Sitter och läser Peter Englunds blogg, i väntan på nöjet att läsa hans nästa bok.
När jag rotar i mellandagsreans utbud kommer jag återigen att tänka på Vetsagas utmärkta analys av utbudet av fantasylitteratur på svenska. Det är uppenbarligen någonting anmärkningsvärt antingen med svenska folkets läsvanor eller med de svenska förlagens uppfattning om dem. I andra länder skrivs och publiceras åtskilligt med fantacy som alldeles uppenbart inte är riktad till barn. Att döma av hur bra det verkar gå för SF-bokhandeln så finns det emellertid inget problem med efterfrågan ens i Sverige. Att döma av utgivningen tycks de svenska förlagen dock övertygade om att det enda som lönar sig att ge ut för vuxna läsare är deckare. I övrigt finns nämligen bara den statligt subventionerade så kallade kvalitetslitteraturen. Fantasi är tydligen bara för barn.
Alternativt kan det vara så att fler läsare än undertecknad föredrar att läsa på originalspråket när vi kan det och att det därför faktiskt inte finns någon marknad för översättningar från engelskan. I så fall är slutsatsen att svenskan inte längre förmår bära upp en litteratur med plats för flera (lönsamma) genrer. Synd bara för dem som vill skriva (eller läsa) varierad litteratur på svenska.
Lyckligtvis gick shoppingen bättre när det gäller kläder, det var rent av värt mellandagsträngseln på Ströms…
Dagens stora upplevelse – och stora rekommendation – är dock Nicholas Roerich-utställningen i Dansmuseets källare. Första gången han ställde ut i Stockholm var 1914. När H.P. Lovecraft besökte en motsvarande utställning i New York inspirerades han till novellen Mountains of Madness. Jag ska inte försöka beskriva Roerichs måleri, men åtskilliga bilder finns tillgängliga här, och naturligtvis finns utställningen kvar i Stockholm ett tag till.
När jag rotar i mellandagsreans utbud kommer jag återigen att tänka på Vetsagas utmärkta analys av utbudet av fantasylitteratur på svenska. Det är uppenbarligen någonting anmärkningsvärt antingen med svenska folkets läsvanor eller med de svenska förlagens uppfattning om dem. I andra länder skrivs och publiceras åtskilligt med fantacy som alldeles uppenbart inte är riktad till barn. Att döma av hur bra det verkar gå för SF-bokhandeln så finns det emellertid inget problem med efterfrågan ens i Sverige. Att döma av utgivningen tycks de svenska förlagen dock övertygade om att det enda som lönar sig att ge ut för vuxna läsare är deckare. I övrigt finns nämligen bara den statligt subventionerade så kallade kvalitetslitteraturen. Fantasi är tydligen bara för barn.
Alternativt kan det vara så att fler läsare än undertecknad föredrar att läsa på originalspråket när vi kan det och att det därför faktiskt inte finns någon marknad för översättningar från engelskan. I så fall är slutsatsen att svenskan inte längre förmår bära upp en litteratur med plats för flera (lönsamma) genrer. Synd bara för dem som vill skriva (eller läsa) varierad litteratur på svenska.
Lyckligtvis gick shoppingen bättre när det gäller kläder, det var rent av värt mellandagsträngseln på Ströms…
Dagens stora upplevelse – och stora rekommendation – är dock Nicholas Roerich-utställningen i Dansmuseets källare. Första gången han ställde ut i Stockholm var 1914. När H.P. Lovecraft besökte en motsvarande utställning i New York inspirerades han till novellen Mountains of Madness. Jag ska inte försöka beskriva Roerichs måleri, men åtskilliga bilder finns tillgängliga här, och naturligtvis finns utställningen kvar i Stockholm ett tag till.
Kommentarer