Fortsätt till huvudinnehåll

Putnam och multikulturalismen

Jag läste på engelska Wikipedias artikel om "multiculturalism" att Robert Putnam har visat att mångkultur och invandring leder till minskade förtroendenivåer i samhället. En av referenserna är dessutom tidskriften Scandinavian Political Science (Vol. 30 – No. 2, 2007). Detta verkade märkligt. Det visar sig mycker riktigt att vad han säger är någonting delvis mycket annorlunda.

Dels finns ett antal possitiva effekter som har samband med invandring:
  • Creativity in general seems to be enhanced by immigration and diversity (Simonton 1999). Throughout history, for example, immigrants have accounted for three to four times as many of America’s Nobel Laureates, National Academy of Science members, Academy Award film directors and winners of Kennedy Center awards in the performing arts as nativeborn Americans [...].
  • Immigration is generally associated with more rapid economic growth [...].
  • In advanced countries with aging populations, immigration is important to help offset the impending fiscal effects of the retirement of the babyboom generation [...].
  • New research from the World Bank has highlighted yet another benefit from immigration, one of special relevance to the Nordic countries that have long played a disproportionate role on issues of global development. This new research suggests that immigration from the global South to the richer North greatly enhances development in the South, partly because of remittances from immigrants to their families back home and partly because of the transfer of technology and new ideas through immigrant networks. So powerful is this effect that despite ‘brain drain’ costs, increasing annual northward immigration by only three percentage points might produce net benefits greater than meeting all our national targets for development assistance plus cancelling all Third World debt plus abolishing all barriers to Third World trade (World Bank 2005; Pritchett 2006) [...].
Etc. Men så till relationen till förtroende: 
  • Ethnic diversity will increase substantially in virtually all modern societies over the next several decades, in part because of immigration. Increased immigration and diversity are not only inevitable, but over the long run they are also desirable. Ethnic diversity is, on balance, an important social asset, as the history of my own country demonstrates.
  • In the short to medium run, however, immigration and ethnic diversity challenge social solidarity and inhibit social capital. In support of this provocative claim I wish to adduce some new evidence, drawn primarily from the United States. In order to elaborate on the details of this new evidence, this portion of my article is longer and more technical than my discussion of the other two core claims, but all three are equally important.
  • In the medium to long run, on the other hand, successful immigrant societies create new forms of social solidarity and dampen the negative effects of diversity by constructing new, more encompassing identities. Thus, the central challenge for modern, diversifying societies is to create a new, broader sense of ‘we’.
Merparten av argumentationen dras från den amerikanska historien och från landets historiska förmåga att integrera invandrare med olika ursprung. Detta underbygger han bland annat med hänvisning till forskning om amerikanska arméns utveckling de senaste 30 åren, men också med andra exempel, inte minst ur egen erfarenhet:
I grew up in a small town in the Midwest in the 1950s. Of the 150 students in my senior class, I knew the religion of virtually every one. Even now, when I have long forgotten their names, I can generally remember who was a Catholic, who was a Methodist and so on. Nor was that some personal quirk of mine, because in fact most of my classmates knew everyone else’s religion. My own children, who went to high school in the 1980s, knew the religion of hardly any of their classmates. Why the difference? To solve the mystery, you need to know that over those thirty years religious endogamy (the practice of marrying only within one’s faith) has largely faded in America, at least among mainline Protestants and Catholics and Jews. In the 1950s, for the most important aspect of any adolescent’s life – mating – it was essential to keep track of one’s peers’ religious affiliations. By the 1980s, religion was hardly more important than left- or right-handedness to romance.
Exemplet blir mer relevant om man betänker hur etnifierade de amerikanska samfunden var på den tiden. Merparten av kyrkorna vände sig uteslutande till en etnisk eller rasdefinierad grupp. Detta gäller inte inte minst för de "svarta" och "vita" kyrkorna i södern, men också på t.ex. katolska kyrkans relation till bl.a. irländska och italienska invandrare. Under USA:s första hundra år uppfattades inte minst inflyttningen av katoliker, och kanske i synnerhet just irländare, som ett betydande samhällsproblem. Idag har en omfattande utveckling ägt rum, en utveckling som kan beskrivas både statistiskt och etnografiskt. Nya kyrkor definieras i minskande grad i etniska termer, samfundsexogami blir allt vanligare och en gång etniskt och religiöst begränsade traditioner - från S.t Patrick's Day till pizza - har nu blivit allmängods. Ingen skulle längre ifrågasätta en persons amerikanskhet med hänvisning till att denna är katolik eller härstammar från Sicilien.

Jämförelsen med utvecklingen bland amerikanska trossamfund är inte minst relevant ur svenskt perspektiv med tanke på att många av våra nya religiösa samfund specifikt vänder sig till olika invandrade grupper. Detta gäller t.ex. de ortodoxa kyrkorna. Relationerna mellan sådana organisationer, staten och samhället i stort spelar enligt Putnam en central roll för utvecklingen:
Our field studies suggest that locally based programs to reach out to new immigrant communities are a powerful tool for mutual learning. Religious institutions – and in our era, as a century ago, especially the Catholic church – have a major role to play in incorporating new immigrants and then forging shared identities across ethnic boundaries. Ethnically defined social groups (such the Sons of Norway or the Knights of Columbus or Jewish immigrant aid societies) were important initial steps toward immigrant civic engagement a century ago. Bonding social capital can thus be a prelude to bridging social capital, rather than precluding it.
Kontentan är att identiteter är någonting som förändras över tid, att såväl gemenskap och lojalitet som kulturell och ekonomisk utveckling kan växa ur blandningen av kulturella, etniska och religiösa grupper, samt att detta inte behöver leda till en total löskoppling från tidigare traditioner, men däremot att de förändras och får nya betydelser. Integration är alltså enligt Putnam om en utmaning som har god chans att både lyckas och leda till framgång, vilket är någonting ganska annorlunda än ett påstått kausalt samband mellan kulturell mångfald och låg tillit.

(Alla citat är från Scandinavian Political Science, Vol. 30 – No. 2, 2007)

Kommentarer

Jacob Hjort sa…
Att identiteter förändras och att invandrare identifierar sig som och integerade i det svenska efter hand ter sig som en självklarhet. Att det för många tar lång tid, särskilt om man inte lär sig språket och får arbete, något som t.ex. analfabeter är särskilt utsatta för, borde dock också vara av intresse. Med tanke på att invandringen är kontinuerlig så kan man de negativa effekterna kommer vara med oss under en förhållandevis lång tid, åtminstone så lång tid vi har en invandring av den omfattning vi har. Frågan är också är ifall det är effekter utifrån en baslinje eller ifall de sociala kontrakten bryts ned. Man skulle kunna tänka sig att för stora ekonomiska ansträngningar på det allmänna kommer driva fram skattesänkningar och mer av privatiserad vård och dylik, vilket ur solidaritetssynpunkt är ett steg tillbaka.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li