Fortsätt till huvudinnehåll

Grundlagen av 1809


Ett annat jubileum som man rimligen borde fira är det av 1809 års regeringsform, den som med tiden blev en av de äldsta i världen men som hastigt undanskaffades på 1970-talet. Så sent som för ett par dagar sedan framhöll Maciej Zaremba i DN denna gamla grundlag som en förebild, denna gång med tanke på dess kompromisslösa språk, som jag nu inte kan avhålla mig ifrån att citera:

"Konungen bör ... ingen förderfwa eller förderfwa låta til lif, ära, personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är"

Tänk om detta faktiskt hade stått i Grundlagen av idag. Och tänk om vi hade haft en högsta domstol med rätt att lägga in sitt veto mot lagstiftning som överträdde principen. Mycket hade kunnat vara annorlunda

Samtidigt är det kanske det senare som är problemet med Regeringsformen; inte enbart språket, utan att den tycks vara skriven med utgångspunkten att politikerna i riksdagen inte skall begränsas i sin maktutövning. På sin höjd satte 1974 års regeringsform upp målsättningar och pekade ut riktningen i deras arbete. Så här låter den t.ex. i en formulering som både språkligt och i synen på rättigheter befinner sig ljusår ifrån 1809:

"Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället."

Ambitionen är högt satt och låter kanske bra i mångas öron. Dess exakta rättsverkan är det dock ingen som hittills lyckats förklara för mig. Vilka är "det allmänna"? Vad händer när (inte "om") de offentliga företrädarna inte verkar "för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället"? Hur bedömer man det? För mig repressenterar sådana formuleringar en syn på rättigheter som någonting man gärna talar om, men som aldrig riktigt lämnar det retoriska planet.

Medan 1809 års formulering är återhållssammare är det å andra sidan lättare att se att den kan brytas, och att brott mot den kan beivras. Behovet av att skydda den enskilde från det som RF kallar "det allmänna" - och som 1809 års regeringsform sammanfattade under beteckningen "Konungen" (inklusive dennes ministrar och övriga underlydande) - torde idag framstå lika tydligt som någonsin. Då Konungens befattningshavare "förderfwa eller förderfwa" någon "til lif, ära, personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är" så sker det i ett enskilt fall. Beslut kan upphävas och den som ansvarar för det kan ställas till svars.

Jag avslutar med att länka till Fridholm som gör en helt lysande beskrivning av hur det kan gå till när tjänstemän överträder sina befogenheter på bekostnad av den enskildes integritet (hittad via Dexion). Det är nog det här som vi måste förstå: att hotet mot demokratin inte kommer ifrån Den Stora Konspirationen utan ifrån vanliga människor. Ondskan är allt som ofta banal, men inte desto mindre hotfull. Det är också i det ljuset som man kan förstå varför vi behöver domstolar och lagprövningsrätt.

Kommentarer

Anonym sa…
Hej!

Du kanske skulle tycka att det här är intressant:

bloggen grundlag på wordpress.com.

Där står det en hel del om den svenska grundlagen och demokratin!

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li