Fortsätt till huvudinnehåll

Grundlagen av 1809


Ett annat jubileum som man rimligen borde fira är det av 1809 års regeringsform, den som med tiden blev en av de äldsta i världen men som hastigt undanskaffades på 1970-talet. Så sent som för ett par dagar sedan framhöll Maciej Zaremba i DN denna gamla grundlag som en förebild, denna gång med tanke på dess kompromisslösa språk, som jag nu inte kan avhålla mig ifrån att citera:

"Konungen bör ... ingen förderfwa eller förderfwa låta til lif, ära, personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är"

Tänk om detta faktiskt hade stått i Grundlagen av idag. Och tänk om vi hade haft en högsta domstol med rätt att lägga in sitt veto mot lagstiftning som överträdde principen. Mycket hade kunnat vara annorlunda

Samtidigt är det kanske det senare som är problemet med Regeringsformen; inte enbart språket, utan att den tycks vara skriven med utgångspunkten att politikerna i riksdagen inte skall begränsas i sin maktutövning. På sin höjd satte 1974 års regeringsform upp målsättningar och pekade ut riktningen i deras arbete. Så här låter den t.ex. i en formulering som både språkligt och i synen på rättigheter befinner sig ljusår ifrån 1809:

"Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället."

Ambitionen är högt satt och låter kanske bra i mångas öron. Dess exakta rättsverkan är det dock ingen som hittills lyckats förklara för mig. Vilka är "det allmänna"? Vad händer när (inte "om") de offentliga företrädarna inte verkar "för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället"? Hur bedömer man det? För mig repressenterar sådana formuleringar en syn på rättigheter som någonting man gärna talar om, men som aldrig riktigt lämnar det retoriska planet.

Medan 1809 års formulering är återhållssammare är det å andra sidan lättare att se att den kan brytas, och att brott mot den kan beivras. Behovet av att skydda den enskilde från det som RF kallar "det allmänna" - och som 1809 års regeringsform sammanfattade under beteckningen "Konungen" (inklusive dennes ministrar och övriga underlydande) - torde idag framstå lika tydligt som någonsin. Då Konungens befattningshavare "förderfwa eller förderfwa" någon "til lif, ära, personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är" så sker det i ett enskilt fall. Beslut kan upphävas och den som ansvarar för det kan ställas till svars.

Jag avslutar med att länka till Fridholm som gör en helt lysande beskrivning av hur det kan gå till när tjänstemän överträder sina befogenheter på bekostnad av den enskildes integritet (hittad via Dexion). Det är nog det här som vi måste förstå: att hotet mot demokratin inte kommer ifrån Den Stora Konspirationen utan ifrån vanliga människor. Ondskan är allt som ofta banal, men inte desto mindre hotfull. Det är också i det ljuset som man kan förstå varför vi behöver domstolar och lagprövningsrätt.

Kommentarer

Anonym sa…
Hej!

Du kanske skulle tycka att det här är intressant:

bloggen grundlag på wordpress.com.

Där står det en hel del om den svenska grundlagen och demokratin!

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…