Fortsätt till huvudinnehåll

En ny utbildningspolitik?

Läser man listorna över nya utredningar som levereras in till utbildningsdepartementet får man lätt intrycket att en ny utbildningspolitik är i vardande.

För bara några dagar sedan presenterades ett förslag till samlad organisation för de postgymnasiala utbildningar som inte ingår i högskolor och universitet. Idag kallas de KY-utbildningar, kompletterande utbildningar etc (här). Tidigare har förslag framlagts bl.a. om ett nytt gymnasiesystem och om att lägga ned Myndigheten för skolutveckling och stärka Skolverket. Det tycks kort sagt finnas goda förutsättningar för Björklund att sjösätta en helt ny skolpolitik.

På universitets- och högskoleområdet ser det vid första påseende lika dant ut. Resursutredningen har lagt fram förslag om att avpolitisera fördelningen av pengar mellan universitet och högskolor. En annan utredning diskuterar hur deras frihet skall kunna stärkas på andra sätt. En tredje föreslår att alla de statliga myndigheter myndigheter som idag sysslar med forskningsfinansiering ska slås samman till en enda.

Den förstnämnda utredningen levererades dock för flera månader sedan och ännu har ingenting hänt. Om den sistnämnda uttryckte ansvarige ministern Leijonborg viss skepsis redan kort efter att den kom. Den har också redan kritiserats för att vara centralistisk. Frågan är alltså vart vi är på väg och hur en ny forskningspolitik skall se ut.

Eftersom jag personligen sedan länge menar att forskningens frihet kan försäkras enbart i ett pluralistiskt system med flera tänkbara finansiärer att vända sig till hoppas jag naturligtvis på en ny politik, men inte på vilken politik som helst.

Om det är vad man är ute efter finns det kanske å andra sidan även andra politiska frågor som man bör intressera sig för: inte minst skattefrågorna. I de flesta läder finns alternativa finansiärer i form av forskningsstiftelser. I Sverige är dessa relativt få och relativt små. I andra länder byggs de vanligen upp med hjälp av donationer. I andra länder är dessa vanligen avdragsgilla.

Allting tyder på att detta är ett viktigt område att titta på om man vill försäkra sig om ett starkare och friare universitetsväsende i Sverige. Även ett statligt engagemang är dock viktigt om friheten skall kunna garanteras.

Tidigare synpunkt på frågan

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…