Akademiska synpunkter

SVT:s nyheter ser jag numera alltmer sällan. Igår kastade jag dock ett öga på niosändningen. Det handlar bara om att hålla koll på skatteunderlaget [...] inte något storebrorssamhälle. Så svarar sketteverkets representant på den rimliga frågan om huruvida verkets användning av s.k. spindlar för övervakning av handel och spel på Internet kan ses som ett steg i riktning mot ett storerbrorssamhälle. Nu vill jag inte påstå att åtgärden är direkt oförsvarlig. Den här typen av nyspråk är oroande i sig. Man kan fråga sig vad ett storebrorssamhälle skulle innebära om inte ett samhälle med en kontrollstat och vad tror han egentligen att skatteunderlaget är om inte landets innevånare, antingen som privatpersoner eller som anstälda i de juridiska personer som utgör det övriga skatteunderlaget. Skall man uttrycka sig teknokratiskt skall man åtminstone veta vad man menar. I samma nyhetssändning får man veta att kulturministern viker sig i frågan om riksantikvarieämbetets flytt till Visby. Visserl...

En vän tipsade mig om H:ströms förlag. Jag tycker om små förlag. Inte heller denna gång blev jag besviken. En liten med välfylld katalog innehåller sådana saker som Udolphos mysterier av Ann Radcliff, för att inte tala om Lawrence av Arabiens rapporter från tiden närmast före första världskriget, eller Ernst Jüngers Psykonauterna , dvs hans berättelser om sina upplevelser då han under mellankrigstiden och senare prövade sådana saker som meskalin och LSD, en läsning som inte gärna kan vara annat än fascinerande när den nedtecknats av denne detaljrike skildrare av världskrigen. I samma katalog finner vi också en av min barndoms favoritböcker: Jules Vernes En världsomsegling under havet . Även denna vetenskapsoptimismens klassiker har alltså sjunkit så långt under de etablerade förlagens radar att den blir aktuell för den här typen av utgivning. Eller är det månne så att förlaget istället medvetet försöker lyfta fram kapten Nemos närmast solipcistiska individualism, ett intressant exempe...

När jag för lite över en månad sen skulle gissa vem som skulle bli ny svensk kulturminister chansade jag på Lena Adeelsohn-Liljeroth. Nu visade det sig att jag fick rätt trots allt. Kultursektorn verkar andas ut trots att vi nu trots allt har en minister som är mot både TV-licensavgifter och fri entré.

"I ord som måste förstärkas med suffixet ”ism” avslöjar sig ett säreget anspråk, en viljemässig tendens och ofta fientlighet redan från början. Rörelsen blir häftig på substansens bekostnad. Det är ord för sekterister, människor som bara läst en bok, sådana som ”svär vid Fanan och obetingat håller på Saken”, kort sagt agenttyper, handelsresande i banaliteter. Ett samtal med någon som betecknar sig som idealist slutar ofta på något förargligt sätt. Liksom idealisten har en inskränkt föreställning om idén, och egoisten om jaget, så har realisten en inskränkt föreställning om saken. Friheten etiketteras. Det gäller också för anarkistens förhållande till anarkin. […] Ett av anarkisternas tankefel ligger i att de anser människan vara av naturen god. Därmed kastrerar de samhället, likadant som teologerna (med sitt ”Gud är det goda”) kastrerar Gud själv. Det är ett saturniskt drag." (Eumeswil 1977)

I budgetpropositionen finns mängder av förslag som berör tusentals människor och som fortfarande inte förlänats mer mediautrymme än finansministerns frisyr. Hans privatekonomi får en uppmärkssamhet som åtminstone är uppe i samma storleksordning som hela statsbudgeten. Är det så här media uppfattar sin granskningsuppgift? Är det så här SVT uppfattar relevant journalistik eller kraven på saklighet och opartiskhet? Det här övertygar verkligen om hur mycket bra saker svenska folket får för sina licenspengar och vilken tillgång detta är för svensk demokrati. Man kan verkligen förstå att Tobias Billström lärt sig uppskatta den kvalitet som SVT:s program innebär.

Under Cecilia Stegö-Chilós korta tid som kulturminister blev det återigen högaktuellt att diskutera hur legitim eller illegitim kultursektorn egentligen är ur ett liberalt perspektiv. Omedelbart efter tillsättningen ägnade sig den liberala bloggosfären åt att gotta sig åt de nedskärningar som kunde tänkas drabba kulturradikalerna. Samtidigt ägnade sig diverse kulturjournaliser och företrädare för kultursektorn åt att attackera henne för kulturfientlighet. Blotta misstanken att hon skulle kunna ifrågasätta sektorns legitimitet var alltså tillräckligt, något som knappast tyder på att man sitter särskilt säkert i sadeln. Massmedia gjorde också sitt bästa för att beslå sin före detta kollega med att bryta mot lagen av princip och inte - som hon själv hävdade - av rent slarv. Att sätta sin egen moral över samhällets skulle uppenbarlighen ha varit något oerhört. Det fick henne av allt att döma till sist på fall. Frågan som vi verkligen borde ställa oss är vad kultursektorn egentligen är till...

Jag har tidigare oroat mig för att den nya regeringen skulle brista i kompetens, om inte annat så i det att den riskerade att sakna medlemmar med regeringserfarenhet. Så har uppenbarligen inte varit fallet. Reinfeldt har löst problemet och rekryterat ett antal erkänt erfarna personer. I likhet med socialdemokraterna har alliansen under valet mer eller mindre saknat utrikespolitik. Reinfeldt har nu rekryterat en utrikesminister som inte bara är den i särklass mest kompetenta kandidaten borgerligheten kunnat prestera utan som mer eller mindre redan har en egen utrikespolitik . Det säger rätt mycket om hur det stått till med Sverige de senaste åren att detta var något ingen hade räknat med! I likhet med Persson behåller Reinfeldt EU-samordningen i statsrådsberedningen. Han har dock även rekryterat en EU-minister som faktiskt redan har en EU-politik. Hon är federalist och liberal. Alliansen hade heller inte mycket kulturpolitik. Ny kulturminister är Cecilia Stegö-Chiló från Timbro. Att det...

At a certain point in time we can begin to speak of a dynamite civilization (it is no accident that the highest prize for cultural achievements is provided from a dynamite fund): the world is filled with the noise of explosions, diminutive explosions which set in motion myriads of machines, to the explosions which threatens continents. We walk through a panorama of pictures, which, if we have not fallen under its spell, reminds us of a large lunatic asylum - here we see an automobile race, in the course of which a car drives among the spectators like a missile, mowing some dozens of the down; and there, a ”pattern bombing”, by which a squadron of bombers rolls up a city like a carpet, in a few minutes dissolving in smoke a work of art which took a thousand years to complete. A luxury airliner crashes to the ground, wrapping itself in red flames. Crew and passangers - men, women, and children - are charred into mummies within the blazing fuselage. Beauty and radiance, jewels, silk, and ...

Magdalena Hillström disputerade i fredags (vid Tema Kultur och Samhälle på Linköpings universitet) på en mycket välskriven avhandling om Nordiska museets tillblivelsehistoria. Den främsta fördelen med avhandlingen är egentligen den gedigna bearbetningen av relevanta personernas brevsamlingar och liknande material. Det framgår bland annat att Nordiska museet – som började som ett privatfinansierat projekt drivet av kulturdebattören Arthur Hazelius – från början hade tämligen oklara relationer till både staten och nationen. Hazelius var redan känd för sina insatser i den språkpolitiska debatten, där han arbetat för att genom stavningsreformer föra de skandinaviska språken närmare varandra, och museets namn antyder fortfarande att det i vart fall inte rörde sig om något nationellt projekt med anknytning till svenska staten. Själva verksamheten finansierades främst av privata gåvor som i stor utsträckning samlats in från Stockholms borgerskap. Av avhandlingen framgår dessutom att represent...

Den nya regeringen vill göra det lättare att göra avdrag för kultursponsring. Det är bra. Jag hoppas dock att man håller i minnet att den kvalitativa kulturen historiskt sett nästan aldrig klarat sig utan kraftigt understöd i form av skattepengar. De så omhuldade mecenaterna under renässansen och andra perioder har nästan genomgående varit representanter för adeln, kyrkan och monarkin och fått huvuddelen av sin inkomst via skatteintäkter och lagstadgade monopol. Den enda tidpunkt då kultursektorn finansierats i första hand genom försäljning på en fri marknad och genom privata donationer är 1800-talets mest ekonomiskt liberala decennier i de stater där den ekonomiska liberalismen verkligen slog igenom. Detta var ekonomier som såg helt annorlunda ut än den vi har idag.

[ Mozarts opera Idomeneo ] är ett av de få Mozartverk som inte uppförs så ofta; librettot anses svagt. Det är väl därför som regissören Hans Neuenfels på Deutsche Oper i Berlin försökt pigga upp den genom att på scenen presentera de stora religiösa profeternas avhuggna huvuden: Jesus, Buddhas, Poseidons (vad nu denne havsgud gör i det gänget) och Muhammeds.På grund av den scenen har nu ledningen för operan beslutat att lägga ner föreställningen. Det motiveras av säkerhetsskäl och rädsla för islamistiska terrorhot.Är det ett bra beslut? Nej, verkligen inte. I motsats till Jyllandspostens publicering av Muhammedkarikatyrerna, som från denna högertidnings sida så uppenbart var tänkt som en ren provokation, rör det sig i fallet Mozart om ett konstnärligt sammanhang. Och alla religioners huvuden tycks rulla i operan. (Dock ingick den scenen inte i den ursprungliga operan.) (Göran Greider i Dalademokraten) Den här artikeln har kommenterats på flera håll nu så jag passar på att sälla mig till...

En intressant understreckare om Internet i Kina där det hävdas att utvecklingen på ett till synes paradoxalt sätt leder till både ökad liberalisering och ökad kontroll.