Fortsätt till huvudinnehåll

Litteraturkanon

Om vi ponerar att vi som somliga folkpartister förordar faktiskt skulle ”skapa en litteraturkanon” för Sverige skulle jag gärna förorda följande verk. Listan är som synes på intet sätt menad att vara fullständig utan enbart menad som ett minimum, en uppräkning av ett antal verk som det vore enbart pinsamt om någon enda svensk student skulle lämna gymnasiet utan att ha läst, och utan vilka det förefaller omöjligt att förstå samtidens svenska samhälle och kultur.

1. Aesopos: Fabler
2. Byron: dikter i lämpligt urval
3. Cervantes: Don Quijote
4. Cicero: åtminstone de catilinariska och philipiska talen.
5. Dante: Inferno
6. Dostojevskij: Bröderna Karamasov
7. Euripides: Backanterna
8. Evangelisten Johannes: Johannesevangeliet
9. Evangelisten Lukas: Lukasevangeliet
10. Evangelisten Markus: Markusevangeliet
11. Evangelisten Matteus: Matteusevangeliet
12. Geijer: dikter i lämpligt urval
13. Hesse: Steppvargen
14. Homeros: Iliaden
15. Ibsen: Ett dockhem
16. Ignatius av Loyola: Excersitia Spiritualis
17. Johannes: Uppenbarelseboken
18. Jünger: Im Stahlgewitter
19. Kafka: Processen
20. Lagerlöf: Nils Holgersson (som rimligen bör återinföras som läsebok för årskurs ett snarast möjligt eftersom ingen bättre skrivits sedan dess).
21. Milton: Paradise Lost
22. Nietzsche: Till moralens genealogi
23. Okänd: Första Mosebok
24. Okänd: Jesajas bok
25. Okänd: Koranen
26. Orwell: 1984
27. Platon: Staten
28. Plutarchos: biografier i lämpligt urval (som dock bör innehålla de viktigare, som t.ex. Caesar, Cicero, Perikles, Lykurgos och Alexander).
29. Runeberg: Fänrik Ståls sägner
30. Sapfo: Samlade verk (inte mer än att de kan läsas i sin helhet).
31. Shakespeare: Hamlet
32. Shelley: Frankenstein
33. Snorre: Edda
34. Strindberg: Röda rummet (utan tvekan en av de bättre skildringar av svensk byråkrati jag läst. Jag har hört att Strindberg även skrivit mer litterära verk och det kan ju vara att något sådant även bör infogas).
35. Söderberg: Dr. Glas
36. Tegnér: dikter i lämpligt urval
37. Tolkien: Silmarilion (om inte annat så därför att den utgör bryggan mellan nationalromantiken och våra dagars populärkultur)
38. Tolstoy: Anna Karenina
39. Wilde: Potrait of Dorian Gray
40. Voltaire: Candide (om inte annat så för att få en bild av hur poänglöst självgod upplysningen verkligen var).

Lämpligen bör alla i våra dagar kunna läsa åtminstone en tredjedel av dessa verk på originalspråket. Att nyutbildade svenskar skulle behöva läsa till exempel Shakespeare i översättning vore naturligtvis enbart löjligt. Däremot har vissa verk uteslutits eftersom de kan tyckas för svåra för ännu icke vuxna läsare.

Då undertecknad själv inte bara är okunnig i latin, grekiska och hebreiska utan även i fornpersiska, kinesiska, japanska, arabiska och de stora indiska språken har listan tyvärr behövt inskränkas till den närmaste kulturkretsen och kan därmed inte på långa vägar betraktas som fullständig.

Att man överhuvudtaget skulle kunna läsa svensk historia eller svensk litteratur och förstå den enbart på basis av svenskproducerade texter är naturligtvis helt orimligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…