Nationernas tid är förbi och nätverksamhället håller på att födas. Industrialismen är slut och informationsteknologi kommer att prägla den sena kapitalismen (ett ord som implicerar att än större omvälvningar väntar runt hörnet). Vi har alla hör de här beskrivningarna. Dess värre tenderar man ofta att ignorera den nationella suveränitetens betydelse i dessa sammanhang. Att diktaturer som den kinesiska gör sitt bästa för att försvara sin kontroll över sina undersåtar även på Internet är väl känt. Suveräniteten får emellertid betydelse i informationssamhället också på andra sätt. Den arabiska TV kanalen al Yasira är ett exempel på detta. Den ses över hela den arabisktalande världen, vilket i ökande utsträckning också innefattar Europa och USA. Samtidigt sänds den från det lilla emiratet Qatar. I detta fall har suveräniteten en annan betydelse än i nationalstaternas historiska epok, men lika fullt en betydelse. Om Qatar inte hade varit en självständig stat är det inte troligt att detta hade varit möjligt. Det är i själva verket inte troligt att al Yasira hade varit möjligt om Qatar hade varit något annat än vad man en gång brukade kalla en upplyst despoti. Detta leder till frågan om vilken betydelse de små suveräna staterna kommer att få i framtiden. Kanske är Vatikanstaten inte en rest ifrån det förgångna utan en vink om framtiden. Vatikanstaten är resultatet av en kompromiss. Den skapades bland annat för att något över sextio år efter Italiens enande återge Heliga Stolen möjligheten att samtala på lika villkor med världens statsöverhuvuden.
Dagens medieutveckling innebär att suveräniteten får ökad betydelse oavsett territoriets storlek. De flesta av världens småstater har utnyttjat de möjligheter som inryms i rätten att sätta sina egna skattsatser. De har med andra ord blivit vad svenskar beskriver som skatteparadis och vad engelsktalande människor – kanske mer träffande – beskriver som tax havens. Qatar visar tydliga tendenser till att agera media haven och då är det inte ett passivt ”medieparadis” vi talar om utan en hamn från vilken kontroversiella nyheter obehindrat kan segla ut över världen. En data haven är inte direkt osannolik. Dess påverkan på resten av världen skulle däremot kunna bli enorm. En stats storlek har mycket lite att göra med dess möjlighet att lagra data. Med tillräckligt goda kommunikationer med resten av världen och tillräckligt mycket serverutrymme kan ett aldrig så litet land bli värd för obegränsade mängder människors kommunikation via e-post eller dess framtida efterträdare. Framtidens herrklubb – eller politiska konspiration – kanske utförs i ett community baserat på krypterade länkar och en server i Dubai. Framtidens stora privilegium kommer kanske inte att vara att kunna påkalla andras uppmärksamhet utan förmågan att hålla information borta ifrån allmänhetens uppmärksamhet. Möjligheten till säker kommunikation kommer att bli en av framtidens högst värderade tjänster.
En stor fördel är suveränitet. Till och med USA behöver tungt vägande skäl för att invadera självständiga länder. Man kan också notera att den suveräna stat som skapar sig en nisch av den här typen kan komma att bli en nödvändighet för resten av världen. Det är inte bergen som gör Schweiz ointagligt. För Napoleon var det fortfarande möjligt att ockupera landet. Det var bara ett land vilket som helst. Under 1900-talet har Schweiz emellertid varit en ekonomisk nödvändighet: en suverän stat som kan ha de banklagar som är omöjliga i mer omfattande statsbildningar. Detta är var som gör Schweiz ointagligt. Jag skulle inte bli förvånat om Qatar är på väg i samma riktning.
Dagens medieutveckling innebär att suveräniteten får ökad betydelse oavsett territoriets storlek. De flesta av världens småstater har utnyttjat de möjligheter som inryms i rätten att sätta sina egna skattsatser. De har med andra ord blivit vad svenskar beskriver som skatteparadis och vad engelsktalande människor – kanske mer träffande – beskriver som tax havens. Qatar visar tydliga tendenser till att agera media haven och då är det inte ett passivt ”medieparadis” vi talar om utan en hamn från vilken kontroversiella nyheter obehindrat kan segla ut över världen. En data haven är inte direkt osannolik. Dess påverkan på resten av världen skulle däremot kunna bli enorm. En stats storlek har mycket lite att göra med dess möjlighet att lagra data. Med tillräckligt goda kommunikationer med resten av världen och tillräckligt mycket serverutrymme kan ett aldrig så litet land bli värd för obegränsade mängder människors kommunikation via e-post eller dess framtida efterträdare. Framtidens herrklubb – eller politiska konspiration – kanske utförs i ett community baserat på krypterade länkar och en server i Dubai. Framtidens stora privilegium kommer kanske inte att vara att kunna påkalla andras uppmärksamhet utan förmågan att hålla information borta ifrån allmänhetens uppmärksamhet. Möjligheten till säker kommunikation kommer att bli en av framtidens högst värderade tjänster.
En stor fördel är suveränitet. Till och med USA behöver tungt vägande skäl för att invadera självständiga länder. Man kan också notera att den suveräna stat som skapar sig en nisch av den här typen kan komma att bli en nödvändighet för resten av världen. Det är inte bergen som gör Schweiz ointagligt. För Napoleon var det fortfarande möjligt att ockupera landet. Det var bara ett land vilket som helst. Under 1900-talet har Schweiz emellertid varit en ekonomisk nödvändighet: en suverän stat som kan ha de banklagar som är omöjliga i mer omfattande statsbildningar. Detta är var som gör Schweiz ointagligt. Jag skulle inte bli förvånat om Qatar är på väg i samma riktning.
Kommentarer