Grundlagen av 1809

Ett annat jubileum som man rimligen borde fira är det av 1809 års regeringsform, den som med tiden blev en av de äldsta i världen men som hastigt undanskaffades på 1970-talet. Så sent som för ett par dagar sedan framhöll Maciej Zaremba i DN denna gamla grundlag som en förebild, denna gång med tanke på dess kompromisslösa språk, som jag nu inte kan avhålla mig ifrån att citera:

"Konungen bör ... ingen förderfwa eller förderfwa låta til lif, ära, personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är"

Tänk om detta faktiskt hade stått i Grundlagen av idag. Och tänk om vi hade haft en högsta domstol med rätt att lägga in sitt veto mot lagstiftning som överträdde principen. Mycket hade kunnat vara annorlunda

Samtidigt är det kanske det senare som är problemet med Regeringsformen; inte enbart språket, utan att den tycks vara skriven med utgångspunkten att politikerna i riksdagen inte skall begränsas i sin maktutövning. På sin höjd satte 1974 års regeringsform upp målsättningar och pekade ut riktningen i deras arbete. Så här låter den t.ex. i en formulering som både språkligt och i synen på rättigheter befinner sig ljusår ifrån 1809:

"Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället."

Ambitionen är högt satt och låter kanske bra i mångas öron. Dess exakta rättsverkan är det dock ingen som hittills lyckats förklara för mig. Vilka är "det allmänna"? Vad händer när (inte "om") de offentliga företrädarna inte verkar "för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället"? Hur bedömer man det? För mig repressenterar sådana formuleringar en syn på rättigheter som någonting man gärna talar om, men som aldrig riktigt lämnar det retoriska planet.

Medan 1809 års formulering är återhållssammare är det å andra sidan lättare att se att den kan brytas, och att brott mot den kan beivras. Behovet av att skydda den enskilde från det som RF kallar "det allmänna" - och som 1809 års regeringsform sammanfattade under beteckningen "Konungen" (inklusive dennes ministrar och övriga underlydande) - torde idag framstå lika tydligt som någonsin. Då Konungens befattningshavare "förderfwa eller förderfwa" någon "til lif, ära, personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är" så sker det i ett enskilt fall. Beslut kan upphävas och den som ansvarar för det kan ställas till svars.

Jag avslutar med att länka till Fridholm som gör en helt lysande beskrivning av hur det kan gå till när tjänstemän överträder sina befogenheter på bekostnad av den enskildes integritet (hittad via Dexion). Det är nog det här som vi måste förstå: att hotet mot demokratin inte kommer ifrån Den Stora Konspirationen utan ifrån vanliga människor. Ondskan är allt som ofta banal, men inte desto mindre hotfull. Det är också i det ljuset som man kan förstå varför vi behöver domstolar och lagprövningsrätt.