Läste en kulumn i Financial Times som säger en hel del om det amerikanska universitetsväsendet genom att diskutera en nyligen genomförd reform på Harvard. Studenter vars familjer inte tjänar mer än $180.000 /år skall inte längre behöva betala mer än 10% av sin inkomst till Harvard. Det privatfinansierade universitetet och den stiftelse som står bakom det står för kostnaden. Författaren spekulerar över att orsaken till detta kan vara kongressens nyfunna intresse för universitetsstiftelsernas status som allmännyttiga, en status som i sin tur bland annat är avgörande för skattelättnaderna i samband med gåvor riktade till dem.
Detta illustrerar med all önskvärd tydlighet de styrande effekterna med att ha särskilda skattelättnader för sådana stiftelser och för gåvor till dem. Det illustrerar också att kostnaden i det amerikanska universitetsväsendet är placerade på dem som utbildar sig samtidigt som detta inte enbart gynnar de rika. Åtgärden bidrar till att skapa social rörlighet mellan samhällsklasserna samtidigt som den - just därför - bidrar till att stärka meritokratin i samma samhälle.
Det är också väl värt att märka att Harvard lever på sina studenters framgångar mer än på att ta ut avgifter för deras studier: stiftelsens huvuditillgång är det sammanlagda akumulerade kapitalet av de gåvor som som tidigare studenter skänkt universitetet genom åren. Universitetet har alltså ett rent ekonomiskt intresse av att investera i potentiellt framgångsrika studenter, inte bara i att locka till sig barn till rika personer som man kan ta betalt av. Det är inte bara i fråga om kvalitet som Harvard University befinner sig ljusår från det svenska universitetsväsendet.
Detta illustrerar med all önskvärd tydlighet de styrande effekterna med att ha särskilda skattelättnader för sådana stiftelser och för gåvor till dem. Det illustrerar också att kostnaden i det amerikanska universitetsväsendet är placerade på dem som utbildar sig samtidigt som detta inte enbart gynnar de rika. Åtgärden bidrar till att skapa social rörlighet mellan samhällsklasserna samtidigt som den - just därför - bidrar till att stärka meritokratin i samma samhälle.
Det är också väl värt att märka att Harvard lever på sina studenters framgångar mer än på att ta ut avgifter för deras studier: stiftelsens huvuditillgång är det sammanlagda akumulerade kapitalet av de gåvor som som tidigare studenter skänkt universitetet genom åren. Universitetet har alltså ett rent ekonomiskt intresse av att investera i potentiellt framgångsrika studenter, inte bara i att locka till sig barn till rika personer som man kan ta betalt av. Det är inte bara i fråga om kvalitet som Harvard University befinner sig ljusår från det svenska universitetsväsendet.
Kommentarer