En av de intressantaste diskussionerna som
uppstod när jag presenterade mitt paper om kultursektorns civilsamhälle på en
konferens nyligen var den om hur jag kan räkna fildelare till det civila samhället.
Min utgångspunkt var att moderna samhällen idealtypiskt kan delas in i tre
sfärer: marknaden, staten och civilsamhället. Marknaden karaktäriseras av
konkurrens, vinsttänkande och vinstdrivande organisationer, staten av
våldsmonopol, lagstyre och politiskt styre, civilsamhället av ideella motiv och
icke vinstdrivande organisationer. Till dessa kan man möjligen lägga familjen,
kännetecknad av släktskapslojalitet, men det tycks sakna relevans för just det här
resonemanget.
Att räkna någonting till civilsamhället enligt
den här modellen innebär inget moraliskt omdöme. Filip Wijkström har t.ex.
visat att Hells Angels enligt samma modell bör räknas dit (se tidigare inlägg).
Den vinstdrivande kriminella verksamhet som medlemmar också ägnar sig gör inte
den lagliga organisationen Hells Angels vinstdrivande. Dess rykte säkerställer
dessutom att den är utpräglat icke-statlig. Hells Angels är en icke-statlig,
icke-vinstdrivande organisation som sträcker sig utanför familjelivet; alltså
en del av det civila samhället.
Laglig fildelning tycks vara ett solklart
exempel på ett civilsamhälleligt nätverk, om än på ett tämligen löst
sammanhållet sådant. Privatpersoner producerar t.ex. film och musik och gör den
tillgänglig på nätet. Filer delas utan annat vinstintresse än att ta del av
dem. Nätverket är visserligen löst sammanhållet, men det finns flera exempel på
att nätverk på Internet, t.ex. personer som känner varandra från
bloggdiskussioner, kan utvecklas till mer traditionellt civilsamhälleliga
former. T.ex. kommer Piratpartiet från sådana nätverk, men också från
fildelningsnätverken.
Delning av copy right-skyddade filer kan
anklagas för att vara vinstdrivande, eftersom de som deltar åtminstone undviker
utgifter genom att inte betala för de kulturprodukter de tar del av (av allt
att döma köper de dock mer kulturprodukter än genomsnittet, men det tycks inte
vara relevant för definitionen). I konsekvensens namn borde även bibliotekslån
anses vinstdrivande utifrån det argumentet. Den som lånar böcker på bibliotek
kan sägas göra det för att undvika att behöva köpa dem. Det faktum att svenska
författare och författare som skriver på svenska – men inte utländska författare
som skriver på andra språk – får betalt av staten för att deras böcker lånas ut
ändrar inte detta, även om det gör att systemet i Sverige anses moraliskt
okontroversiellt.
Biblioteken är offentligägda (statlig sfär) när
de ägs och finansieras offentligt. Låntagarnas mellanhavande med biblioteket är
inte i sig civilsamhälleligt utan har snarare karaktären av mottagande av
offentlig service. Företaget The Pirate Bay är en vinstdrivande aktör
(marknad). Den fildelning som sker på The Pirate Bay är gratis. De
genomsnittliga fildelarna tycks inte tjäna pengar även om de – liksom bibliotekens
låntagare – undviker kostnader. Medan biblioteket lånar ut böcker till
låntagarna delar fildelarna filer med varandra. Alltså existerar ett löst icke
vinstdrivande nätverk. Undvikandet av kostnader gör att det kan betraktas som
en gråzon, men fildelning tycks inte vara mer vinstdrivande än bibliotekslån.
Den enda invändning som jag kan se tycks vara
den som jag riktade mot Wijkströms klassificering av Hells Angels som encivilsamhällelig organisation, nämligen den statsvetenskapliga invändningen att
de utmanar statens våldsmonopol och därmed utgör ett försök till alternativ
stat snarare än en del av civilsamhället i Sverige. Denna invändning tycks dock
mindre rimlig mot fildelarna. Men kanske har den viss relevans. En del av de
mer radikala piraterna menar trots allt att de utmanar nationalstaten. Men i
dagsläget skulle jag säga att de snarare rör sig i ett transnationellt
civilsamhälle, om än i konflikt med stater och marknadsaktörer.
Kommentarer