tisdag, augusti 01, 2006

Litteraturkanon

Om vi ponerar att vi som somliga folkpartister förordar faktiskt skulle ”skapa en litteraturkanon” för Sverige skulle jag gärna förorda följande verk. Listan är som synes på intet sätt menad att vara fullständig utan enbart menad som ett minimum, en uppräkning av ett antal verk som det vore enbart pinsamt om någon enda svensk student skulle lämna gymnasiet utan att ha läst, och utan vilka det förefaller omöjligt att förstå samtidens svenska samhälle och kultur.

1. Aesopos: Fabler
2. Byron: dikter i lämpligt urval
3. Cervantes: Don Quijote
4. Cicero: åtminstone de catilinariska och philipiska talen.
5. Dante: Inferno
6. Dostojevskij: Bröderna Karamasov
7. Euripides: Backanterna
8. Evangelisten Johannes: Johannesevangeliet
9. Evangelisten Lukas: Lukasevangeliet
10. Evangelisten Markus: Markusevangeliet
11. Evangelisten Matteus: Matteusevangeliet
12. Geijer: dikter i lämpligt urval
13. Hesse: Steppvargen
14. Homeros: Iliaden
15. Ibsen: Ett dockhem
16. Ignatius av Loyola: Excersitia Spiritualis
17. Johannes: Uppenbarelseboken
18. Jünger: Im Stahlgewitter
19. Kafka: Processen
20. Lagerlöf: Nils Holgersson (som rimligen bör återinföras som läsebok för årskurs ett snarast möjligt eftersom ingen bättre skrivits sedan dess).
21. Milton: Paradise Lost
22. Nietzsche: Till moralens genealogi
23. Okänd: Första Mosebok
24. Okänd: Jesajas bok
25. Okänd: Koranen
26. Orwell: 1984
27. Platon: Staten
28. Plutarchos: biografier i lämpligt urval (som dock bör innehålla de viktigare, som t.ex. Caesar, Cicero, Perikles, Lykurgos och Alexander).
29. Runeberg: Fänrik Ståls sägner
30. Sapfo: Samlade verk (inte mer än att de kan läsas i sin helhet).
31. Shakespeare: Hamlet
32. Shelley: Frankenstein
33. Snorre: Edda
34. Strindberg: Röda rummet (utan tvekan en av de bättre skildringar av svensk byråkrati jag läst. Jag har hört att Strindberg även skrivit mer litterära verk och det kan ju vara att något sådant även bör infogas).
35. Söderberg: Dr. Glas
36. Tegnér: dikter i lämpligt urval
37. Tolkien: Silmarilion (om inte annat så därför att den utgör bryggan mellan nationalromantiken och våra dagars populärkultur)
38. Tolstoy: Anna Karenina
39. Wilde: Potrait of Dorian Gray
40. Voltaire: Candide (om inte annat så för att få en bild av hur poänglöst självgod upplysningen verkligen var).

Lämpligen bör alla i våra dagar kunna läsa åtminstone en tredjedel av dessa verk på originalspråket. Att nyutbildade svenskar skulle behöva läsa till exempel Shakespeare i översättning vore naturligtvis enbart löjligt. Däremot har vissa verk uteslutits eftersom de kan tyckas för svåra för ännu icke vuxna läsare.

Då undertecknad själv inte bara är okunnig i latin, grekiska och hebreiska utan även i fornpersiska, kinesiska, japanska, arabiska och de stora indiska språken har listan tyvärr behövt inskränkas till den närmaste kulturkretsen och kan därmed inte på långa vägar betraktas som fullständig.

Att man överhuvudtaget skulle kunna läsa svensk historia eller svensk litteratur och förstå den enbart på basis av svenskproducerade texter är naturligtvis helt orimligt.

Inga kommentarer: