Fortsätt till huvudinnehåll

Dödar internet kulturen?

Sitter och läser ännu en amerikansk debattbok om internet, denna gång är det The Cult of the Amateur. How Today's Internet is Killing our Culture av Andrew Keen. Följande utdrag belyser hans analys tämligen väl:

...the free, user-generated content sprawned and extolled by the Web 2.0 revolution is decimating the ranks of our cultural gatekeepers, as professional critics, journalists, editors, musicians, moviemakers, and other purveyors of expert information are being replaced ("disintermediated" [...]) by amateur bloggers, hack reviewers, homespun moviemakers, and attic recording artists. Meanwhile, the radically new buisness models based on user-generated material suck the economic value out of traditional media and cultural content.

We - those of us who want to know more about theworld, those of us who are the consumers of mainstream culture - are being seduced by the empty promise of "democratized" media. For the real consequence of the Web 2.0 revolution is less culture, less reliable news and a chaos of useless information.


Det skall villigt erkännas att mycket av det som fyller internet är skräp. Så långt håller jag med. Å andra sidan har åtminstone engelskspråkiga Wikipedia en trovärdighet och ett omfång som knappast är sämre än de flesta tryckta uppslagsverk. Bloggare har gång på gång visat sig kunna förse världen med information som gammalmedia missat eller ignorerat. Mycket av den musik som sprids över internet är knappast sämre än den som säljs i CD-butiken, men däremot smalare och möjlig att sälja eftersom internet gör det möjligt att sprida information världen över nästan gratis.

Skälet till detta är dock inte att internet är demokratiskt. På sätt och vis är det tvärt om: internet producerar kvalitet eftersom det är meritokratisk. Alla kan lägga ut i stort sett vad som helst (och gör det). Just därför krävs det en hel del för att nå ut på internet. Särskilda kompetenser krävs för att hitta rätt. Detta skapar nya grindväktare. Jag skulle rent av påstå att internet blir mer och mer meritokratiskt i takt med att dessa etableras och tar form.

Vem som helst kan t.ex. gå in och ändra i Wikipedia, men eftersom alla användare är granskare är granskarna också fler än i något annat uppslagsverk. Därtill är Wikipedias aktiva granskare en grupp präglad av egna interna makt- och statushierarkier.

Poängen är att internets meritokrati fungerar annorlunda än den i andra media. Detta innebär att det ofta, men inte alltid, är andra som når ut än i traditionella media. Nya aktörer stiger fram. I bästa fall står de utanför de ofta inkrökta hierarkier och självupptagna nätverk som frodas i etablerade medier. Istället formar de egna nätverk. Om inte annat så ökar pluralismen.

Man får en känsla av att Keen drivs mer av besviken idealism än av sund skepticism. Han talar som en som hoppats att internet skulle frälsa världen och som nu insett att världen fortfarande inte är frälst.

Själv reagerar jag på precis motsatt sätt. Internet har långsamt gjort mig positivt överraskad. Naturligtvis rymmer det mycket skräp. Men det öppnar också nya kanaler för utbyte av argument och information. Med ett rimligt mått av sund skepticism lär man sig skilja ut det som är värt att lyssna på, en färdighet som är nog så viktig även när det gäller gammelmedia. Å andra sidan har jag också blivit allt mer skeptisk till massmedia. Är film- och CD-industrins förmåga att urskilja kvalitet verkligen en så imponerande tillgång att man inte skall våga riskera den för att vinna någonting nytt?

Personligen hoppas jag snarare på att vi kan komma ur den strömlinjeformning som dessa media har utsatt vår kultur för. Stora delar av mediamarknaden kommer antagligen att tvingas förändra sig inom en nära framtid. Jag kan inte se att det är dåligt.

Det finns också media som står sig. Ett sådant är typiskt nog den fysiska boken. Ingenting tyder på att den skulle vara på väg att försvinna. Tvärtom har internet ökat tillggänglighete till internationell kvalitetslitteratur till tidigare oanade nivåer.

Kommentarer

Ola Wikander sa…
Väl argumenterat! Jag har också grubblat på den där boken, och jag har kommit fram till liknande slutsatser.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li