Fortsätt till huvudinnehåll

En ny utbildningspolitik?

Läser man listorna över nya utredningar som levereras in till utbildningsdepartementet får man lätt intrycket att en ny utbildningspolitik är i vardande.

För bara några dagar sedan presenterades ett förslag till samlad organisation för de postgymnasiala utbildningar som inte ingår i högskolor och universitet. Idag kallas de KY-utbildningar, kompletterande utbildningar etc (här). Tidigare har förslag framlagts bl.a. om ett nytt gymnasiesystem och om att lägga ned Myndigheten för skolutveckling och stärka Skolverket. Det tycks kort sagt finnas goda förutsättningar för Björklund att sjösätta en helt ny skolpolitik.

På universitets- och högskoleområdet ser det vid första påseende lika dant ut. Resursutredningen har lagt fram förslag om att avpolitisera fördelningen av pengar mellan universitet och högskolor. En annan utredning diskuterar hur deras frihet skall kunna stärkas på andra sätt. En tredje föreslår att alla de statliga myndigheter myndigheter som idag sysslar med forskningsfinansiering ska slås samman till en enda.

Den förstnämnda utredningen levererades dock för flera månader sedan och ännu har ingenting hänt. Om den sistnämnda uttryckte ansvarige ministern Leijonborg viss skepsis redan kort efter att den kom. Den har också redan kritiserats för att vara centralistisk. Frågan är alltså vart vi är på väg och hur en ny forskningspolitik skall se ut.

Eftersom jag personligen sedan länge menar att forskningens frihet kan försäkras enbart i ett pluralistiskt system med flera tänkbara finansiärer att vända sig till hoppas jag naturligtvis på en ny politik, men inte på vilken politik som helst.

Om det är vad man är ute efter finns det kanske å andra sidan även andra politiska frågor som man bör intressera sig för: inte minst skattefrågorna. I de flesta läder finns alternativa finansiärer i form av forskningsstiftelser. I Sverige är dessa relativt få och relativt små. I andra länder byggs de vanligen upp med hjälp av donationer. I andra länder är dessa vanligen avdragsgilla.

Allting tyder på att detta är ett viktigt område att titta på om man vill försäkra sig om ett starkare och friare universitetsväsende i Sverige. Även ett statligt engagemang är dock viktigt om friheten skall kunna garanteras.

Tidigare synpunkt på frågan

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…