Fortsätt till huvudinnehåll

Vad menar vi med demokrati?


Demokrati: folkstyre, rättssäkerhet, demokratiska värden...

Det verkar finnas en tendens till att positivt värdeladdade ord förlorar sin mening. Ord som demokrati och kultur tycks kunna betyda i stort vad som helst beroende på vem som uttalar dem, tills de till sist inte förmedlar något annat innehåll än att den som pratar menar att det han pratar om i någon mening är bra.

Det här är ett problem när man försöker grunda en stat på demokratiska värden. Allt kan försvaras med hänvisning till demokratin.

Ändå betyder demokrati för de allra flesta någonting mer än bara någonting i största allmänhet bra (även om ordet inte nödvändigtvis betyder samma sak för alla). En av de grundläggande aspekterna med en demokratisk stat är för mig att styret är allas - dvs. folkets - angelägenhet. Betydlesen av ordet demokrati är alltså en fundamental demokratisk fråga i sig.

Ändå är detta ingenting som man särskilt ofta hör politiker diskutera kring. Man hänvisar till demokrati och demokratiska värden, men man ifrågasätter inte vad man menar, istället utgår man - felktigt, om ni frågar mig - ifrån att alla vet vad man menar. Det är då som vi hamnar i ett läge där man kan försvara vad som helst genom att hänvisa till demokratin, ungefär som i Demokratiska Republiken Tyskland (DDR).

Kan man inskränka yttrandefriheten till demokratins försvar - eller är yttrandefriheten en förutsättning för demokrati och dess inskränkning det största hotet? Religionsfriheten? Tryckfriheten? Rätten till en rättvis och öppen rättegång? Privatlivet? Habeas Corpus? Beror inte det i grunden på vad man menar?

En av de saker som jag kommer att ägna de närmaste åren åt att fundera på är demokrati. Det skall bli oerhört spännande. Tro mig: jag kommer att återkomma till det här.

(2009-02-07: Bild via Wikipedia, historik här)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…