Fortsätt till huvudinnehåll

Winston Churchills My Early Life


Jag har en viss förtjusning i böcker som öppnar ett fönster till en annan värld. Det senaste exemplet är Winston Churchills My Early Life från 1930. Där beskriver han sinn barndom och ungdom i slutet av 1800-talet. Att den också öppnar ett fönster till förståelsen för en av 1900-talets största personligheter ökar definitivt intresset.

Historien tar sin början i Imperiets absoluta elit. Den miljö som Churchill växte upp i har få motsvarigheter idag. Brittiska Imperiet stod på höjden av sin makt. Ledare inom båda parlamentets partier umgicks i samma aristokratiska miljöer. Den liberale ledaren Gladstone sveper förbi i Churchills barndomshem, liksom hans konservative motståndare Lord Beaconsfield (”whom evryone called Dizzy”). Läsningen blir ännu mer underhållande om man håller reda på vilka personerna är. Även om man inte gör det får man dock en övergripande känsla. Själv befinner jag mig någonstans däremellan eftersom jag fortfarande minns en del från den biografi över Disraeli som jag läste för en del år sedan.

Barndomen var dock inte enbart idyllisk. Churchill passade aldrig särskilt väl i det engelska internatskolesystemet. Han beskriver skarpsynt den miljö där aristokratins söner fostrades fjärran från sina föräldrar. Själv vägrade han anpassa sig. Han var heller inte särskilt bra på latin, det ämne som var skolsystemets fokus. Typiskt nog framställer han detta som en del av förklaringen till sin framgång: genom att vara dålig i språk tvingades han ägna mera tid åt att studera och bemästra engelskan, ett språk som han med tiden skulle bemästra inte bara i betydligt högre grad än de som istället fick möjlighet att koncentrera sig på latinet, utan bra nog för att göra honom till en av de främsta retorikerna genom tiderna. Så långt hade han dock inte kommit när han skrev My Early Life. Redan hans tidiga böcker är dock exempel på en god förmåga att fånga känsla.

De dåliga skolresultaten skulle bli avgörande för hans tidiga karriär. Officerskolan uppfattades allmänt som lösningen för aristokratiska unga män som inte ansågs ämnade för universitetet. Merparten av boken utspelar sig sedan under hans tid som officer i Indien, Sudan och Sydafrika. Redan vid Boerkrigets utbrott hade han emellertid lämnat officersbanan för att istället försörja sig på sitt skrivande – som krigskorrespondent. Under kriget hann han emellertid både återgå i uniform och bli krigshjälte.

Därefter blev det lättare att ta sig in i parlamentet, något han tidigare hade misslyckats med. Han berättar också hur han under den här perioden kunde försörja sig på pengar från sin föredragsturné där han talade om sina upplevelser under kriget. Han är uppenbart stolt över att han sedan den tiden alltid levt på sitt eget arbete, något som i hans omgivningar helt klart inte uppfattades som någon självklarhet.

Den värld han beskriver framstår redan för författaren som förlorad i ett nostalgiskt skimmer. Mellan honom och ungdomen ligger Det Stora Kriget (Första Världskriget). I jämförelse med detta framstår till och med Boerkriget som ett hedervärt krig mellan parter som kunde respektera varandra. Som exempel kan nämnas episoden där han tillfångatas av boerna, eller mer exakt av den blivande sydafrikanske premiärministern Louis Botha. Blandningen av stolthet och beundran är omisskännlig. Senare påstods det att Fältmarskalk Smuts var en av de få rådgivare han lyssnade på under Andra Världskriget. Liksom Botha hade Smuts varit en av Boerrepublikernas ledande generaler.

My Early Life är emellertid inte enbart en nostalgisk hyllning till Brittiska Imperiets samhällssystem. Churchill lyckas hålla ironisk distans utan att vara vare sig okritisk eller systemkritisk. Kanske är detta för att berättelsen är så helt fokuserad på honom själv. Han är en person som inte kan undgå att uppfatta sig själv som ständigt på rätt plats.

Rent politiskt sett skulle man kunna säga att My Early Life har samma funktion som Obamas Dreams from My Father: en självbiografisk bok som förklarar hur en politiker på väg uppåt har blivit den han är, en förklaring av varför han är rätt person för de allra högsta ämbetena. Skillnaden är att Churchill i sin egen version aldrig har sökt efter sig själv. Han har hela tiden varit den som agerat. Samhällsproblem får honom inte att ifrågasätta sina lojaliteter eller sin självuppfattning. Han kan visserligen agera pragmatiskt som politiker. Under många år representerade han det liberala partiet. I sin egen version av historien har han dock hela tiden följt en rak linje. Olika tider kräver olika taktik, men det betyder inte att han har förändrats. Churchill står fast.

Det är svårt att veta när han är ironisk och när han menar allvar. Prosan är dock alltid närmast flyhänt. Men det är säkert att säga att en person med hans frispråkighet och självbild aldrig hade kunnat bli vald till något högre ämbete idag. Ändå är det svårt att inte anse att hans nobelpris i litteratur var välförtjänt – “for his mastery of historical and biographical description as well as for brilliant oratory in defending exalted human values.”

Böcker av Winston Churchill:
The Story of the Malakand Field Force (1898)
The River War (1899)
Savrola (1900, serialised 1899 and published USA 1899)
London to Ladysmith via Pretoria (1900)
Ian Hamilton’s March (1900)
Mr. Brodrick’s Army (1903)
Lord Randolph Churchill (1906)
For Free Trade (1906)
My African Journey (1908)
Liberalism and the Social Problem (1909)
The People’s Rights (1910)
The World Crisis (1923-1931)
My Early Life (1930)
India (1931)
Thoughts and Adventures (1932)
Marlborough: His Life and Times (1933-1938)
Great Contemporaries (1937)
Arms and the Covenant or While England Slept: A Survey of World Affairs, 1932-1938 (1938)
Step by Step 1936-1939 (1939)
Addresses Delivered in the Year 1940 (1940)
Broadcast Addresses (1941)
Into Battle (1941)
The Unrelenting Struggle (1942)
The End of the Beginning (1943)
Onwards to Victory (1944)
The Dawn of Liberation (1945)
Victory (1946)
Secret Sessions Speeches (1946)
War Speeches 1940-1945 (1946)
The Second World War (1948-1954)
The Sinews of Peace (1948)
Painting as a Pastime (1948)
Europe Unite (1950)
In the Balance (1951)
The War Speeches 1939-1945 (1952)
Stemming the Tide (1953)
A History of the English-Speaking Peoples (1956-1958)
The Unwritten Alliance (1961)

I ett tidigare inlägg fastnade jag för ett längre citat i My Early Life: " ... Everything depends upon the scale of events. We young men who lay down to sleep that night within three miles of 60,000 well-armed fanatical Dervishes, expecting every moment their violent onset or inrush and sure of fighting at latest with the dawn – we may perhaps be pardoned if we thought we were at grips with real war..."

(2009-02-07: Bild via Wikipedia, historik här)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…