Fortsätt till huvudinnehåll

Nya partier och ett fjorton år gammalt boktips

Dagens boktips för den politiskt intresserade (eller roade) en fjorton år gammal bok utgiven på ett liten förlag i Simrishamn. Boken heter Kannibalerna. Här berättar Ny Demokratis kanslichef John Holck-Bergman sin högst partiska, och av allt att döma ocensurerade, berättelse om partiets uppgång och fall. Här kan man bl.a. läsa om hur han på partiledningens uppdrag reste runt till nyvalda kommunala partiföreträdare för att hålla leden slutna och i vissa fall under hot om polisanmälan avstyra nyblivna politiker med tveksam bakgrund från direkt förskingring av kommunala medel och partikassor. Man får också en redogörelse för partiets slutgiltiga sammanbrott när Ian och Bert rök ihop med varandra, om partiledarens avgång och om hur två av varandra oberoende stämmor valde två av varandra oberoende ordföranden som till sist gick till domstol i kampen om partiets namn och kassa. Detta resulterade i sin tur att i att partiets tillgångar frystes av domstolen och förblev otillgängliga under hela valkampanjen 1994, samtidigt som partiledarna skämde ut varandra offentligt.

Den här boken kan man naturligtvis läsa som ren humor. Den kan också ha en hel del att säga om vad som händer när ett nygrundat parti, eller annan ideell organisation, växer kraftigt under kort tid och sedan är tvungna att hantera både externa och interna konflikter under press. Faktum är att inte mindre än tre nya partier äntrade riksdagen i valen 1988 och 1991. Två av dem finns kvar och är i allra högsta grad etablerade. Ny Demokrati gör det inte.

Idag står vi kanske inför en liknande situation inte mindre än fyra nya partier har de senare åren stått framstått som starka kandidater i olika val. Vi har sett två nya partier i EU-parlamenten under de två senaste valen. Junilistan är redan borta, liksom Ny Demokrati delvis på grund av inre slitningar, men i motsats till Ny Demokrati som ett resultat av allt för lite mediauppmärksamhet. Sverigedemokraterna och Fi har hittills inte lyckats komma in i vare sig riksdagen eller EU-parlamentet. Piraterna kan nu mycket väl stå inför ett tillväxtproblem som liknar det som Ny Demokrati stod inför. Ingenting tyder dock på att de skulle ha ställts inför några sådana problem ännu. Möjligen är deras ideologiska enighet i de frågor som drivs tillräckligt, åtminstone givet att de kan hålla sig borta från andra frågor där den interna oenigheten är större.

Slutligen säger de nya partierna också någonting annat. Kring 1990 stod det politiska systemet i en sådan gunging att ett parti som Ny Demokrati kunde komma in i riksdagen. Frågan är om gungningen är större eller mindre idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li