onsdag, juli 08, 2009

Nya partier och ett fjorton år gammalt boktips

Dagens boktips för den politiskt intresserade (eller roade) en fjorton år gammal bok utgiven på ett liten förlag i Simrishamn. Boken heter Kannibalerna. Här berättar Ny Demokratis kanslichef John Holck-Bergman sin högst partiska, och av allt att döma ocensurerade, berättelse om partiets uppgång och fall. Här kan man bl.a. läsa om hur han på partiledningens uppdrag reste runt till nyvalda kommunala partiföreträdare för att hålla leden slutna och i vissa fall under hot om polisanmälan avstyra nyblivna politiker med tveksam bakgrund från direkt förskingring av kommunala medel och partikassor. Man får också en redogörelse för partiets slutgiltiga sammanbrott när Ian och Bert rök ihop med varandra, om partiledarens avgång och om hur två av varandra oberoende stämmor valde två av varandra oberoende ordföranden som till sist gick till domstol i kampen om partiets namn och kassa. Detta resulterade i sin tur att i att partiets tillgångar frystes av domstolen och förblev otillgängliga under hela valkampanjen 1994, samtidigt som partiledarna skämde ut varandra offentligt.

Den här boken kan man naturligtvis läsa som ren humor. Den kan också ha en hel del att säga om vad som händer när ett nygrundat parti, eller annan ideell organisation, växer kraftigt under kort tid och sedan är tvungna att hantera både externa och interna konflikter under press. Faktum är att inte mindre än tre nya partier äntrade riksdagen i valen 1988 och 1991. Två av dem finns kvar och är i allra högsta grad etablerade. Ny Demokrati gör det inte.

Idag står vi kanske inför en liknande situation inte mindre än fyra nya partier har de senare åren stått framstått som starka kandidater i olika val. Vi har sett två nya partier i EU-parlamenten under de två senaste valen. Junilistan är redan borta, liksom Ny Demokrati delvis på grund av inre slitningar, men i motsats till Ny Demokrati som ett resultat av allt för lite mediauppmärksamhet. Sverigedemokraterna och Fi har hittills inte lyckats komma in i vare sig riksdagen eller EU-parlamentet. Piraterna kan nu mycket väl stå inför ett tillväxtproblem som liknar det som Ny Demokrati stod inför. Ingenting tyder dock på att de skulle ha ställts inför några sådana problem ännu. Möjligen är deras ideologiska enighet i de frågor som drivs tillräckligt, åtminstone givet att de kan hålla sig borta från andra frågor där den interna oenigheten är större.

Slutligen säger de nya partierna också någonting annat. Kring 1990 stod det politiska systemet i en sådan gunging att ett parti som Ny Demokrati kunde komma in i riksdagen. Frågan är om gungningen är större eller mindre idag.

Inga kommentarer: