Sitter och läser ännu en amerikansk debattbok om internet, denna gång är det The Cult of the Amateur. How Today's Internet is Killing our Culture av Andrew Keen. Följande utdrag belyser hans analys tämligen väl:
...the free, user-generated content sprawned and extolled by the Web 2.0 revolution is decimating the ranks of our cultural gatekeepers, as professional critics, journalists, editors, musicians, moviemakers, and other purveyors of expert information are being replaced ("disintermediated" [...]) by amateur bloggers, hack reviewers, homespun moviemakers, and attic recording artists. Meanwhile, the radically new buisness models based on user-generated material suck the economic value out of traditional media and cultural content.
We - those of us who want to know more about theworld, those of us who are the consumers of mainstream culture - are being seduced by the empty promise of "democratized" media. For the real consequence of the Web 2.0 revolution is less culture, less reliable news and a chaos of useless information.
Det skall villigt erkännas att mycket av det som fyller internet är skräp. Så långt håller jag med. Å andra sidan har åtminstone engelskspråkiga Wikipedia en trovärdighet och ett omfång som knappast är sämre än de flesta tryckta uppslagsverk. Bloggare har gång på gång visat sig kunna förse världen med information som gammalmedia missat eller ignorerat. Mycket av den musik som sprids över internet är knappast sämre än den som säljs i CD-butiken, men däremot smalare och möjlig att sälja eftersom internet gör det möjligt att sprida information världen över nästan gratis.
Skälet till detta är dock inte att internet är demokratiskt. På sätt och vis är det tvärt om: internet producerar kvalitet eftersom det är meritokratisk. Alla kan lägga ut i stort sett vad som helst (och gör det). Just därför krävs det en hel del för att nå ut på internet. Särskilda kompetenser krävs för att hitta rätt. Detta skapar nya grindväktare. Jag skulle rent av påstå att internet blir mer och mer meritokratiskt i takt med att dessa etableras och tar form.
Vem som helst kan t.ex. gå in och ändra i Wikipedia, men eftersom alla användare är granskare är granskarna också fler än i något annat uppslagsverk. Därtill är Wikipedias aktiva granskare en grupp präglad av egna interna makt- och statushierarkier.
Poängen är att internets meritokrati fungerar annorlunda än den i andra media. Detta innebär att det ofta, men inte alltid, är andra som når ut än i traditionella media. Nya aktörer stiger fram. I bästa fall står de utanför de ofta inkrökta hierarkier och självupptagna nätverk som frodas i etablerade medier. Istället formar de egna nätverk. Om inte annat så ökar pluralismen.
Man får en känsla av att Keen drivs mer av besviken idealism än av sund skepticism. Han talar som en som hoppats att internet skulle frälsa världen och som nu insett att världen fortfarande inte är frälst.
Själv reagerar jag på precis motsatt sätt. Internet har långsamt gjort mig positivt överraskad. Naturligtvis rymmer det mycket skräp. Men det öppnar också nya kanaler för utbyte av argument och information. Med ett rimligt mått av sund skepticism lär man sig skilja ut det som är värt att lyssna på, en färdighet som är nog så viktig även när det gäller gammelmedia. Å andra sidan har jag också blivit allt mer skeptisk till massmedia. Är film- och CD-industrins förmåga att urskilja kvalitet verkligen en så imponerande tillgång att man inte skall våga riskera den för att vinna någonting nytt?
Personligen hoppas jag snarare på att vi kan komma ur den strömlinjeformning som dessa media har utsatt vår kultur för. Stora delar av mediamarknaden kommer antagligen att tvingas förändra sig inom en nära framtid. Jag kan inte se att det är dåligt.
Det finns också media som står sig. Ett sådant är typiskt nog den fysiska boken. Ingenting tyder på att den skulle vara på väg att försvinna. Tvärtom har internet ökat tillggänglighete till internationell kvalitetslitteratur till tidigare oanade nivåer.
...the free, user-generated content sprawned and extolled by the Web 2.0 revolution is decimating the ranks of our cultural gatekeepers, as professional critics, journalists, editors, musicians, moviemakers, and other purveyors of expert information are being replaced ("disintermediated" [...]) by amateur bloggers, hack reviewers, homespun moviemakers, and attic recording artists. Meanwhile, the radically new buisness models based on user-generated material suck the economic value out of traditional media and cultural content.
We - those of us who want to know more about theworld, those of us who are the consumers of mainstream culture - are being seduced by the empty promise of "democratized" media. For the real consequence of the Web 2.0 revolution is less culture, less reliable news and a chaos of useless information.
Det skall villigt erkännas att mycket av det som fyller internet är skräp. Så långt håller jag med. Å andra sidan har åtminstone engelskspråkiga Wikipedia en trovärdighet och ett omfång som knappast är sämre än de flesta tryckta uppslagsverk. Bloggare har gång på gång visat sig kunna förse världen med information som gammalmedia missat eller ignorerat. Mycket av den musik som sprids över internet är knappast sämre än den som säljs i CD-butiken, men däremot smalare och möjlig att sälja eftersom internet gör det möjligt att sprida information världen över nästan gratis.
Skälet till detta är dock inte att internet är demokratiskt. På sätt och vis är det tvärt om: internet producerar kvalitet eftersom det är meritokratisk. Alla kan lägga ut i stort sett vad som helst (och gör det). Just därför krävs det en hel del för att nå ut på internet. Särskilda kompetenser krävs för att hitta rätt. Detta skapar nya grindväktare. Jag skulle rent av påstå att internet blir mer och mer meritokratiskt i takt med att dessa etableras och tar form.
Vem som helst kan t.ex. gå in och ändra i Wikipedia, men eftersom alla användare är granskare är granskarna också fler än i något annat uppslagsverk. Därtill är Wikipedias aktiva granskare en grupp präglad av egna interna makt- och statushierarkier.
Poängen är att internets meritokrati fungerar annorlunda än den i andra media. Detta innebär att det ofta, men inte alltid, är andra som når ut än i traditionella media. Nya aktörer stiger fram. I bästa fall står de utanför de ofta inkrökta hierarkier och självupptagna nätverk som frodas i etablerade medier. Istället formar de egna nätverk. Om inte annat så ökar pluralismen.
Man får en känsla av att Keen drivs mer av besviken idealism än av sund skepticism. Han talar som en som hoppats att internet skulle frälsa världen och som nu insett att världen fortfarande inte är frälst.
Själv reagerar jag på precis motsatt sätt. Internet har långsamt gjort mig positivt överraskad. Naturligtvis rymmer det mycket skräp. Men det öppnar också nya kanaler för utbyte av argument och information. Med ett rimligt mått av sund skepticism lär man sig skilja ut det som är värt att lyssna på, en färdighet som är nog så viktig även när det gäller gammelmedia. Å andra sidan har jag också blivit allt mer skeptisk till massmedia. Är film- och CD-industrins förmåga att urskilja kvalitet verkligen en så imponerande tillgång att man inte skall våga riskera den för att vinna någonting nytt?
Personligen hoppas jag snarare på att vi kan komma ur den strömlinjeformning som dessa media har utsatt vår kultur för. Stora delar av mediamarknaden kommer antagligen att tvingas förändra sig inom en nära framtid. Jag kan inte se att det är dåligt.
Det finns också media som står sig. Ett sådant är typiskt nog den fysiska boken. Ingenting tyder på att den skulle vara på väg att försvinna. Tvärtom har internet ökat tillggänglighete till internationell kvalitetslitteratur till tidigare oanade nivåer.
Kommentarer