Akademiska synpunkter

Jag är själv fortfarande inte riktigt säker på vem som kommer att få min röst i Europaparlamentsvalet. Det är extremt svårt att få reda på var kandidaterna står i olika frågor, för att inte tala om vad de har för kvalifikationer för det uppdrag som de kandiderar för. Ett intressant initiativ för att underlätta detta är den nya sidan Politikerkoll.se där de lägger ut beskrivningar av politiker, var de står och vad de har för kvalifikationer. För närvarande är sidan under uppbyggnad och består av CV för ett antal Europaparlamentskandidater som själva bidragit med detta. Det första avslöjandet är hur få kandidater som vill presentera sina meriter på sina hemsidor när de ställer upp i ett val. Redan det är skrämmande. Det innebär också att Politikerkoll.se kan få en betydande roll att spela, inte minst inför provval och riksdagsval. Hoppas innerligt att den fortsätter att utvecklas. Politikerkoll.se

Aftonbladet köper röster för 500 kronor. De tycker säkert att det är en bra sak. Men när är det en bra sak för demokratin när röster är till salu? Att rösta är en viljeyttring. Det tolkas ofta, kanske felaktigt, som ett stöd till systemets legitimitet. I det här fallet ökar det antalet människor som Europaparlamentet talar för. Det stärker parlamentet. Personligen tycker jag att det är bra. Jag tycker också att det är bättre om vissa partier stärks. I en god demokrati övertalar man andra att rösta med hjälp av argument. I de flesta verkliga demokratier slänger man också in en hel del smutskastning och propaganda. Hur väl fungerar en stat när man köper röster? Säg gärna att jag inte har humor. Men i en demokrati får folket de ledare de förtjänar. Å andra sidan drar jag mig till minnes att Henrik Jordahl redan för flera år sedan försökte beräkna vad en röst kostar genom att räkna om vallöften i kronor och ören. Tydligen funkar det att lova (t.o.m. när utan att hålla sina löften). I den...

Konflikten mellan nätpirater, storföretag och stater tycks vara av ett alldeles speciellt slag. Antingen fildelarna och deras allierade uppfattas som delar av ett framväxande globalt civilsamhälle eller som kriminella nätverk (eller båda delarna) så är deras metoder i alla händelser baserade på nätverkande och på teknisk kunskap. Deras styrka ligger i sådana saker som föränderlighet, teknikutveckling, kryptering, programmering, mobilisering över internet etc. Underhållningsindustrins styrka är helt klart deras ekonomiska kapital, inklusive den juridiska kompetens etc som kan köpas för pengar. Nationalstaterna har länge inte haft mycket att sätta emot. Deras styrka är emellertid den som den alltid har varit: våldsmonopolet. Nationalstaternas övertag i förhållande till transnationella internetbaserade nätverk är ytterst rent fysisk: servrarna står någonstans, tekniskt sett befinner sig både tekniken och piraterna alltid i en nationalstat. Servrar kan beslagtas och pirater kan arresteras ...

När jag såg Henrik Oscarsson s och Ulf Bjereld s DN-debattartikel för några dagar sedan så reagerade jag först bara över rubriken "Nästan varannan svensk struntar i FRA-frågan". Det visar sig dock att det inte i första hand är de bägge statsvetarna - utan DN - som är gravt partiska i sammanhanget. Artikeln bygger på SOM-undersökningen från förra året, som är en av de bättre regelbundna studierna av svenskarnas åsikter. Enligt den hade 43 % av svenskarna ingen uttalad uppfattning om FRA-lagen. Av dem som hade en åsikt var den överväldigande majoriteten emot (34 %, mot 23 % för). Av dem som inte hade en uttalad åsikt svarar 22 procent att de varken är positiva eller negativa till lagen, 11 procent har ingen uppfattning och 10 procent känner inte till lagen. Vad man måste fråga sig vid bedömningen är dock även hur stort intresset för enskilda lagar brukar vara. Tyvärr verkar undersökningen inte ha innehållit några frågor om engagemangets styrka. Av allt att döma var dock många s...

På Newsmill förklarar moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson varför hon inte ställer upp till omval. Det är helt enkelt inte möjligt att representera sina väljare genom att sitta i riksdagen. Att vi underkastat oss regeringens vilja är illa - mera problematiskt är dock att vi också underkastat oss partiets. Det är ju inte partiets tjänstemän som av väljarna utkrävs ansvar, utan vi valda. I konsekvensens namn borde ju också vi själva fått avgöra hur vi vill besluta - men det så är det alltså inte. Varför det har blivit så är inte alldeles enkelt att avgöra. En rad faktorer samverkar. Partierna förfogar över pengarna. Också de ekonomiska medel som avsätts av våra skattepengar för att underlätta riksdagsledamöternas arbete betalas till partierna. Den ordning som gäller i de flesta civiliserade länderna - att de ekonomiska medlen betalas direkt till parlamentarikern - gäller sålunda inte Sverige.[...] Partiet ansvarar för de viktiga utnämningarna. Den som vill något gör sålunda klokt ...

Det verkar som att Timbro fortfarande är på väg in i den kulturpolitiska debatten. Denna gång med större framgång, åtminstone att döma av tisdagens lunchseminarium där Mattias Svensson presenterade rapporten Medierna, Medierådet och Moralpaniken och diskuterade den med Karin Larsson från Mediarådet (f.d. Våldsskildringsrådet) och den gamle giganten Siewert Öholm. Något förvånande, till synes även för deltagare och arrangörer, beskrev Svensson Medierådet som ett trevligt och balanserade inslag i debatten. I sin rapport citerar han en tidigare huvudsekreterare i rådet som menar att en ansvarig myndighet, som Mediarådet eller Biografbyrån, hämmar censurivrarna, både genom sin blotta existens och genom att gjuta olja på debattens vågor. Larssons inlägg framstod mycket riktigt som både ballanserat och återhållsamt. Båda menade också att tendensen till moralpanik i svenska media är på väg att minska, kanske till och med växa bort. Sanna Rayman i SvD menar att debattanterna var närmast tr...

I förrgår skrev jag om Kulturutredningen och om de remissvar som det var deadline för igår. Det blev några stycken i alla fall. Tillräckligt många för att jag ska vara skeptisk till att alla som kommenterade den i morgonens tidningar verkligen läst dem. Maria Schottenius på DN Kultur säger å andra sidan rakt ut att kommuner och landsting inte borde få ha något inflytande över kulturpolitiken. Hon "litar inte en sekund på att det runt om i Sverige finns kommun- och landstingspolitik som på ett seriöst sätt kan bedöma konstnärlig halt så att 1,2 miljarder går dit de ska." Kulturekonomen Tobias Nilsén har däremot frågat merparten av de kommunala och regionala kulturcheferna vad de tycker, och det visar sig att de är ganska positiva ( artikel på Newsmill ). Eftersom merparten av landets kulturinstitutioner är kommunala bibliotek, länsmuseer, länsteatrar osv. så är det inte helt irrelevant. Däremot tvivlar inte Schottenius på Kulturutredningens betydelse. Hon menar att det är ...

Jag fick en sådan där känsla av politisk förändring i blixtbelysning när jag hörde Tomas Bodström uttala sig i Aktuellt om Lichtensteins medlemskap i Schengen ( svt.se ). Sverige lägger nu in sitt veto mot detta genom att Sveriges riksdag inte godkänner förslaget med kvalificerad majoritet. Socialdemokraterna stoppar alltså Lichtensteins medlemskap i Schengen (dock har inte heller Tyskland godkänt det ännu, det har alltså inte varit helt upp till SAP). Åtminstone i Aktuellt framstår det tydligt som en markering i EU-valet. EU är alltså så pass politiskt integrerat att Lichtensteins medlemskap i Schengen nu är en fråga som avgörs av det politiska spelet i Sverige. Ingen vetenskapligt välvald indikator, kanske, men för mig blev den väldigt tydlig. Samtidigt kändes det signifikant även ur en annan synpunkt: Bodströms förklaring är att Lichtensteins medlemskap i Schengen "bara gynnar skattesmitarna". Tydligt betoning på "bara". (Citatet finns inte på nätet). Jag är inte...

Imorgon går remisstiden ut för regeringens Kulturutredning. De flesta av landets kulturredaktioner har redan dömt ut den. Ryktet säger dock att Kulturdepartementet arbetar på en kulturproposition som ska presenteras i höst. Samtidigt har Kulturministern redan avvisat flera av utredningens förslag. Vad som ska stå i propositionen är alltså höljt i dunkel. Jag är själv ganska nyfiken på hur remissvaren kommer att se ut. Jag kan tänka mig att det kommer att finnas rätt många posstiva svar, men naturligtvis också många negativa. Till och med tidningarna har hittills tvingats erkänna att den regionalisering som på många sätt är utredningens huvudförslag troligen kommer att bli verklighet. Experimentverksamheten med ökat regionalt inflytande i Västra Götaland har för övrigt redan permanentats. Svenska Dagbladet passar dock på att på redaktionell plats publicera artiklar som " Kulturutredningen får underkänt " och " Portföljmodellen passar inte små regioner ". De menar att...

När jag läste grundkursen i statsvetenskap förklarade en av mina lärare att bland de tydligaste tecknen på att man bör oroa sig för utvecklingen i ett land är att statsvetare beskriver den som "intressant". Jag börjar tro att EU-valet är första steget mot att svensk politik blir intressant i just den meningen. TV:s Aktuellt kallar det "det glömda valet" (d.v.s. valet som de själva glömt?) Ser man till det politiska systemets utveckling kan det dock bli ett av de mest avgörande på mycket länge. Det är nästan 20 år sedan partier utanför riksdagen spelade någon större roll i ett val. Då var det först Miljöpartiet och tre år senare Ny Demokrati och Kristdemokraterna. Nu är det Junilistan, Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Samtidigt har alla de etablerade partierna – och de flesta av deras stödorganisationer – ett medlemstal som är så lågt att man för tjugo år sedan knappast hade kunnat tänka sig att de skulle kunna fungera. Sannolikt hade de heller inte kunnat göra ...