Fortsätt till huvudinnehåll

Valet, pirater och sociala medier

Före valet talades det mycket om hur de sociala medierna skulle göra sitt inträde i politiken i och med valet 2010. Facebook tycks verkligen ha spelat roll som en plats för privatpersoner att offentliggöra sina ställningstaganden, som t.ex. att överhuvudtaget rösta, vad man röstar på och att man tänker demonstrera mot Sverigedeokraterna. Statsvetaren Henrik Oscarsson ser en möjlighet för sådana grupper att nå verkligt inflytande över valet, men just nu får det nog sägas vara science fiction.

Valet 2010 tycks dock snarare vara valet då de etablerade partierna inte lyckades använda de sociala medierna fullt ut, huvudsakligen för att man försökte använda dem för envägskommunikation. På sin höjd kan de ha fungerat för att mobilisera de egna aktivisterna, ungefär om affischerna lär göra.

2010 var också valet som Piratpartiet förlorade. Integritetsfrågorna var uppenbarligen inte viktiga nog för att komma in i Sveriges riksdag. Eller så var de sociala medierna inte tillräckliga för att få ut budskapet om att detta var vad det verkligen handlade om, i alla fall inte när de etablerade medierna inte gav vare sig frågan eller partiet någon uppmärksamhet, inte minst när partiets eget namn förde uppmärksamheten till någonting helt annat. "Piratpartiet" låter helt enkelt inte om ett parti för trygghet och rättssäkerhet i vardagen, vilket kanske är vad integritetsfrågorna borde handla om ifall man ska kunna vinna val på dem. Det var i alla fall så som Piratpartiet själva försökte beskriva dem i den valinformation som man kanske inte helt lyckades nå ut med.

Därmed inte sagt att man måste döma ut den sorts nätverksaktivism som Piratpartiet har sin bakgrund i. Redan det faktum att man lyckades ta en plats i Europaparlamentet helt utan offentligt stöd och i kamp med de etablerade partierna visar att det finns en betydande styrka i detta. Det finns en förmåga att tillfälligt mobilisera stora mängder människor inför t.ex. ett val eller en demonstration dagen efter ett val. Svagheten ligger snarare i instabiliteten. Detta är naturligtvis någonting som Piratpartiet också insett. Det är därför som de faktiskt har försökt bygga ett parti. Frågan just nu är hur det arbetet kommer att kunna överleva misslyckandet i detta års val. Frågan är också hur detta på sikt kommer att påverka den mer nätverksbaserade rörelse som vi hittills har sett i såväl fildelningsfrågan som i integritetsfrågan.

Slutligen är detta naturligtvis också det val då Sverigedemokraterna lyckats ta sig in i riksdagen. Tyvärr har jag inte följt deras kampanj särskilt noga. Jag skulle dock inte utesluta att det är de som faktiskt har lyckats med att kombinera sociala medier med partiorganisation med störst framgång.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…