Akademiska synpunkter

Voltaire häcklade en gång det Heliga Romerska Riket av den Tyska Nationen för att varken vara heligt, romerskt eller ens ett rike. Peter Haldén disputerade nyligen på EUI med en statsvetenskaplig avhandling där han jämför Europeiska Unionen med det Heliga Romerska Riket sådant det såg ut mellan Westfaliska freden och dess upplösning. Han menar att båda kan karaktäriseras som Compound Republics – sammansatta republiker – entiteter som varken är enhetsstater, federationer eller sammanslutningar av fria enhetsstater. Tidigare har många bedömare velat kategorisera EU som någonting som är på väg att utvecklas från internationell sammanslutning till federation (vilket man kan vara för eller emot). Det Heliga Romerska Riket, vid den här tiden, brukar å andra sidan uppfattas som ruinerna av en sammanfallande stat eller som ett slags misslyckad nationalstat som med tiden skulle lämna plats för mer ”lyckade” tyska stater som andra kejsardömet, Tredje Riket och Förbundsrepubliken. Uppfattas EU is...

Imorgon måndag klockan sju föreläser jag på Humanistiska föreningen vid Stockholms universitet. Mitt rubrikförslag var "Från Olof Rudbeck till Litteraturkanon" men jag bad dem ändra om de kom på någon bättre beskrivning. Alla intresserade är naturligtvis välkomna.

Populärkulturens kanon tycks vimla av övermänniskor. Man kommer lätt att tänka på Stålmannen – the Superman – Spindelmannen och Neo. Andra figurer uppvisar övermänskliga egenskaper utan att ha några direkta superkrafter; James Bond, Beatrix Kiddo o.s.v. Alla dessa är emellertid bara övermänniskor i fysisk mening. De är övermänskligt starka, de kan flyga, eller har övermänsklig uppfattnings- eller reaktionsförmåga. Kort sagt: de har superkrafter. Detta blir nästan parodiskt tydligt i X Men : alla har varsin superkraft, en enda övermänsklig egenskap som definierar deras karaktär. Även i de mer komplexa exemplen är superkrafterna bara exempel på transhumanismens människoideal, en människa med förstärkta fysiska och mentala attribut. Populärkulturen inkluderar även ett annat slags övermänniskor. Medan Läderlappen i den gamla TV-serien man såg när man var liten var en figur men massor av gadgets – ungefär som James Bond men utan att vara särskilt cool – uppvisar Batman i Batman Begins hel...

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren beskriver moderaternas förändring i sin bok Högern att lita på . Hans tes är i korthet att nyliberalismen normaliserats och numera accepterats av alla partier. Reinfeldt har med andra ord inte alls retirerat. Visserligen har Moderaterna förändrats något, men framförallt är det samhället som har förändrats. I samma bok diskuterar han också moderaternas nyliberala flygel och beskriver de nätverk som utgörs av personer med bakgrund i Fria moderata studentförbundet (FMSF), Frihetsfronten och MUF. Som jag ser det gör han flera allvarliga fel. De flesta av dessa illustreras av hans definition av ”nyliberalism”. Många ”nyliberaler” (i meningen libertarianer) blir typiskt sett upprörda över detta eftersom varken Reinfeldt eller särskilt många andra politiker är nyliberaler (i meningen libertarianer) . I den meningen kan ett samhälle med rådande skattetryck och en i hög grad skattefinansierad tjänstesektor givetvis inte heller kallas nyliberalt. Problemet är em...

Om vi ponerar att vi som somliga folkpartister förordar faktiskt skulle ”skapa en litteraturkanon” för Sverige skulle jag gärna förorda följande verk. Listan är som synes på intet sätt menad att vara fullständig utan enbart menad som ett minimum, en uppräkning av ett antal verk som det vore enbart pinsamt om någon enda svensk student skulle lämna gymnasiet utan att ha läst, och utan vilka det förefaller omöjligt att förstå samtidens svenska samhälle och kultur. 1. Aesopos: Fabler 2. Byron: dikter i lämpligt urval 3. Cervantes: Don Quijote 4. Cicero: åtminstone de catilinariska och philipiska talen. 5. Dante: Inferno 6. Dostojevskij: Bröderna Karamasov 7. Euripides: Backanterna 8. Evangelisten Johannes: Johannesevangeliet 9. Evangelisten Lukas: Lukasevangeliet 10. Evangelisten Markus: Markusevangeliet 11. Evangelisten Matteus: Matteusevangeliet 12. Geijer: dikter i lämpligt urval 13. Hesse: Steppvargen 14. Homeros: Iliaden 15. Ibsen: Ett dockhem 16. Ignatius av Loyola: Excersitia Spirit...

Nyss åter ifrån en internationell konferens i Wien på temat kulturpolitikforskning. Ganska – men inte väldigt – bra. Utmärkt organisation. Bra diskussioner. Bra papers men inga som omkastat min världsbild. Irriterande nog fick vi emellertid inte tillgång till dem förrän under konferensen, vilket antagligen var långt ifrån bra för kvalitén på diskussioner och kommentarer. Dessutom var det ganska varmt och wienska universitetsbyggnader verkar inte ha byggt ut sin air-conditioning sedan förra seklets början. I över tretio graders värme känns det lite som svenska järnvägsföretag som inte fattar att deras installationer skall tåla snö. Wien är å andra sidan en stad som är lätt att uppskatta, även om det också är tämligen lätt att tröttna på vissa mer turistiska inslag, som till exempel att samma ungdomsporträtt av Mozart verkar kunna användas till att sälja i stort sett vad som helst. Hittills har jag dock mest intresserat mig för medeltida och äldre sevärdheter som de tysk-romerska kejsarr...

Ibland tar publicering oerhört lång tid i akademiska sammanhang. Det är nu runt sju månader sedan jag lämnade in min artikel om svenska kulturpolitikers inställning till IT under nittiotalet till Nordisk kulturpolitisk tidskrift. Det är över ett halvår sedan den granskades av lämpliga vederbörande och accepterades. Däremot har den ännu inte publicerats och kommer heller inte att publiceras förrän om några månader. Det här är tämligen frustrerande. Inte därför att det rör sig om någon orimlig väntetid utan därför att artikeln är en lätt redigerad version av ett paper jag la fram på en konferens förra sommaren (tillgängligt här ). Jag drar mig för att tänka på hur det skulle ha varit om jag hade försökt skriva om ett aktuellt ämne (vilket jag i och för sig lär göra i något annat sammanhang eftersom jag lägger fram ett paper om aktuella svenska språkkonflikter på en konferens i sommar). Nu har det inte bara hänt ett par saker man gärna skulle ha tagit hänsyn till. Jag har också lärt mig e...