Fortsätt till huvudinnehåll

Jyllandsposten

En bekant till mig konstaterade nyligen att det är intressant att det i dagarna är vi svenskar som ärutsatta för fördomar och sammanblandningar. I vanliga fall är det vi som utan urskiljning talar om "mellanöstern" och "muslimer". Nu verkar det istället vara vi som utsätts för protesterna mot Jyllandspostens och "danskarnas" dumheter, kanske därför att alla inte bryr sig om att hålla isär små skandinaviska länder.

Mer allvarligt är kanske hur få som bryr sig om att upprätthälla skillnaden mellan att stödja en företeelse och att inte vilja förbjuda dem. Detta gäller både västeuropeiska tidningar som ägnar sig åt att återpublicera Jyllandspostens visuella förolämpningar och alla de protestgrupper som omedelbart kräver att regeringen skall inskrida. Vad hände med den journalistiska självregleringen? Det här elendet borde givetvis aldrig ha kommit i tryck. Ändå är det statens skyldighet att försvara tryckfriheten även när det som publiceras är förkastligt.

Minst lika intressant är kanske den globala spridning som bilder får idag. Inte ens en så provinciell publikation som Jyllandsposten undkommer att granskas av saudiska opinionsbildare. Å andra sidan är det kanske också relevant att det handlar om bilder. En illasinnad bild som dessa kan förstås över språkgränserna. Ursäkter och förklaringar har väsentligt svårare att nå fram.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…