Fortsätt till huvudinnehåll

Manuel Castells

Fredagmorgon; föreläsning med Manuel Castells på KTH under rubriken Global civil society and digital communication networks. Castells höll en till formen tämligen traditionell föreläsning som dock hade flera intressanta poänger, åtminstone intressanta för mig som inte läst några av hans senare texter. Jag ska inte försöka återge föreläsningen men noterar ändå några poänger som fastnat i minnet.

Till att börja med betonade han statens betydelse i utvecklingen; staten som drivkraft i globaliseringen och privatiseringen, samt inte minst statens återkomst efter 11 september. För att vara exakt talar han om hur den faktiskt existerande terrorismen "has opened a window of oportunity for the worst elements in the State".

Beskrivningen av det civila samhället tog naturligtvis upp en stor del av föreläsningen. Jag fastnade särskilt för beskrivningen av de nya sociala rörelser som utvecklats sedan 1970-talet och de följande decenniernas teknikutveckling som ett sammanträffande som gett upphov till många av de senare förändringarna.

Särskilt intressant var också hans urskiljande av ad hoc-nätverk som reser sig som en motmakt i specifika politiska frågor. Hans exempel hade att göra med det spanska val som ägde rum direkt efter terrordåden. Just nu går dock mina egna tankar till FRA-frågan och IPRED. Frågan blir här när och i vilken utsträckning den här typen av nätverk kan utvecklas till en mer permanent faktor i det politiska livet.

Senare - och i synnerhet under den efterföljande frågestunden - kom Castells in på Barack Obamas kampanj. Castells egna politiska hemvist är ganska uppenbar. Dock kan man notera att det han betraktade som Obamas svåra seger inte var den över McCain utan den över Clintons, dvs. över det egna partiets etablisemang.

Castells är en av de som menar att Obamas strategi är inspirerad av hans tid som community organizer. Ytterst skulle den härröra från den amerikanske radikalen Saul Alinsky. Därmed talar vi om en strategi som fokuserar på nätverksbyggande och på att bygga koalitioner mellan grupper med helt olika ideologi och identitet, dvs. en ytterst pragmatisk inställning som kan kännas igen hos Obama, någonstans bortom de visionära talen. Stämmer detta tvingas man till slutsatsen att organisering över Internet kan hanteras genom modeller lånade från motsägelsefulla och oorganiserade miljöer snarare än med hjälp av fasta strukturer. Detta är dåliga nyheter för dem som försöker kopiera Obamas metod för att rädda just fasta strukturer.

Oavsett detta så tycks Obama stå för en ny typ av politisk mobilisering. Däremot har jag svårt att hålla med Castells om att han skulle vara "very marginal". Det är man knappast om man är utbildad vid Harvard. Det återstår också att se vart Obamas pragmatism kommer att föra honom (hans planerade utnämningar kan dock ge en vink).

Jag kan heller inte säga att jag delar Castells trosvisshet på att Internet inte kan kontrolleras fullt ut av dagens nationalstater (ens i samarbete får man förmoda). Men jag hoppas att han har rätt.

Jag tänker i alla händelser köpa hans nästa bok, som tydligen skall komma i juni.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...