Fortsätt till huvudinnehåll

Ny bok: Tredje sektorn i Europa


Ett EU-projekt - eller i alla fall en del av ett EU-projekt - som jag har varit indragen i de senaste åren handlar om den ideella/tredje sektorns roll i sektorerna kultur, sport och social service i de fem länderna Italien, Polen, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Det hela utgår ifrån universitetet i Münster och har varit en del - ett så kallat work package - av det betydligt större nätverksprojektet CINEFOGO, med inriktning på civilsamhället och nya former av offentlig styrning i Europa. Det är också ett av de här EU-projekten som inte främst handlar om ny forskning utan om att sammanställa och jämföra redan existerande forskning. Inte desto mindre tror jag att det har kommit ut en hel del intressanta slutsatser.

Nu så är i alla händelser den delen som jag har varit inblandad i avslutad. Det blev en bok med det lite långa namnet Third Sector Organizations Facing Turbulent Environments: Sport, Culture and Social Services in Five European Countries (här på förlagets hemsida), och det är alltså jag som har skrivit om frivilliga organisationer i kultursektorn i Sverige. Den mest slående insikten av att skriva det kapitlet var hur lite som faktiskt finns gjort på det här området. Det finns rätt mycket skrivet om olika delområden, som folkbildning och amatörkultur, men knappt någonting alls som försöker ge en samlad bild av kulturområdets civilsamhälle eller ideella organisationer.

Som bok betraktad tycks det dock vara själva jämförelserna som gör den läsvärd (inte menat som kommentar om de enskilda inläggen, som jag i de flesta fall inte sett i slutversion förrän nu). Det är slående att det finns betydande likheter i hur samma sektor är strukturerad i dessa väldigt olika länder, men också hur olika relationen mellan staten och de ideella organisationerna kan se ut. Sverige sticker t.ex. ut med att ha starka ideella organisationer som dock inte utför särskilt mycket välfärdsarbete (här är dock folkbildningen ett undantag), medan t.ex. Tyskland och Italien har välfärdssektorer där såväl katolska organisationer som organisationer med bakgrund i arbetarrörelsen svarar för betydande skattefinansierade välfärdsinsatser, och Storbritannien länge följt en mer filantropisk tradition oberoende av en tämligen centraliserad stat. Polen präglas slutligen fortfarande att under lång tid inte ha haft något oberoende civilsamhälle.

En annan iakttagelse är att forskningen i de flesta länder har varit så fokuserad på den sociala sektorn och att det i alla länder verkar ha varit mycket svårt att hitta forskning med detta perspektiv på kulturområdet, samtidigt som relationerna mellan stat, marknad och civilsamhälle i samtliga länder också tycks vara statt i förändring även på kulturområdet.

Läser vidare med intresse.

(Inlägget har även publicerats på Tema Kultur och Samhälles för övrigt varmt rekommenderade blogg)

(Bild: panorama över Münster, bildhistorik här)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…