Fortsätt till huvudinnehåll

Vem har makten i EU?

Gårdagens understreckare refererade en del intressant forskning om maktfördelningen i EU:

Beträffande lobbying har den amerikanska statsvetaren Christine Mahoney i sin studie av drygt 80 lobby-organisationers påtryckningar i Bryssel, ”Brussels vs the beltway: Advocacy in the United States and the European Union” (2008), visat hur ovanligt det är att lobbyister faktiskt får som de vill. Bara 17 procent av de EU-lobbyister som ingick i studien fick igenom sina positioner. Det är ett resultat som knappast stämmer med den vanliga mediebilden av allsmäktiga lobbyister. [---]  
Thomsons metod för att visa detta är att testa den så kallade prediktions-förmågan (förmågan att förutse verkliga utfall) hos ett antal teoretiska förhandlingsmodeller utgående från olika maktfördelningar för att se vilka som kommer närmast verkligheten. I de modeller som bäst förklarar besluten efter 2004 har Europaparlamentet bara 11 procent av Ministerrådets makt. Detta gäller i det ordinarie lagstiftningsförfarandet där Europaparlamentet på pappret är likställt Ministerrådet. EU-kommissionen, som enligt Piratpartiets Christian Engström har den mesta makten, har ännu lägre siffror. Slutsatsen blir att juridiken inte räcker särskilt långt för att förstå lagstiftningsarbetet i EU. De informella processerna är betydligt viktigare, och där är det regeringarna i Ministerrådet som dominerar. [---] 
En slutsats för de europeiska medborgare som vill påverka lagstiftningen i EU är att det kan löna sig bättre att fokusera på huvudstäderna – där den verkliga makten finns i form av regeringarna – än på de överstatliga institutionerna i Bryssel. I Sverige har vi ovanligt goda möjligheter att bevaka vår regering genom riksdagens EU-nämnds öppna samråd med ministrarna angående deras positioner och agerande i förhandlingarna. Detta är en bortglömd politisk arena värd betydligt mer uppmärksamhet. 
En sådan granskning skulle kunna ge en delvis ny bild av Sveriges agerande i EU. Ytterligare en detalj i Thomsons studie är nämligen att den medlemsstat som under senare år ligger närmast EU-kommissionens position i förhandlingarna, ofta förespråkande mer harmonisering och starkare regleringar på EU-nivå, är Sverige, följt av Danmark. Det är svårt att få ihop det resultatet med den populära beskrivningen av Sverige och Danmark som skeptiska bromsklossar i EU-samarbetet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li