Fortsätt till huvudinnehåll

Få unga vuxna i politiken

En intressant rapport om ungdomar som förtroendevalda i politiken presenterades för några veckor sedan av LSU, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (här). Det hela är konsist och lättläst, men är definitivt en god sammanställning av relevant statistik i ämnet. Det visar sig nämligen att unga vuxna inte bara är underrepresenterade som förtroendevalda politiker, utan också att de har en större tendens än andra att avgå under mandatperiodens gång. När de avgår ersätts de dessutom ofta av äldre. En förklaring kan vara att de har en större tendens än äldre att tröttna. Den avgörande variabeln är emellertid just ålder, inte t.ex. politisk erfarenhet. Det skulle alltså t.ex. kunna handla om generation och uppfostran.

Att de valda bör vara representativa i förhållande till ålder tycks underförstått i rapporten, men är knappast självklart. Det finns många andra faktorer som är viktiga. Jag vet själv att jag brukar föredra att rösta på erfarnare personer. Även personlig mognad är en kvalitet som inte bör underskattas. Å andra sidan har det de senaste åren varit ovanligt tydligt att unga vuxna har den unika erfarenheten att vara just unga vuxna idag. Ju mer samhället förändras desto mer avgörande blir den erfarenheten. Inte minst i frågor som rör integritet på nätet har det visat sig att många i de äldre generationerna helt enkelt har svårt att uppfatta hur viktigt detta är för många av de yngre. Detta är naturligtvis ett allvarligt problem om de ska representera dessa, något som nu har blivit mer än tydligt.

Samtidigt visar det sig att unga vuxna faktiskt missgynnas mer aktivt av valsystemet, eller snarare att människor som flyttar mellan kommuner och valkretsar missgynnas (och yngre är som bekant mer flyttbenägna än andra åldersgrupper). Det är nämligen inte möjligt att utan särskild dispens vara förtroendevald i en kommun där man inte är skriven. Flyttar man under mandatperioden kan man alltså tvingas avgå. Flyttar man under själva valperioden (som jag just gjorde) är man i praktiken knappt ens valbar.

Eftersom jag hade nöjet att vara med när rapporten presenterades fick jag också höra Nyamko Sabunis kommentar som ansvarig minister. Naturligtvis ansåg hon att detta är någonting man bör arbeta med. Det intressantaste är dock någonting helt annat: hon menade nämligen att det naturliga är att man antar att väljarna vill bli representerade av någon som bor i kommunen. Därför är nuvarande system rimligt. Man skulle dock kunna anlägga åtminstone ett helt annat synsätt: det rimliga antagandet är att jag vill representeras av den person som jag har röstat på. Det senare synsättet förutsätter dock att det är personvalet som är det viktiga, inte geografi eller ålder. Här har vi alltså ytterligare en aspekt på hur synen på representation skulle kunna förändras om vi går mot en mer personvalsorienterad syn på demokrati.

Kommentarer

Anonym sa…
lart mycket
Anonym sa…
http://lumerkoz.edu Want it? http://soundcloud.com/arimidex charaterize vinay http://rc8forum.com/members/Buy-Protonix.aspx needthus skies http://www.comicspace.com/esomeprazole/ braeswood outdoors http://www.sqlprof.com/members/Buy-Inderal.aspx bowels http://malgorz.com/members/Buy-Imitrex.aspx pagodas moonlight

Populära inlägg i den här bloggen

Invånare och medborgare

Ofta sätter man likhetstecken mellan invånare och medborgare. Detta sker inte bara i dagligt tal utan också i stats- och samhällsvetenskaplig litteratur. I teorin brukar man anta att en demokrati är en stat där i stort sett alla vuxna invånare är medborgare och deltar i styret. "No taxation without representation" är ett klassiskt argument för representativ demokrati: att invånarna i ett land har rätt till politiskt inflytande eftersom de bor där och betalar skatt. Nationen upplevs ofta som en politisk (och kulturell) gemenskap som består av medborgarna, invånarna, dvs. de (vuxna) som bor i landet.

Medborgare och invånare är emellertid inte samma sak. Ett stort - och växande - antal människor lever i andra länder än de där de själva är medborgare. Jag har själv bott utomlands i nära fyra år nu, om än inte särskilt långt bort. Upplevelsen, både den egna och den av att ingå i ett sammanhang präglat av europeisk arbetskraftsmigration, får en att reflektera kring medborgarskape…

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…