulturpolitiken.

6. Det nya systemet måste följa på principer som är väl förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. Detta är inte en obetydlig teknisk fråga utan något som kommer att påverka mycket stora delar av mänskligheten under mycket lång tid.

Detta är något av ett dilemma.

Inga kommentarer: