Fortsätt till huvudinnehåll

Putnam och multikulturalismen

Jag läste på engelska Wikipedias artikel om "multiculturalism" att Robert Putnam har visat att mångkultur och invandring leder till minskade förtroendenivåer i samhället. En av referenserna är dessutom tidskriften Scandinavian Political Science (Vol. 30 – No. 2, 2007). Detta verkade märkligt. Det visar sig mycker riktigt att vad han säger är någonting delvis mycket annorlunda.

Dels finns ett antal possitiva effekter som har samband med invandring:
  • Creativity in general seems to be enhanced by immigration and diversity (Simonton 1999). Throughout history, for example, immigrants have accounted for three to four times as many of America’s Nobel Laureates, National Academy of Science members, Academy Award film directors and winners of Kennedy Center awards in the performing arts as nativeborn Americans [...].
  • Immigration is generally associated with more rapid economic growth [...].
  • In advanced countries with aging populations, immigration is important to help offset the impending fiscal effects of the retirement of the babyboom generation [...].
  • New research from the World Bank has highlighted yet another benefit from immigration, one of special relevance to the Nordic countries that have long played a disproportionate role on issues of global development. This new research suggests that immigration from the global South to the richer North greatly enhances development in the South, partly because of remittances from immigrants to their families back home and partly because of the transfer of technology and new ideas through immigrant networks. So powerful is this effect that despite ‘brain drain’ costs, increasing annual northward immigration by only three percentage points might produce net benefits greater than meeting all our national targets for development assistance plus cancelling all Third World debt plus abolishing all barriers to Third World trade (World Bank 2005; Pritchett 2006) [...].
Etc. Men så till relationen till förtroende: 
  • Ethnic diversity will increase substantially in virtually all modern societies over the next several decades, in part because of immigration. Increased immigration and diversity are not only inevitable, but over the long run they are also desirable. Ethnic diversity is, on balance, an important social asset, as the history of my own country demonstrates.
  • In the short to medium run, however, immigration and ethnic diversity challenge social solidarity and inhibit social capital. In support of this provocative claim I wish to adduce some new evidence, drawn primarily from the United States. In order to elaborate on the details of this new evidence, this portion of my article is longer and more technical than my discussion of the other two core claims, but all three are equally important.
  • In the medium to long run, on the other hand, successful immigrant societies create new forms of social solidarity and dampen the negative effects of diversity by constructing new, more encompassing identities. Thus, the central challenge for modern, diversifying societies is to create a new, broader sense of ‘we’.
Merparten av argumentationen dras från den amerikanska historien och från landets historiska förmåga att integrera invandrare med olika ursprung. Detta underbygger han bland annat med hänvisning till forskning om amerikanska arméns utveckling de senaste 30 åren, men också med andra exempel, inte minst ur egen erfarenhet:
I grew up in a small town in the Midwest in the 1950s. Of the 150 students in my senior class, I knew the religion of virtually every one. Even now, when I have long forgotten their names, I can generally remember who was a Catholic, who was a Methodist and so on. Nor was that some personal quirk of mine, because in fact most of my classmates knew everyone else’s religion. My own children, who went to high school in the 1980s, knew the religion of hardly any of their classmates. Why the difference? To solve the mystery, you need to know that over those thirty years religious endogamy (the practice of marrying only within one’s faith) has largely faded in America, at least among mainline Protestants and Catholics and Jews. In the 1950s, for the most important aspect of any adolescent’s life – mating – it was essential to keep track of one’s peers’ religious affiliations. By the 1980s, religion was hardly more important than left- or right-handedness to romance.
Exemplet blir mer relevant om man betänker hur etnifierade de amerikanska samfunden var på den tiden. Merparten av kyrkorna vände sig uteslutande till en etnisk eller rasdefinierad grupp. Detta gäller inte inte minst för de "svarta" och "vita" kyrkorna i södern, men också på t.ex. katolska kyrkans relation till bl.a. irländska och italienska invandrare. Under USA:s första hundra år uppfattades inte minst inflyttningen av katoliker, och kanske i synnerhet just irländare, som ett betydande samhällsproblem. Idag har en omfattande utveckling ägt rum, en utveckling som kan beskrivas både statistiskt och etnografiskt. Nya kyrkor definieras i minskande grad i etniska termer, samfundsexogami blir allt vanligare och en gång etniskt och religiöst begränsade traditioner - från S.t Patrick's Day till pizza - har nu blivit allmängods. Ingen skulle längre ifrågasätta en persons amerikanskhet med hänvisning till att denna är katolik eller härstammar från Sicilien.

Jämförelsen med utvecklingen bland amerikanska trossamfund är inte minst relevant ur svenskt perspektiv med tanke på att många av våra nya religiösa samfund specifikt vänder sig till olika invandrade grupper. Detta gäller t.ex. de ortodoxa kyrkorna. Relationerna mellan sådana organisationer, staten och samhället i stort spelar enligt Putnam en central roll för utvecklingen:
Our field studies suggest that locally based programs to reach out to new immigrant communities are a powerful tool for mutual learning. Religious institutions – and in our era, as a century ago, especially the Catholic church – have a major role to play in incorporating new immigrants and then forging shared identities across ethnic boundaries. Ethnically defined social groups (such the Sons of Norway or the Knights of Columbus or Jewish immigrant aid societies) were important initial steps toward immigrant civic engagement a century ago. Bonding social capital can thus be a prelude to bridging social capital, rather than precluding it.
Kontentan är att identiteter är någonting som förändras över tid, att såväl gemenskap och lojalitet som kulturell och ekonomisk utveckling kan växa ur blandningen av kulturella, etniska och religiösa grupper, samt att detta inte behöver leda till en total löskoppling från tidigare traditioner, men däremot att de förändras och får nya betydelser. Integration är alltså enligt Putnam om en utmaning som har god chans att både lyckas och leda till framgång, vilket är någonting ganska annorlunda än ett påstått kausalt samband mellan kulturell mångfald och låg tillit.

(Alla citat är från Scandinavian Political Science, Vol. 30 – No. 2, 2007)

Kommentarer

Excelsis sa…
Att identiteter förändras och att invandrare identifierar sig som och integerade i det svenska efter hand ter sig som en självklarhet. Att det för många tar lång tid, särskilt om man inte lär sig språket och får arbete, något som t.ex. analfabeter är särskilt utsatta för, borde dock också vara av intresse. Med tanke på att invandringen är kontinuerlig så kan man de negativa effekterna kommer vara med oss under en förhållandevis lång tid, åtminstone så lång tid vi har en invandring av den omfattning vi har. Frågan är också är ifall det är effekter utifrån en baslinje eller ifall de sociala kontrakten bryts ned. Man skulle kunna tänka sig att för stora ekonomiska ansträngningar på det allmänna kommer driva fram skattesänkningar och mer av privatiserad vård och dylik, vilket ur solidaritetssynpunkt är ett steg tillbaka.

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…