Fortsätt till huvudinnehåll

Manuel Castells

Fredagmorgon; föreläsning med Manuel Castells på KTH under rubriken Global civil society and digital communication networks. Castells höll en till formen tämligen traditionell föreläsning som dock hade flera intressanta poänger, åtminstone intressanta för mig som inte läst några av hans senare texter. Jag ska inte försöka återge föreläsningen men noterar ändå några poänger som fastnat i minnet.

Till att börja med betonade han statens betydelse i utvecklingen; staten som drivkraft i globaliseringen och privatiseringen, samt inte minst statens återkomst efter 11 september. För att vara exakt talar han om hur den faktiskt existerande terrorismen "has opened a window of oportunity for the worst elements in the State".

Beskrivningen av det civila samhället tog naturligtvis upp en stor del av föreläsningen. Jag fastnade särskilt för beskrivningen av de nya sociala rörelser som utvecklats sedan 1970-talet och de följande decenniernas teknikutveckling som ett sammanträffande som gett upphov till många av de senare förändringarna.

Särskilt intressant var också hans urskiljande av ad hoc-nätverk som reser sig som en motmakt i specifika politiska frågor. Hans exempel hade att göra med det spanska val som ägde rum direkt efter terrordåden. Just nu går dock mina egna tankar till FRA-frågan och IPRED. Frågan blir här när och i vilken utsträckning den här typen av nätverk kan utvecklas till en mer permanent faktor i det politiska livet.

Senare - och i synnerhet under den efterföljande frågestunden - kom Castells in på Barack Obamas kampanj. Castells egna politiska hemvist är ganska uppenbar. Dock kan man notera att det han betraktade som Obamas svåra seger inte var den över McCain utan den över Clintons, dvs. över det egna partiets etablisemang.

Castells är en av de som menar att Obamas strategi är inspirerad av hans tid som community organizer. Ytterst skulle den härröra från den amerikanske radikalen Saul Alinsky. Därmed talar vi om en strategi som fokuserar på nätverksbyggande och på att bygga koalitioner mellan grupper med helt olika ideologi och identitet, dvs. en ytterst pragmatisk inställning som kan kännas igen hos Obama, någonstans bortom de visionära talen. Stämmer detta tvingas man till slutsatsen att organisering över Internet kan hanteras genom modeller lånade från motsägelsefulla och oorganiserade miljöer snarare än med hjälp av fasta strukturer. Detta är dåliga nyheter för dem som försöker kopiera Obamas metod för att rädda just fasta strukturer.

Oavsett detta så tycks Obama stå för en ny typ av politisk mobilisering. Däremot har jag svårt att hålla med Castells om att han skulle vara "very marginal". Det är man knappast om man är utbildad vid Harvard. Det återstår också att se vart Obamas pragmatism kommer att föra honom (hans planerade utnämningar kan dock ge en vink).

Jag kan heller inte säga att jag delar Castells trosvisshet på att Internet inte kan kontrolleras fullt ut av dagens nationalstater (ens i samarbete får man förmoda). Men jag hoppas att han har rätt.

Jag tänker i alla händelser köpa hans nästa bok, som tydligen skall komma i juni.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li