Fortsätt till huvudinnehåll

Humanisterna och deras slöjor

Debatten om muslimska kvinnors huvuddukar är på många sätt väldigt signifikativ för synen på religion i Sverige. Jag syftar framförallt på hur ytlig den etablerade uppfattningen om fenomenet egentligen är. Den svenska offentligheten tycks tämligen nyss ha fått upp ögonen för att huvudduken inte är ett klädesplagg som vilket som helst utan en religiös symbol. Man är också långsamt på väg att börja greppa att islam inte i första hand är en identitetsfråga utan ett system av föreställningar om Gud, människan och världen. Det som långsamt får svenskarna att inse detta är naturligtvis förekomsten av extremister inom detta område, extremister som man med viss rätt fruktar och vill bekämpa.

Vad man inte tycks inse är emellertid att huvudduken faktiskt bara är ett klädesplagg, om än ett symboliskt viktigt sådant. Man tycks tro att det är symbolen som är problemet och att islam kommer att försvinna från samhället om man bara hindrar människor från att uttrycka sin tro offentligt, t.ex. genom att bära huvudduk. Naturligtvis är det tvärt om: när samhället med lagar och regler förbjuder människor att uttrycka sin tro blir reaktionen gärna att de – med viss rätt – uppfattar sig som missgynnade och rent av förföljda. I grunden ger det ingenting till någon förutom att somliga människor får möjligheten att ännu någon tid ignorera det faktum att samhället rymmer olika föreställningar om Gud och om människans plats i världen.

Särskilt märklig finner jag Christer Sturmarks och hans meningsfränders syn på den här typen av frågor. Både islam och kristendomen är i grunden system av tankar och föreställningar. Vi lever i ett samhälle där vi tillåter en mängd sådana system att existera sida vid sida. Detta skiljer oss från t.ex. Iran där den islamiska staten förföljer oliktänkande. Det enda hotet mot den friheten i Sverige är emellertid inte islamisterna. Även Sturmark själv är anhängare av en världsbild som han försöker förmå staten att trycka på andra människor. Det är han som vill förbjuda människor från att uttrycka andra åsikter och trosföreställningar offentligt, t.ex. genom att bära huvudduk. Det är också han som aktivt förlöjligar motståndare och vägrar erkänna att även människor med andra synsätt kan vara väl pålästa och genomtänkta. Det är också han som företräder en förenklad världsbild som har sina rötter i samma debatt som den till populärvetenskap förklädda urvattnat religiösa tesen om Intelligent Design. Helt följdriktigt använder han också samma metod som dess amerikanska förespråkare: han delar ut vinklade läromedel gratis till landets skolor.

På det hela taget andas hela den här debatten en oinsatthet i vad religion egentligen handlar om. Många människor (Sturmark t.ex.) tycks helt omedvetna om att ateismen kan vara lika totalitär som religiösa tankesystem. Man behöver bara se på hur det såg ut i Kina under Mao för att förstå det (kan kanske Levande Historias informationskampanj bidra till att öka den insikten?). Jag skulle säga att skolan har en uppgift här. En sak som behövs är mer, bättre och mer heltäckande undervisning i religion och historia, för att inte tala om hur mycket vi behöver en undervisning i naturvetenskapliga ämnen som lär ut både de för närvarande accepterade teorierna (d.v.s. inte "ID") tillsammans med ett sunt skeptiskt förhållningssätt.

Signifikant är även yttrandefrihetsdebatten kring Vilks och hans rondellhundar. Jag skall inte än en gång gå in på hur smaklöst det är. Däremot kan jag bara konstatera hur fel han har när han tror att han kan uppnå en förbättrad debatt genom att ”bryta tabun” och ”överskrida gränser”. Om han var konsekvent så skulle han, som flera andra redan har påpekat, bryta mot tabun i första hand i sin egen kultur: t.ex. genom att förneka förintelsen eller publicera barnpornografi (vilket jag vill understryka att jag inte uppmuntrar någon att göra). Det gör han naturligtvis inte, men det är svårt att se något annat skäl till detta än att han accepterar tabut. När man funderar på hur vi själva reagerar när vårt (sekulära) samhälles (sekulära) tabun utmanas kan man heller inte vara förvånad över att andra också reagerar aggressivt och fientligt när deras tabun utmanas. De tycker naturligtvis även de att deras tabun är logiskt motiverade. Utan att uttala mig om ifall de har rätt kan jag alltså konstatera att jag inte är förvånad. Jag vill dock också understryka att jag fortfarande är för yttrandefrihet – men det betyder verkligen inte att jag gillar eller stöder Lars Vilks, bara att jag inte anser att det han har gjort skall vara straffbart.

Terrorister och andra våldsverkare skall naturligtvis bekämpas och kartläggas med lagens fulla kraft både nationellt och internationellt, men därifrån är steget rätt långt till att ha en stat som försöker styra medborgarnas förhållande till Gud eller lagstiftning om vad de får säga, skriva eller ha på sig; ungefär lika långt som avståndet borde vara mellan en fungerande demokrati och Islamiska Republiken Iran.

Andra bloggar om huvuddukar, Christer Sturmark, Lars Vilks och Islam.
Läs också gärna dagens temasidor i SvD om den ideologiska kampen inom islam.

Kommentarer

Redaktionen sa…
Bra synpunkter, håller med om det mesta! Kul att ha hittat hit till din blogg.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...