Przybyszewski

De senaste veckorna har jag börjat läsa samlingsvolymen Dödsmässa där mina gamla bekanta på bokförlaget Malört har samlat texter av och om den polske författaren och konstkritikern Stanislaw Przybyszewski (1868-1927). Przybyszewski var en av sekelskiftets utpräglat dekadenta skriftställare. På krogen Zum schwarzen Ferkel i Berlin umgicks han bland annat med skandinaviska storheter som Strindberg, Munch, Vigeland och Gallén-Kallela. Han hörde också till dem introducerade Munch och Vigeland för en internationell publik. Tillsammans med sin norska hustru Dagny Juel levde han periodvis i Norge. Przybyszewsiki har alltså inte varit utan inflytande i Norden. Inte minst verkar han ha påverkat Edvard Munchs måleri, eller åtminstone receptionen av det. Bokens redaktör beskriver Przybyszewsiki som den förste moderne satanisten. Strindberg verkar ha varit övertygad om att Przybyszewsiki hade lagt en förbannelse på honom. Över lag verkar hans uppenbart medvetna arbete med att bygga upp en image som satanisk dekadensförfattare ha varit synnerligen framgångsrikt. 

Personligen blir jag framförallt intresserad av Przybyszewskis konstsyn, sådan han presenterar den bland annat i manifestet Confiteor och i hans i Dödsmässa inkluderade text om Edvard Munchs måleri. Här framstår konstnären närmast som en magiker, en nietzscheansk övermänniska med förmågan att skåda "det absoluta" bortom vardagens verklighet: 

"Konsten står över livet, den tränger in i alltets väsen, läser de förborgade runorna för de vanliga människorna, den omfattar alltet från en evighet till en annan, känner varken gränser eller lagar, förnimmer ensam själens varas eviga beständighet och makt. Den förbinder människans själ med allnaturens själ och uppfattar det enskilda väsendets själ som en manifestation därav.
Tendenskonsten, underhållningskonsten, den fostrande konsten, konst som har ett moraliskt eller samhälleligt mål, upphör att vara konst. Den blir till Biblia Pauperum för människor som inte äger förmågan att tänka eller är för dåligt bildade för att kunna läsa de relevanta handböckerna." (översättning av Hjalmar Falk).

Munch hyllas för sin förmåga att naturalistiskt avporträttera det mänskliga psyket. Vi talar kort sagt om ett relativt extremt exempel på en konstsyn som var dominerande vid sekelskiftet men som idag verkar avlägsen på ett sätt som närmast gör den svår att ta på allvar för moderna konstvetare. Samtidigt är den en integrerad del av bakgrunden till den sociala status som har gett konstnärer platformen att agera politiskt under arton- och nittonhundratalet. Att den kan verka så extrem kan rent av ha något att göra med att det konstnärliga anspråket på särskild genial insikt så sällan uttalas idag, samtidigt som det trots allt inte ligger särskilt långt ifrån många dagens föreställningar om kreativitet. 

Malörts Przybyszewskiantologi är den första utgivningen på svenska för många av de texter som ingår, och många av dem har inte varit i tryck på tämligen länge. Här finns också texter om Przybyszewski av bland annat Trine Otte Bak Nielsen, Per Faxneld, Ebba Witt-Brattström och Per Johnsson, allt stilrent illustrerat av Kristoffer Nilsson.