Akademiska synpunkter

En lagändring som lär spela större praktisk roll i längden är den så kallade IPRED-lagen. Upphovsrättsägare och dera företrädare kan nu få tillgång till enskildas privata IP-nummer om dessa misstänks bryta mot upphovsrätten: en ganska viktig milstolpe i avskaffandet av den anonymitet som vi länge trodde att vi hade på nätet. Samtidigt urholkas rättssäkerheten genom att privatpersoner förlorar rättigheter vid blotta misstanken, dvs. utan laga dom. För övrigt tror jag att detta är ett felsteg i försvaret av upphovsrätten. Jag kan inte tro att det skulle vara omöjligt att vinna demokratiskt stöd för upphovsmännens rätt till frukterna av sitt eget arbete. Det blir däremot inte lättare av att man i det allmänna medvetandet kopplar ihop frågan med inskränkandet av allmänna fri och rättigheter och med urholkandet av rättsstaten. Det är nämligen precis så som väldigt många människor uppfattar situationen.

Det kan tyckas vara en väldigt liten fråga att kårobligatoriet - den obligatoriska anslutningen av studenter till studentkårer - nu äntligen är avskaffat. Som symbol känns den dock viktigare. Frågan om kårobligatoriets avskaffande har för mig, och för många andra, spelat en viktig roll i utvecklingen av min politiska grundinställning. Generationer av politiker har formats i landets studentkårer och brottats med just den här frågan. Den har alldeles säkert bidragit till att forma deras intsällning till sådana saker som föreningsfrihet och organisation, antingen de tagit ställning för eller mot obligatoriet. Nu får studentkårerna möjligheten att företräda studenterna på allvar, det vill säga de studenter som faktiskt vill ha dem som företrädare och som väljer att vara med. För en längre kommentar kring detta se tidigare inlägg. Kan också passa på att rekommendera Sophia s texter för ett aktuellt perspektiv (t.ex. här ).

En bok som alla som intresserar sig för svensk politik verkligen borde läsa, eller åtminstone ha tillgänglig är Rune Premfors och Göran Sundströms Regeringskansliet (Liber 2007) – på många sätt den bästa översikt jag har sett över den organisation som producerar i stort sett all lagtext samt alla propositioner och förordningar i Sverige, som skriver regleringsbrev för myndigheter, som bereder frågor om tillsättning av myndighetschefer osv. osv. Man får inte bara en genomgång av organisationen. Baserat på uppgifter från kansliet och på vetenskapligt försvarbara enkäter får man bl.a. reda på sådana saker som andelen politiskt tillsatta tjänstemän (4,4 % år 2005, långsamt ökande), att det 2007 fanns 81 politiskt sakkunniga i regeringskansliet (varav 34 på statsrådsberedningen), av totalt över 4500 anställda, att de politiskt sakkunniga 2005 var den kategori som hade lägst medelålder medan de opolitiska cheferna hade den högsta (högre än både statssekreterare och statsråd), de hade också d...

Det finns andra som skriver både mer insatt och mer uppdaterat om rättegången mot Pirat Bay (t.ex. Oscar Swartz, som nu skriver för The Wired , eller Sam Sundberg för SvD ). Själv följde jag den från början med stort intresse. Samtidigt tvingas man konstatera att medias fokus på Pirat Bay också för bort debattens fokus från de verkligt viktiga politiska frågorna i sammanhanget: Borde upphovsratten ändras? och Hur stora ingrepp i människors privatliv tycker vi är motiverade för att se till att den efterlevs? I SvD skriver Marete Mazarella en reflektion om integritet och privatliv ur helt andra perspektiv .

Jag höll på att säga att jag inte är statstjänsteman längre, men det kan jag ju tyvärr inte säga. Visserligen är jag forskare och arbetar på ett universitet, men i Sverige är universitet myndigheter och universitetsanställda följaktligen statsanställda. Akademisk frihet är, som den uppmärkssamme läsaren säkert redan noterat (t.ex. här eller här ) en av mina favoritfrågor. I många länder kan även statsfinansierade (eller delfininansierade) universitet räknas till det civila samhället. Ofta är de stiftelser eller liknande. I Sverige är de statliga myndigheter understälda regeringen. Förra borgerliga regeringen använde löntagarfondernas pengar för att skapa oberoende forskningsstiftelser som fortfarande finansierar många av de stora grundforskningsprojekten i Sverige. De omvandlade också två högskolor - Chalmers Tekniska Högskola och Högskolan i Jönköping - till sådana stiftelser. Projektet beskrevs som ett experiment och meningen var att man skulle omvandla fler högskolor och universite...

Nu har jag återigen hört en svensk politiker göra sig lustig över ordet "civilt samhälle". "Är resten av samhället militärt?" frågar man sig. Som så många andra direktlån ifrån engelskan låter det onekligen lite märkligt på svenska. Men det betecknar något som vi annars inte skulle ha ord för. Hela fenomenet låter konstigt i många svenska öron. Dess nu flera decennier långa historia som svenskt begrepp, sedan det lånades in i den akademiska diskursen, tecknas bl.a. i Filip Wijkströms & Tommy Lundströms utmärkta bok Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället . Vad det civila samhället står i motsats till är naturligtvis inte enbart det militära, utan staten som helhet. Ett civilt samhälle förutsätter således att staten är en avskild del av samhället och inte, som ibland i svenskt språkbruk, uppfattas som synonymt med samhället. I viss mening är "civilt samhälle" således inte bara en översättning av "civil society" utan faktis...

Det senaste året har antagligen sett betydligt mer kulturpolitisk debatt än de förra tio åren tillsammans. SJälv har jag inte skrivit någonting i det ämnet här medan Kulturutredningen arbetat. Med risk för eget beröm skulle jag dock säga att åtminstone vissa av mina texter från det föregående året fortfarande är relevanta. Vissa av dem finns tillgängliga på nätet: Här följer en sammanställning av några av mina egna reflektioner kring området. Kulturskymning instäld? 2008-02-08 En kommentar till Timbrorapporten Kulturskymning instäld . Precis som när Cecila Stegö-Chilo blev minister så blir debatten i ett vanligen rätt konsensusartat område plötsligt upphettad. Man får ett intryck av att diskussionens parter utan framgång famlar efter en helt obekant motståndares åsikter. Postautonom konst? 2007-08-09 Mycket av den moderna uppfattningen om konst bygger på föreställningen om konsten eller kulturen som en autonom sfär i samhället. I och med postmodernismen tycks denna förestäl...

Igår överlämnade Kulturutredningen sitt betänkande till regeringen. Redan innan utredningen tillträdde så har jag ofta sagt (t.ex. här , här , här och här ) att förutsättningarna för en (national)statlig kulturpolitik har förändrats kraftigt och att det är nu som vi kan lägga grunden för framtidens politik. Både jag själv (t.ex. i avhandlingen ) och flera andra har beskrivit hur man under 1970-talet utgick ifrån föreställningen att nationalstaten var i kontroll över kulturlivet. På många sätt var den också det; inte så att regeringen nödvändigtvis styrde allt, men däremot i den meningen att nationella (genom statsbudget och/eller lagstiftning finansierade) institutioner, som t.ex. SVT, hade ett enormt inflytande över medborgarnas världsuppfattning. Idag har globaliseringen, i termer av nya medier, internet, migration, internationalisering, EU-medlemskap etc, förändrat detta. Staten är fortfarande en extremt viktig aktör på kulturområdet, men den är inte längre i kontroll över systeme...

Jag kommer ihåg att när jag för några månader sedan besökte den så kallede Skuggutredningens uppläsning av kulturpolitiska förslag så var det en beskrivning som fastnade i minnet. Den här anonyma berättelsen sätter mer än många andra fingret på problemet med de professionella kulturutövarnas situation i Sverige: - Jag kommer nu att göra en bekännelse. Jag kan därför inte säga mitt namn. Jag är kriminell. Ekobrottsling närmare bestämt. I över 20 år har jag varit i maskopi med de statliga bidragsgivarna för kultur och A-kassan. Jag har aldrig haft en fast tjänst men alltid varit i arbete. Jag har under många års tid varit lyckligt lottad och fått åtskilliga produktionsbidrag och konstnärsbidrag. För att uppnå denna status i skapande går man igenom följande process; man gör en realistisk budget för sitt konstverk eller föreställning men får hälften av vad produktionen kostar av bidragsgivarna. För att kunna fullgöra uppdraget och inte lämna tillbaka de ansökta pengarna för sina drömprojek...

Man kan ha olika förhållningssätt till historien. Detta blir särskilt tydligt när man talar om någonting fysiskt som byggnader och stadsplanering. Ser man tillbaka på hur diskussionen kring detta sett ut i Sverige de senaste säg 60 åren får man lätt ett intryck av att det handlar om en kamp mellan gammalt och nytt; en kamp där det nya i efterhand ofta framstår som ganska fult, medan försvaret av det gamla närmast tycks handla om något slags försök att frysa tiden. Ett klassiskt exempel är den i flera städer spridda idén att stadens siluett av någon anledning skall domineras av kyrktorn. Inga hus får vara högre än kyrktornen. En i sanning märklig uppfattning i ett land som ofta betraktas som ett av världens mest sekulariserade. På senare år skulle jag säga att vi har hamnat i en återvändsgränd: de som försvarar det som är gammalt har börjat försvara det som deras föregångare i förra generationen var emot. Slussen i Stockholm är kanske det det mest aktuella exemplet ( se t.ex. debatten i...