Läser i morgonens SvD att det egentliga motivet bakom FRA-lagen är att man vill signalspana på internettraffiken med Ryssland. I alla hast kan man dra vissa slutsatser.
Tydligen är Sveriges geografiska läge i Rysslands närhet fortfarande avgörande (eftersom rysk Internettraffik förmedlas via Sverige.
Svensk säkerhetspolitik fokuserar helt på att ha någonting att ge Västmakterna i internationella samarbeten. Detta är det gemensamma draget för FRA-lagen och satsningarna på insatsstyrkan Nordic Battlegroup som utgör fokus för resten av försvarssatsningarna.
Lagförslaget har beretts i första hand med säkerhetspolitiska hänsyn i åtanke medan andra hänsyn (t.ex. personlig integritet och rättssäkerhet för medborgarna) har getts lägre prioritet i detta sammanhang. Till att börja med säger detta en del om hur förslag bereds i regeringskansliet. Det säger också en del om hur viktigt regeringen uppenbarligen anser att det är att ha någonting att ge i internationella säkerhetspolitiska sammanhang.
Kanske är det så att det vi borde diskutera är neutralitetspolitiken. En gång i tiden satsade vi på ha ett ordentligt territorialförsvar att falla tillbaka på och samtidigt samarbeta med NATO. Idag samarbetar vi fortfarande med Väst mot bland annat Ryssland. Vi saknar dock territorialförsvar men har fortfarande inga garrantier för hjälp i händelse av att läget skulle förvärras (vilket antagligen innebär något annat nu än för tjugo år sedan). Min tolkning är att vår beredskap är allt annat än god.
Tydligen är Sveriges geografiska läge i Rysslands närhet fortfarande avgörande (eftersom rysk Internettraffik förmedlas via Sverige.
Svensk säkerhetspolitik fokuserar helt på att ha någonting att ge Västmakterna i internationella samarbeten. Detta är det gemensamma draget för FRA-lagen och satsningarna på insatsstyrkan Nordic Battlegroup som utgör fokus för resten av försvarssatsningarna.
Lagförslaget har beretts i första hand med säkerhetspolitiska hänsyn i åtanke medan andra hänsyn (t.ex. personlig integritet och rättssäkerhet för medborgarna) har getts lägre prioritet i detta sammanhang. Till att börja med säger detta en del om hur förslag bereds i regeringskansliet. Det säger också en del om hur viktigt regeringen uppenbarligen anser att det är att ha någonting att ge i internationella säkerhetspolitiska sammanhang.
Kanske är det så att det vi borde diskutera är neutralitetspolitiken. En gång i tiden satsade vi på ha ett ordentligt territorialförsvar att falla tillbaka på och samtidigt samarbeta med NATO. Idag samarbetar vi fortfarande med Väst mot bland annat Ryssland. Vi saknar dock territorialförsvar men har fortfarande inga garrantier för hjälp i händelse av att läget skulle förvärras (vilket antagligen innebär något annat nu än för tjugo år sedan). Min tolkning är att vår beredskap är allt annat än god.
Kommentarer